Den första tydliga vändpunkten är när vännerna sitter hemma hos Bosse, gubbarnas chaufförs bror. I den buss de flytt från Gunilla med, ligger mc-gängets ledare Per-Gunnar. Han är skadad efter att ha blivit påkörd. Han tar sig ut ur bussen och in i köket med vapnet draget. Men när han står där och är beredd att knäppa av dem allihop så känner Bosse igen honom, och Per-Gunnar honom. De var bästa vänner och hade tillsammans ett kriminellt gäng för många år sedan, men det hade splittrats med hjälp av några år på olika anstalter.

Istället för att någon blir skjuten så blir det fest istället. Man dukar fram mer mat och dricka och de har trevligt hela kvällen och natten.

Den andra tydliga vändpunkten är när poliskommissarie Aronsson listar ut var vännerna kan befinna sig. I detta läge är Allan misstänkt för trippelmord. Kommissarie Aronsson kommer fram till gården och hittar Allan med sina vänner. Men han hittar även Per-Gunnar, som skulle varit död. Aronsson får även ett samtal från åklagaren. Den första kroppen har blivit hittad, eller i alla fall hans plånbok och pass. Det är i Djibouti (grannland till Etiopien) och det finns endast tecken på att han sprängt sig själv och många fler på en marknad, enligt polisen där.

Det fanns inga mord som gick att koppla till Allan Karlsson eller hans vänner. Man kan heller inte döma en person för att ha klättrat ut genom ett fönster i detta sammanhang. Efter långa presskonferenser fanns det inga misstänkta personer längre. Allan och hans vänner var fria.

Jag tycker att det är väldigt många små vändpunkter i slutet av boken, men ändå är det svårt att säga just vilka de är. Det finns dock några som är mycket viktigare än andra.

En ganska viktig vändpunkt är när Henke får reda på vem mördaren är och då kommer på en plan för att sätta dit honom. Mikaela ska då gå och flörta med mördaren som jobbar i en videobutik. Eftersom att alla morden har varit på tjejer i hennes ålder så tror Henke att han ska försöka mörda Mikaela också, men då sätta dit honom innan han lyckas. Det blev inte riktigt som de hade tänkt sig. Mördaren kidnappar Mikaela i hennes lägenhet. Henke kommer dit och ser mördarens bil utanför. Han ringer polisen och springer sedan upp till lägenheten.

När Henke kommer upp blir han genast pistolhotad och fastbunden. Mördaren tar Mikaela till sin bil och kör iväg med polisen i hälarna.

Henke kommer loss och går ut och ställer sig mitt på vägen när han ser mördarens bil. Mördaren är alltså på väg att köra på honom, men Mikaela slänger sig så klart på ratten och de kör rakt in i en parkerad bil istället för på Henke.

Jag tycker att man kan säga att allting “vändes tillbaka” igen från att Henke och Mikaela var i en bra situation och trodde att de enkelt kunde få fast mördaren, sedan hamnade de i en knivig situation där saker och ting var mindre bra för att till sist sluta bra.

Vändpunkten i min bok är väldigt tydlig. Zäta gör bort sig helt och förlorar all den vänskap han har byggt upp med Felix, Alexa och Alexas två kompisar, allt sker på bara två dagar. Zäta har kommit bra in i tjejgänget men Felix är fortfarande lite misstänksam och det har han all rätt att vara efter alla små negativa pikar och kommentarer han fått av Zäta. Det ska vara två fester dagarna i rad, på första festen så gör han inte bort sig han är med en av Alexas kompis. Det är okej men Felix varnar henne om att hon kan bli sårad av Zäta, men hon vägrar att lyssna. Det visar sig att Felix har helt rätt för dagen efter så sitter han och hånglar med Alexas andra kompis. Det var där han förstörde allt. Alla tjejerna hatar honom och han har ingen chans att komma tillbaka till deras vänskapskrets.

Allt reder ut sig mellan Alexas två kompisar, Diana och Sussi. Allt verkar helt perfekt tills en dag då Felix kommer hem till sitt tomma hus då Zäta sitter på altanen och väntar på Felix. I början är det väldigt stelt och spänt mellan dom, tillslut öppnar Zäta sig precis som om man knappt visste någonting han och det visar sig att han har haft ett jobbigt förflutet. Det visar sig att han i mellanstadiet har gått på samma skola som alla dessa ungdomar men på den tiden var han tyst och tillbakadragen. Han berättar att han såg hur Felix betedde sig och har kämpat för att bli som honom, han lyckades till viss del men tillslut gick det över styr han kunde inte kontrollera sig själv och han gjorde bort sig där han bodde innan sommaren. Hans familj flyttade tillbaka där de kom från från början för att ge Zäta en ny start. Slumpen avgjorde att han träffade just Felix gäng vid sjön en kväll och han bestämde sig för att han ville göra ett försök att knäcka Felix att kanske till och med ta hans plats. Detta förklarar hans konstiga beteende genom hela boken och nu känns det som att man känner honom och man förstår det han har gjort, jag tycket att det var häftigt att han gjorde en förändring men jag tycker att han gjorde det på fel sätt.

Boken slutar med att han ber om förlåt till Diana och Sussi, men det tar ett tag innan de tar förlåtet och det är dagen då skolan börjar som Alexa, Felix och Zäta börjar i gymnasiet då löser det sig och allt blir som dom önskat.

Wow.. Anledningar till att min bok blev en storsäljare. Det var inte lätt, men den har ju väldigt många olika egenskaper så som att den handlar om forskning, en flygplans krasch, mord och en äventyrlig resa till civilisationen Så den har många olika egenskaper, vilket jag tror har gjort den till en storsäljare.

Men det jag tror var allra viktigaste är hur författaren sakta och säkert jobbar sig igenom handling, hur han utifrån Peter Mason styr hela handlingen och skriver det som att Mason hela tiden berättar vad som händer.

Han gör det också väldigt smart när han skriver det så att tjuvarna hela tiden har ett litet övertag. Man vet ju att när de än vill kan de direkt ingripa och försöka ta över traktorn och döda alla andra i handlingen. Men man vet ju aldrig när det ska hända.

Om jag skulle jämföra med deckare jag läst med denna. Skulle jag säga att denna börjar på ett mycket sämre vis än vad de gör, men att när man lärt känna karaktärerna i denna och får en bättre bild av vad boken handlar om så blir den väldigt bra.

Jämfört med andra deckare jag läst är denna också mer långdragen. I de andra går allt mycket snabbare och man får mer ledtrådar på en gång.

Varför jag tror att denna boken blivit en storsäljare? Jag tror att denna boken har blivit en storsäljare för att alla kan känna sorg och kärlek. Historien om Tessa´s kamp och känslorna man får läsa om på vägen gör att man fastnar och gör att man vill veta slutet.

 Det är inte som en deckare där man fortsätter att läsa för att man vill veta vem mördaren är, man vill fortsätta läsa för att man fastnar för karaktärerna och man vill veta hur det slutar för dem. Man vill få läsa om hur Tessa blir frisk och man vill att den ska ha ett lyckligt slut. Handlingen tror jag är den största anledningen till att den är en storsäljare, men den är även väldigt bra skriven, och hur författaren lägger upp boken gör den väldigt bra. Speciellt i slutet.

Kärlek och sorg är något alla kan och förmodligen vid något tillfälle känt, och även om inte många förstår sorgen av att ha en närstående med cancer, eller kanske inte har känt känslan av att ha älskat någon person mer än något annat så är det en bok som kan göra vem som helst känslomässigt rubbad. Jag personligen grät i slutet och jag tror att en bok som gör att man upplever samma känslor som karaktärerna är en bra bok. 

Jag ger denna boken betyget 5 av 5. Det var helt klart en av de bästa böckerna jag läst och att den på något sätt har gjort ett avtryck hos mig, man tar livet lite mindre för givet efter att ha läst den tycket jag personligen. 

Varför blev Innan jag dör en storsäljare?

Det finns så mycket som resulterar om boken blir en storsäljare eller inte. När man köper en bok är oftast framsidan och titeln det viktigaste. Själv öppnar jag inte boken utan kollar bara på framsidan och läser på baksidan så man får ett hum om vad boken kommer handla om. I detta fallet blev jag inte berörd av framsidan över huvud taget, istället ville jag byta bok men titeln tillsammans med handlingen var så otroligt lockande att jag inte kunde motstå att läsa den. 

Boken handlar om att ta farväl av livet men också att leva det fullt ut. Tack vare Jenny Downham är boken så otroligt välskriven, speciellt på de sista sidorna där hon skriver mindre och mindre text på varje sida. Detta får en att känna hur Tessa känner sig, hur hennes energi, tal, syn och hörsel försämras för varje dag som går. Det känns som om man lever sig in i boken, att man blir bästa kompis med Tessa och lär känna alla karaktärer. Denna bok har ett budskap som påminner mig om att uppskatta och att fånga ögonblicken, både stora och små. Det får en att se på sitt eget liv, känna sina egna misslyckanden i livet och att uppskatta och acceptera allt man har och ta vara på det. Detta visar hur viktigt livet är! Även fast man visste hur boken skulle sluta ville man mer än någonsin att Tessa skulle bli ok! Om en bok har egenskapen att ta fram dessa känslor som nästan får en att gråta då vet man att det är en extremt läsvärd bok.

Boken är nog mest riktade till tjejer men oavsett hur gammal du är eller vilket kön du har kommer denna bok och karaktärerna stanna i en för alltid. Bara man tänker på vissa citat i boken känner man genast sorgen och de känslorna som jag beskrev innan. 

Det är därför boken är en storsäljare.

Boken får av mig... 4 av 5 Toasters kanon kul!                    

Vändpunkten i boken var väldigt tydlig. Från att ha varit massor av hat, bråk och krångel så kom vändningen, tyvärr väldigt sorgligt, när det blev tydligt att Tessa inte skulle överleva. Alla bråk var som bortblåsta och alla blev som helt nya personer. 

 Istället för att alla gav upp när de fick veta att Tessa inte skulle klara sig, så blev de nästan starkare, och Tessa som varit en av de starkaste hittills blev den svaga. Hon insåg att hon inte var redo och att hon ville uppleva så mycket mer innan hon dog som hon tänker vid ett tillfälle ”jag är inte redo, jag har inte varit såhär älskad tillräckligt länge”. Personerna i hennes omgivning ansträngde sig för att visa hur mycket de älskar henne medan de bara kan se på när hon försvinner mer och mer. Vändningen i den här boken är just början till slutet kan man säga. Och det är svårt att avgöra om det är ett lyckligt eller olyckligt slut. Det är inget slut man blir glad av att läsa man får uppleva så mycket känslor och det känns verkligen som att man känner all kärlek från personerna som älskar henne.

 Upplösningen är väldigt sorglig, och jag kan inte se det som ett speciellt lyckligt slut. Tessa slapp ifrån sitt lidande men att tänka på personerna hon lämnade kvar gör det hemskt. Sättet författaren skriver slutet på gör det ännu värre, hur sidorna får mindre och mindre text och det enda man läser är sakerna som hennes familj och pojkvän säger till henne. Att läsa de punkterna Tessa skriver i sitt minne när hon förlorar mer och mer kraft och tillslut inte kan öppna ögonen. 

Erlendur åker för att förhöra en gammal brottsling som var kompis med mannen som blivit mördad. När han kommer dit är han väldigt ohjälpsam och pratar om att han känner Eva Lind (Erlendurs dotter). När vakterna hotar att sätta tillbaka honom i isoleringen blir han mer hjälpsam. Han berättar att den mördade mannen våldtog fler än kvinnan som anmälde honom för 40 år sedan. Problemet med det fallet var att polisen hon fick inte brydde sig. Han sa till henne att hon inte kommer komma någonstans med fallet och att ingen domstol kommer lyssna på henne. När hennes dotter dör vid fyra års ålder blir det för mycket och hon tar livet av sig. Efter man har fått denna nya information så börjar man söka efter kvinnor som levde i området för cirka 40 år sedan. Som ni förstår så är detta ett väldigt svårt uppdrag med stor risk att inte leda någonstans.

Som kriminalare, i en storstad, kan man ju förstå att man skaffar sig många ovänner i den undre världen, och om inte detta räcker så har han en dotter som tillhör dessa människor. Erlendurs relation med sin dotter är väldigt speciell. Han försöker inte bry sig när hon inte är hemma på kvällarna, men han är konstant orolig.

Han fick besök av två killar som är så kallade “indrivare”. Erlendur lyckades knocka killarna och söker sedan upp mannen som hade skickat dem. Det vissade sig att det var en man som hans dotter var skyldig pengar. Han gav mannen tjugotusen tillsvidare och letade rätt på Eva. Med henne hittade han även en flicka som hade försvunnit från sitt eget bröllop för ett tag sedan. Han tog hem tjejerna och lät dem sova i hans säng. När han senare på morgonen vaknar, fullt påklädd i soffan, möts han av sin dotter som han då skäller ut för första gången i boken. På grund av allt som ligger och gnager i honom så blir han så arg att han slår sönder hela sitt kök.

Varför den här boken har blivit en bästsäljar?! På den frågan har jag bara ett svar, för att det är en otroligt välskriven och spännande bok.

Men jag förstår att ni vill ha ett mer välutvecklat och djupgående svar på den frågan, så läs noga nu. Till att börja med så har vi författaren att tacka för det, detta är inte den första lyckade ungdomsroman hon har skrivit. Hennes första ungdomsroman heter “Innan jag dör” som bland andra priser fick år 2008 Brandford Boase Award. Någonting helt annat som gör boken till en läsvärd bok är själva genren på den. Samtidigt som den är en ganska hemsk och otroligt spännande så är den också en hopplöst romantisk bok. Det handlar om ungdomar i min egen ålder och man kan verkligen sätta sig in i deras roller. Hur bra låter inte det här för en 16årig tjej/kille? Dock skulle jag vilja säga att boken är mer riktad mot målgruppen tjejer, men killar…läs den. Det är inte konstigt på något vis att det är en bästsäljare. Men samtidigt så kan man ju inte undgå att fundera över hur den kan bli en bästsäljare om boken bara är riktad mot ungdomar som förmodligen är den målgrupp som läser minst i dagens samhälle. Men då kommer här ännu en anledning till varför jag tror boken har blivit så framgångsrik, den är inte bara riktad mot ungdomar, den passar även perfekt för vuxna. Jenny Downhamn kanske inte hade som mål att den skulle passa för personer 30+, men det gör den. Tänk såhär: vi ungdomar är för det mesta inte intresserad av att läsa vuxenböcker. Men det är en självklarhet att en vuxen skulle kunna läsa denna bok, förstås så är det ju också beroende på vilken genre man har smak för. Men i helhet passar den bra för en väldigt bred åldersgrupp.

För att slutligen sammanfatta det hela så ger jag Jenny Downhamn och boken Älskar - Hatar 4 av 5 toastes.

Boken har ett slut som vi alla vet hur det kommer bli. Genom titeln, texten på baksidan av boken och första sidan kan man redan då ser hur boken slutar, vilket gör boken speciell och intressant. Boken är olik andra böcker då man i ”vanliga” böcker längtar efter slutet och undrar hur det kommer sluta. Men i denna bok vet man redan slutet och det man längtar efter är svaret på frågorna på mitt förra inlägg samt alla saker hon utför från hennes lista. Tack vare detta har boken massor med vändpunkter både små och stora. Det är inget stort slut som ska lösas, man kan inte lösa döden, utan det är små händelser som löses. 

Varje sak på listan är egentligen alla vändpunkter eftersom varje sak förändrar boken! Exempelvis, när hon skulle testa droger så träffade hon Adam. När Tessa och Zoey utför nummer 1 så blir Zoey gravid. Därför är den största vändpunkten är nog när Tessa gör listan och bestämmer sig för att ta vara på tiden hon har kvar. Denna vändpunkt förändrar hennes liv enormt.

En annan vändpunkt är när Tessa blir tillsammans/ihop med Adam, hennes granne. Medan hon var sjuk hjälpte han henne att utföra saker från listan. Tessa mådde dåligt efter nummer ett på listan men efter hon träffat Adam så mår hon genast bättre. Vilket resulterar att Tessa dör lycklig och älskad.

Lösningen är nog, förutom döden, Anvisningarna hon skriver till alla som hon älskar och som älskar henne. I dessa beskriver hon hur de ska leva i framtiden och hur de ska tänka nu när hon så småningom dör.

Jag tycker att man får svar på alla frågor man ställer under bokens gång, vilket ger mig en lättnads känsla. Man behöver inte känna att slutet blev misslyckat, att hon dog olycklig och oälskad. Jag tycker att slutet blir lyckligt, men döden gör också slutet väldigt sorgligt.

Att någon blir mördad var aldrig någon speciell vändpunkt eller något överraskande i den här boken. Första mord fallet, dock där offret Fredrik överlevde skedde redan inom dom 6 första sidorna. Den stora vändpunkten i boken är när man får reda på vem mördaren är.

I nästan hela boken är det en person dit alla bevisen riktas mot, Ninas pappa. Markus var vittne när han krockade med sin röda Nissan King Cab i skogen samma natt som någon blev mördad en bit ifrån krocken. Han såg också när Ninas pappa klev ur bilen och kastade ifrån sig en blänkande objekt i skogen som visade sig vara en blodig kniv. Men Markus våga inte berätta för verken Nina eller polisen vad han såg den natten. Genom hela boken pekar bevisen på Ninas pappa fram till dom 30 sista sidorna. Då vänder allt och man förstår direkt vem mördaren är. En person som står dom alla nära, den personen med en roll som man sist skulle misstänka... Det var han hela tiden, det var han som försökte döda Fredrik för två år sedan vid soptippen i skogen, det var han som dödade killen som blev mördad samma natt som Markus blev vittne till Ninas pappas krock.

Det var verkligen ett ”vaaaa?”-moment när man förstod vem mördaren va.

Allt som allt så gillade jag boken väldigt mycket, den var spännande, det skedde mord, man kunde under tiden man läste leka detektiv och fundera ut vem av dom misstänkta mördaren va. Precis vad jag gillar med en bok. Så jag rekommenderar boken stort till dom som gillar ungdomsdäckare.

Innan jag dör handlar om en 16 årig flicka vid namn Tessa. Tessa har lidit sedan 3 år tillbaka av leukemi, blodcancer. Hon vet att hon inte har lång tid kvar innan hon tynar bort. Tessa blir inte rädd, hon förstår tvärtom att ta vara på tiden hon har kvar. Tessa skriver en lista med saker hon vill hinna med. Denna lista förändras hela tiden under bokens gång men nummer 1 är att förlora oskulden.

Tessa bor tillsammans med sin bror Cal och sin pappa. Hennes föräldrar är skilda så man får inte reda på så mycket om Tessas mamma. Tessas bästa kompis heter Zoey. Det är de som tillsammans utför listan, sakta men säkert. Tessa lovade Zoey att utföra varje sak på listan, om hon tvekade skulle Zoey tvinga henne. Eftersom de flesta sakerna på listan är olagliga så skapar Tessa både externa konflikter, med familj och omgivning, och interna konflikter som hela tiden förekommer vid utförandet, ska hon eller ska hon inte? . Hennes familj säger bestämt till Tessa att det hon utför är fel, men eftersom hon är sjuk kan hon inte bli straffad, detta drar hon nytta av.

I samband med nr 1 på listan blir Zoey gravid. Hon vill göra abort men bestämmer sig senare för att behålla barnet. Detta blev det viktigaste för Tessa, att vara en av de första att få hålla Zoeys barn. Men det är ont om tid. Tessa lär känna mer folk exempelvis Adam som är Tessas granne. En av sakerna på listan var att få en pojkvän som hon älskar och detta får hon med Adam. Men hur blir det med Adam när Tessa så småningom dör? Kommer Tessa ångra allt olagligt som hon gjort? Hur kommer familjen känna och kommer Tessa hinna träffa Zoeys barn?

Jag tror att boken är så omtyckt för att den är verklighetstrogen och att den handlar om något som faktiskt hänt även om karaktärerna i boken inte fanns på riktigt så stämmer boken väldigt bra överens med vad som egentligen hände.  Jonas Gardell har också fått mycket hjälp med all fakta i boken så att det ska vara så korrekt som möjligt, detta står det mer detaljerat om i slutet av boken i ”Tack till” sidan. Ämnet homosexualitet är också ett väldigt populärt ämne som många tycker är intressant speciellt nu då den börjar bli allt mer okej att vara det.

Oftast brukar jag läsa ungdomsböcker som anses vara väldigt tjejiga som en princessas dagbok serien t.ex. Jag hade nog därför inte läst denna boken om den nu inte varit så populär som den är.

Jag skulle definitivt rekommendera denna boken för den är relativt lättläst och den är lätt att förstå och den är inte skriven på ett medicinskt sätt om själva sjukdomen som skulle göra den svår att förstå, vilket jag tycker är väldigt bra. Om man nu har något emot homosexuella så tycker jag absolut att man ska läsa denna boken, för jag är rätt säker på att man efter att ha läst denna får en annan syn på det hela.

Något negativt med boken är att det är svårt att bara slö läsa den eftersom de hoppar så mycket mellan olika tider och personer så det kan bli lite svårt att förstå sammanhangen ibland men annars tycker jag verkligen mycket om denna boken.

Om jag skulle betygsätta den skulle jag ge den fyra av fem, för att den är så välskriven och har en intressant historia som många kan relatera till.

Boken börjar med vändpunkten, men det förstår man inte när man börjar läsa sedan går de tillbaka i tiden och man läser fram tills vändpunkten sker och man hamnar på samma ställe som i början. Detta tycker jag är rätt intressant att man bygger upp stämningen i boken för att få veta vad som gjorde att det i början hände.

Boken inleds med att Benjamins mamma får ett brev från Benjamin som hon inte öppnar utan lägger det i en låda tillsammans med tidigare brev har har skrivit till dem, alla oöppnade. Hon skriver ett kort svar där hon berättar att han inte får skriva till dem mer och att hon älskar honom så mycket. Hela tiden tänker hon på att Jehova är stolt över henne för att hon är så trogen.

Den stora vändpunkten i boken är när Benjamin berättar för sina föräldrar och när hans föräldrar sedan säger upp bekantskapen med Benjamin för att han går ur kyrkan. Det kändes så absurt att man som en familj bara säger upp bekantskapen för att han är homosexuell. Kort därefter får Rasmus också beskedet att han har aids, så det händer två stora saker inom loppet av bara ett kapitel. 

Jag gillar väldigt mycket hur boken hoppar i tiden så att man genom hela boken anar vad som ska hända och spänningen byggs upp, trots att detta inte direkt är en spännande bok utan mer en sorglig bok. Jag satt nästan och små grät lite när jag läste de sista sidorna då boken avslutas snabbt efter vändpunkten så jag måste verkligen ta och låna den sista delen så att jag vet hur det hela slutar.

Boken största handling är ju ganska uppenbart om Tessa och hennes sjukdom. Sjukdomen orsakar många konflikter, båda mellan Tessa och sig själv och personerna i hennes omgivning. 

 Tessa har avlägsnat sig själv väldigt mycket och låtit sjukdomen styra hennes liv, hennes liv har stått stilla men tillslut bestämmer hon sig för att hon vill börja leva, innan hon faktiskt dör. Det skapar en stor konflikt, Tessa vill göra så mycket saker som hennes kropp inte orkar med. Sakerna hon gör skapar även ett stort avstånd mellan Tessa och hennes pappa. Hennes pappa är orolig och vill att hon ska vara försiktig, så när Tessa inte är försiktig blir han ju så klart väldigt rädd och han visar det genom att bli arg vilket gör att Tessa tar ett större avstånd från honom. 

 Den största konflikten skulle jag säga är mellan Tessa och hur hon vill att hennes liv ska se ut. Hon vill ju inte ha sin sjukdom, hon vill vara frisk och ha ett normalt liv. Hon vet att hon inte kan få det och hon är rädd för att släppa in nya personer i sitt liv då hon vet att hon ändå kommer dö. I början släpper hon alltså inte in killen hon är kär i trots att hon egentligen vill, för att hon är rädd. 

Rose sitter häktad för ett mord hon inte har begått men som de flesta anser henne vara skyldig till. Hennes vänner kommer till hennes undsättning och innan hon vet ordet av så är hon en eftersökt rymling. Som om hon inte hade problem nog så måste hon stå ut med Dimitri som hon fortfarande har starka känslor för. Men Rose är inte den som sitter och rulla tummarna medan hennes öde avgörs i vampyrhovet, hon har ett viktigt uppdrag att utföra, ett uppdrag som kommer att vända upp och ner på hovet om hon lyckas – att hitta Lissas hemliga halvsyskon.

 Det är många konflikter i denna boken. Men för det första så har Rose en intern konflikt. Hon måste välja Dimitri eller Adrian, de två stora kärlekarna i hennes liv. De visar sig att även Dimitri hade känslor kvar för Rose så Rose är tvungen att göra ett val innan det är försent. Sen finns det även en extern konflikt om tronen vid hovet. Vem kommer bli nästa kung eller drottning? 

Boken handlar om Frank McCourt och hans liv tillsammans med en instabil familj och deras vardag. Om flytten från New York till Limerick på Irland. Om deras tragedier i livet och hur livet kan vara ljust i en fattig människas liv.

En yttre konflikt är mellan familjen och pappan. Hade inte pappan supit upp pengarna så skulle de inte vara lika fattiga utan kunna få mat för dagen och leva hyfsat bra. 

Samtidigt som det är en yttre så är det även en inre konflikt då mamman tycker om sin sambo och barnen tycker om sin far, så de kan inte slänga ut honom eller förbjuda honom att använda deras pengar. 

 Pappa har även svårt att få jobb i samhället för det är för få jobb och för tunga jobb. Fattigdomen sätter där gränser för hans arbetschanser. 

 Franks klasskamrater är fientliga mot honom. Även lärarna. Detta för att han har en pappa som kommer från Amerika. Han har några han umgås med men han blir annorlunda behandlad på grund utav hans ursprung.

 Den största konflikten är religionen. På Nordirland är man protestant och på Irland är man katolik. Det innebär att det är stora stridigheter mellan protestanter och katoliker. Därför blir Franks behandlad annorlunda av lärarna på skolan. 

Boken handlar om Felix. Felix är sjutton år och skitsnygg. Han är kaxig och självsäker, tjejerna älskar honom. Han älskar att vara i centrum av allt och han försöker alltid göra så att han är i centrum, han vill att alla ska kolla på honom, beundra honom. Han har en flickvän vid namn Alexa. Alexa kallades förrut för Alexandra, då var hon en tjej som ingen la märke till. Hon ville att något skulle förändrats så efter höstlovet kom hon tillbaka till skolan och såg helt annorlunda ut. Håret hade hon färgat lysande rött, klätt sig i åtsittande jeans och tight linne. Det var då hon började kalla sig Alexa.Efter att dom blev tillsammans så började dom även hänga med Diana, Suss och Suss brorsa Hugo.

Sen har vi Zäta. Så fort Felix såg honom så märkte han hur mycket coolare han var, hans kläder var snyggare, han var mer vältränad, hade snyggare ansikte och snyggare hår. Han var lite mer i allt. Nu står Felix inte längre i centrum och det stör han sig på. Zäta utmanar honom hela tiden för att Felix inte längre ska stå i centrum och Felix hatar det.

Men nu till själva uppgiften. Att beskriva en extern eller en intern konflikt i boken. Jag har valt en intern då boken till åttio procent består av denna konflikt. Den handlar om hur Mason hela tiden har en konflikt i sitt huvud och hela tiden grubblar på vem mördaren är, hur han ska avslöja mördarna och hur han ska rädda sällskapet.

Genom hela boken uppkommer detta. Hur han ska avslöja dem, han börjar med att misstänka flygvärdinnan men när han ska konfrontera henne förstår han att hon inte är personen han söker efter. Han får ju däremot veta att det är två mördare och inte bara en som han först trott och detta gör ju inte hans situation bättre. Efter detta blir han bara ännu mer tankspridd och börjar grubbla ännu mer över allt

Liknande konflikter med denna uppstår hela tiden i boken. Men nu är mina trehundra använda så snip snap snut så var sagan slut.

Vad är det egentligen en bra storsäljande bok behöver ha för egenskaper?

Jag tycker absolut att den behöver en bra och intressant historia som den bygger på. För det är ju egentligen det som en läsare söker. Visst tittar man på bokens framsida och titel när man väljer bok, men det är väl inte det som slutligen avgör om man ska läsa/köpa boken. Det för det är ju den enastående historian och känslomässigt berörande punkterna och delarna av en bok som etsar sig fast i läsaren. Och därmed det läsaren kommer att komma ihåg.

Man skulle kunna jämföra böcker lite med människor, hur de är osv. Man träffar en otroligt rolig person eller super intressant, som har en massa saker att berätta, jämfört med när man träffat en jätte snygg person. Vem är det man kommer ihåg mest? Jag kommer i alla fall mest ihåg vederbörande som är intressant eller otroligt rolig. Det är finns ett ordspråk, eller talutsätt som lyder: Utsidan räknas men insidan avgör. Något som jag tycker passar utomordentligt bra även på böcker.

Jag är nästan helt säker på Hon släpper dig aldrig, har blivit en storsäljare på grund av att den har en tilltalande titel och framsida men framför allt berättelsen och den känslomässiga beröring boken medför. Det finns såklart flera tusen andra storsäljare, och alla de jag stött på har prickat in den fascinerande berättelsen, för det är faktiskt det som gör att folk köper/läser dem. Som t.e.x Harry Potter böckerna, de innefattar en exceptionellt bra story, dessutom innehåller de lite övernaturliga fenomen. Enligt mig är det ytterst viktigt att det är något som är lite annorlunda med historian, för man vill ju inte läsa om en person med ett helt vanligt liv, man vill läsa om en person som med vars liv det händer något alldeles speciellt. Något som det finns gott om i Hon släpper dig aldrig.

Jag kan hjärtligt rekommendera den här boken, till egentligen vem som helst. För att den är relativt lättläst och jag tror nog att i prinsip alla skulle kunna bli helt begeistarde i denna bok för den är så pass intressant för de flesta. Den kväll jag läste ut boken, började med att jag hade en bra bit kvar innan den var slut med när jag väl kom till de 30 sista sidorna kunde jag bara inte sluta läsa. Jag slog igen boken när sista meningen var läst, helt slukad av alla intryck och med ett brett leende på läpparna.

Jag ger därför Hon släpper dig aldrig...

“Man är borta i två jävla veckor, och när man kommer tillbaka har allting förändrats.
Varför? Jag har ingen aning. Nåt har hänt. Nåt måste ha hänt.”

Så börjar prologen i boken “Sjutton år och skitsnygg” av Emma Granholm som jag har valt. Redan när jag läser prologen så blir jag sugen på att läsa boken. Det är böcker som just denna boken jag fastnar för. Jag gillar att läsa böcker som är lite mer “verkliga” och som man kan relatera till. Och känslorna som dom beskriver i boken är verkligen "spot-on" och man kan förstå exakt hur personen, I detta fall Felix, känner sig.

I första kapitlet så börjar det väldigt mystiskt. Huvudkaraktären Felix och hans vänner går på en stig som leder till en sjö en kall junikväll. Man förstår direkt att det är något som inte stämmer. Felix som nyss kommit hem från Grekland blev inte bemött som han hade hoppats på. Hans flickvän ville knappt kyssa honom och hans vänner verkade inte lika intresserade i honom som förrut. Och nu är dom vid en sjö och han vet inte varför.

Man förstår hur han känner sig och redan efter man läst första kapitlet så kan man inte sluta läsa. Man vill bara veta mer och boken berättar det på ett så pass bra sätt att man inte kan sluta läsa.

Bokens framsida

Cat

Så i detta inlägg ska man skriva om hur författaren beskriver miljön i boken. Detta är svårt att göra i min bok eftersom författaren enligt mig använder ett svårt språk. Eller inte svårt, men han krånglar ihop meningarna ibland. Men om man bortser från detta lilla missöde så tycker jag att det han beskriver på ett bra sätt, man får upp bilder och allt blir beskrivande.

Tillexempel när han beskriver det kraschade flygplanet, då får man direkt bilder av hur det ser ut både inuti och utanpå. Hur människorna i planet ligger utspridda efter kraschen och hur de på olika sätt blivit skadade. Men även de bra beskrivningarna skulle jag säga att Alistair MacLean fokuserar mer på själva handlingen än att beskriva miljön runt människorna.m

Miljön i boken beskrivs på vissa ställen väldigt noggrant och på många andra ställen väldigt vagt, men även där är det väldigt lätt att skapa sig en bild av miljön. Boken utspelar sig i någonstans i Storbritannien, jag tror inte det nämns någonstans i boken men det framgår ändå ganska klart. 

 Miljön i boken känns för mig som typiskt brittiskt, det är höst och regnigt, miljön utomhus beskrivs som väldigt fint men samtidigt kallt och kyligt. Miljön skrivs mycket ur Tessa´s perspektiv, därför varierar det mycket beroende på hur Tessa mår tror jag. Tessa är väldigt sjuk och därför blir det mycket sjukhus miljö med i boken, det är förmodligen den miljön som beskrivs bäst. De bleka färgerna, de starka dofterna och de olika personerna i sjukhus miljön är något som alla kan känna igen, att få höra hur man uppfattar sjukhuset som döende blir en helt annan sak. Det blir ett helt annat perspektiv och känslorna kring det blir mycket starkare.

 Downham beskriver allting på ett väldigt diskret och passande sätt. Det finns plats för att skapa sina egna bilder, fast med ”stöd” om man säger så. Det hon beskriver, dofter, ljud och ljus ger en känsla och man känner sig in i miljön.

Det finns en hel del både interna och externa konflikter i den här boken, mass konflikter mellan alla kan man nästan säga. Men dom två ”huvudkonflikterna” är, först...

 Den externa konflikten är att Markus är kär i den nyinflyttade Nina som han har blivit väldigt bra kompis med den senaste tiden. Dom brukar dra hem till varandra efter skolan  och fika och plugga tillsammans. Men Nina har precis startat ett förhållande med den snygga gitarristen Jajje som spelar i lokala rockbandet Defcon. Jajje i sin tur har Lenita hängande efter sig, för Lenita tror att Jajje är intresserad av henne men egentligen tycker att hon är jobbig och klängig, vilket han inte kan säga till henne eftersom han inte vill såra henne. Så allt går i en stor ond cirkel.

 Den interna konflikten är att medans Markus försöker få Nina så springer det en mördare lös någonstans i Norra Söderbo. En kille har blivit mördad några hundra meter bort från Lenitas hus samma kväll som hon anordnade fest. Där Markus blev vittne till en krock i skogen när han var på väg hem från festen som visade sig vara Ninas pappa som krockade. Han såg att Ninas pappa var blodig och kastade ifrån sig ett blänkande föremål in i skogen nära där Markus gömde sig. Markus vågar inte säga till Nina att hennes pappa inte krockade på en parkeringsplats som han påstår, och han vågar inte heller säga till polisen att han var vittne till krocken i skogen som skedde samma kväll som killen blev mördad. Han vet inte vad han ska göra och hela situationen skrämmer honom.

 Som sagt, det finns en held del olika konflikter, närstan en konflikt per person som kopplas till den personen, och den personen har en konflikt med den andra personen. Så alla karaktärer han något kopplat till en annan karaktär. 

Så boken blir väldigt spännande eftersom man vill ta reda på hur dom löser allt och vem som är mördaren som jag hittills har funderat ut 3 olika potentiella karaktärer som någon av dom skulle kunna vara mördaren...

Den stora vändpunkten... Den kom i slutet. Jag blev helt chockad. Jag trodde jag visste slutet med tanke på att jag kan filmen utantill men oj vad fel jag hade.

Den stora vändpunkten i boken tycker jag har varit väldigt svårt att se. Jag tycker inte det hänt särkilt mycket i boken, inte så mycket som jag hade hoppats på. Men jag har ungefär 60 sidor kvar, hoppas fortfarande på att något drastiskt ska hända!

Vändpunkten kommer iallafall nu, det är ungefär 60 sidor kvar som sagt och vändpunkten kommer nu. Om det är bra eller inte får jag bedöma när jag läst ut hela boken. Just nu tycker jag att den kommer alldeles för sent.

“ -Jag heter Rita. Säger en pagekvinna lågt och får grimasera med hela ansiktet för att hålla tillbaka tårarna som vill tränga upp ur hennes ögon.                                                                                                                        - Wall. forsätter hon. Jag är gift med Henry… Wall.”                                                                                          - Aj då... Det är det ända jag kan komma på att säga. “

Det visar sig att Henry är gift och har fyra barn, varv ett av barnen är Matilda. Destiny hade ingen aning om att han var gift och hade varit otrogen mot sin fru som han hade varit tillsammans med i 15 år.

Det är här vändpunkten kommer och inte på ett positivt sätt. Inte nog med att hon förstår att hon har förstört en hel familjs relation så börjar det också gå utför med hennes ekonomi. Det dröjer inte länge innan hennes pappa säger till henne att hon är tvungen att flytta till en annan lägenhet. Han säger även att det är dags att tänka om lite med hennes lyxiga vardags vanor som hon har. Allt detta går emot Destinys sex-stegs-system, och hon sjunker till ruta ett igen.

Miljön beskrivs inte med ord utan mer översiktligt. Det finns inga detaljer med olika färger, lukter och dylikt utan man får mer en känsla av hur miljön är och ser ut. Författaren har med beskrivande ord fått läsaren att känna den äckliga lukt av spyor och avföring som finns i dessa fattiga kvarter och inse hur smutsigt och, rättare sagt, skitigt det är i de fallfärdiga husen som håller på att rasa.På trottoarerna vid slumområderna så slänger man ut soporna på gatan och barnen har inget val utan måste leka i röran. En del letar efter mat till sig själva och sina familjer.

När jag läser boken så mår jag faktiskt illa. Matlusten och hungern försvinner direkt då det beskrivs hur de går i skit upp till knäna. Jag jämför denna bok, miljömässigt, med boken ”Pojken som kallades Det”. Miljön i boken är en del till att man blir fängslad och vill läsa vidare. Jag anser att författaren har gjort ett bra jobb med miljöbeskrivningen. Antagligen blir den så realistisk för att alltihopa är självupplevt, då författaren själv har levt i denna smutsiga miljö och dessa fräna lukter. 

Hon släpper dig aldrig handlar om den osäkra tjejen Amber som precis gått ut collage och flyttat från sin mamma och halvsyster, och bor nu istället i Cornwall med några andra ungdomar, som alla lever ett riktigt studentliv, med allt vad det innebär. Det Amber lämnar bakom sig när hon flyttar, är trasiga hemförhållanden som förföljt henne ända sedan hennes halvsyster Poppy kom in i bilden. Ambers mamma har aldrig varit den starka mamma typen som introducerat sina barn för omvärlden, vilket gjort att Amber bara känt sig otillräcklig, nedstämd och på något sätt alltid skyldig samtidigt som hon jämt och ständigt fick vara hjälten. Även fast att den här osäkra tjejen inte vet mer än det hennes mamma lärt henne, förstår hon någonstans att hon måste börja leva sitt eget liv, bryta sig loss från alla skuldkänslor och faktiskt gå vidare.

När väl Amber flyttat, fick i alla fall jag den uppfattningen att hon började känna sig fri. Hon började se möjligheter till både vänskapliga- och romantiskarelationer. Vilket enligt mig är ett mycket gott tecken. Amber är van att gör mycket själv, så det faktum att hon nu mera behöver skaffa ett jobb och så vidare skrämmer henne inte. Däremot det som stod och alltid har stått i vägen för henne, är moderns klagomål om hur hon inte hjälper till med Poppy osv.

Det finns som sagt både interna och externa konflikter i denna bok. Mycket kretsar kring Ambers mammas och halvsysters åsikter och behov, vilket då utgör externa konflikter sinns emellan familjemedlemmarna men också interna konflikter inom Amber själv. Hon slits hela tiden mellan vad som egentligen är rätt och fel. Ska hon vara kvar och leva sitt liv, vara självisk och försöka att glömma de tunga lass som familjen slänger på henne, och låta sig själv växa. Eller ska hon åka tillbaka till sin halvsyster och mamma, hjälpa dem att komma på fötter, tänka på dem i första hand och därmed återgå till sitt gamla liv.

Cool framsida, häftig titel och väldigt kort text på baksidan, en bok kan det blir bättre?

- Ja det kan det, det kunde vara en film och jag skulle kunna se saker hända med hjälp av rörliga bilder, men istället ska jag läsa ord på vita/gula sidor. En bok på tvåhundra sidor, som endast innehåller en bild. Framsidan. Det är den ända bild som finns annars är det bara sidor fulla med svarta bokstäver. Kommer jag klara detta? Det vet vi väl det datumet allt ska vara klart men tills dess önska mig lycka till.

Det var Halmis som hörde det först - som vanligt. Han var lika fenomenalt lyhörd som han var skarpsynt. Själv hade jag lagt boken ifrån mig sedan jag tröttnat på att ständigt byta hand i kylan, och med blixtlåset på sovsäcken uppdraget till hakan betraktade jag honom sömnigt där han karvade ut små figurer ur en narvalsbete.

Vilken nagelbitare va? Nja inte direkt... Bokens första tjugo sidor är värdelösa och man förstår ingenting av handlingen och ja nu kanske ingen blir “ Jaaa denna bok vill jag läsa, men lugna er det kommer mer”.

Resten av det jag läst tycker jag är riktigt bra. När man kommer in i handlingen och förstår vad boken handlar om är den riktigt bra. När passagerarflygplanet tvingas nödlanda/krascha på Grönland och huvudkaraktärerna som jobbar där gör ett försöka att rädda flygplanets de som överlevt kraschen. Då tycker jag faktiskt att boken är bra!

Men nu vill jag faktiskt inte fokusera mer på boken fören ikväll så "hejdå"

Bokenens ända bild...

Benjamin slits emellan sin tro och sin sexualitet. Som Jehovas vittne är det inte tillåtet att vara homosexuell. Rasmus vill dessutom att Benjamin ska berätta för sina föräldrar om dem men det kan inte Benjamin då hans föräldrar är djupt troende och de skulle bara säga åt honom att det är ett val och att man kan kämpa emot.  Han vet att han måste välja mellan att vara Jehovas vittne eller att vara bög för han kan inte välja båda.

Rasmus är dessutom ständigt tillsammans med andra killar och det gör det svårt för Benjamin att veta om deras förhållande är riktigt, när Rasmus bara vill att de ska vara i ett öppet förhållande. Samtidigt som allt detta händer sprids aids allt mer och förekommer allt mer oftare och de är alla så rädda för att smittas.

Rasmus straffar sig själv lite varje gång han går ifrån Benjamin och är med andra istället, han gör det för att straffa dem båda. Han inbillar sig att det hela är okej om han inget säger till Benjamin och bara låtsas som om det inte fanns. Rasmus har berättat för sina föräldrar att han är homosexuell och de tycker inte om det men de respekterar Rasmus för den han är. Det enda Rasmus vill är att leva i det öppna med Benjamin men Benjamin vägrar berätta för sina föräldrar, vilket Rasmus inte tycker om.

Varje gång de tar upp diskussionen så slutar det alltid med att de grälar och Rasmus drar ut och träffar någon annan.

 Det är interna konflikter inuti Rasmus och Benjamins huvud igenom hela boken men också konflikter emellan dem båda som påverkas av deras olika tankar.

Jag tycker inte att omgivningen och miljön beskrivs särskilt bra. Boken hoppar väldigt mycket mellan olika paltser hela tiden, så det känns nästan som att författaren inte riktigt hinner med att beskriva miljön gång på gång. Det ända som beskrivs som jag tänker på är namnen på alla gator och delar i Stockholm där boken utspelar sig, vilket beskrivs bra.

Miljön är som sagt inte så bra beskriven, men jag tycker inte att det spelar så jättestor roll. Jag menar är det en park, och inget mer beskrivs än att det är just en park så får man ju mer frihet och får då bestämma själv hur parken ska se ut i ens huvud. Står det att det är en park med t ex åtta bänkar, flera olika sorters buskar och träd, en stor damm i mitten och massor med fåglar så är det ju liksom redan bestäm. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om miljön beskrivs bra eller inte, jag känner att det inte är det viktigaste trots allt. 

Kate Cann som är författare till ‘’Hon släpper dig aldrig’’ har verkligen fokuserat på att läsaren ska känna personerna, bilda en uppfattning om platserna som boken utspelar sig på men framför allt på hur personerna i fråga känner sig. Med andra ord en ypperligt bra miljöbeskrivande bok.

Boken utspelar sig i sydvästra delarna av England, närmare bestämt i Cornwall. En stad med många små pittoreskt beskrivna caféer och restauranger, vackra strandpromenader och på hösten stora träd klädda i mustigt höstfärgade löv som susar i den kyliga hösvinden. Det finns få ställen i boken som är så välbeskrivna som den lilla bistron som Amber, jobbar på. Den lilla restaurangen som ligger alldeles intill havet, ser egentligen inte speciellt mycket ut för världen men med de varma och kärleksfullt använda orden som ger läsaren en uppfattning om just den här Albatrossen, får vem som helst att förstå hur mycket huvudpersonen, Amber faktiskt trivs här. Det blir nästan lite som en fristad för henne.

Det är inte bara fina beskrivningar som boken innehåller, utan också en hel del mindre trevliga. I det hus som Amber bor tillfälligt i rör det sig en hel del skumma ting. Det är ett gamlat hus som verkligen beskrivs som just gamlat, man känner med det samma att det har bott flera andra människor innan de som bor där i dag. På nedre plan finns det ett litet kök och i ett lite större rum på nedrevåningen bor också Kaz. I hennes rum äter de i bland. Det är ett stort rum som egentligen är tänkt som matsal, men nu mera är varmt inträtt med orientaliska mönster, mjuka kuddar och en hel del tända ljus som gör rummet behagligt och väldoftande. Men däremot på vindsvåningen finns det ett rum som ligger precis ovanför Ambers. Detta rum verkar det vara något riktigt skumt med.

‘’Hon gick längst korridoren. Så långt nådde inte solen från takfönstret, och det var halv mörkt där borta. På den gulbruna väggen kunde hon nätt och jämt urskilja tre ljusare fält där det uppenbarligen hade hängt tavlor. Rummet var stort och förmodligen det bästa för att det fanns ett stort fönster och så var det högt till tak. Det var fullt av gamla saker och skräp. Det fanns bland annat två gamla telefoner med vev, prydnadssaker och dammiga böcker. Rummet kändes nästan antikt.’’

Boken utspelar sig i Stockholm och den är nog skriven till någon som kan Stockholm och på så sätt får fram bilder ifrån hur det ser ut eftersom boken mest pratar om platser och gator, inte så mycket miljö beskrivning mer än kanske någon lätt beskrivning av en park med bänkar och buskar. 

Boken beskriver mer känslor som karaktärerna känner och hur de känner när de befinner sig på olika platser eller med specifika personer. Det är några få ord här och där om hur de klär sig och hur andra människor ser ut men djupare detaljer kan boken ha lite brist på. Lite trist kan jag tycka ibland då jag varken kan  Stockholm eller vet hur en typisk åttiotals skjorta ser ut.

Oftast tycker jag inte det spelar någon speciellt större roll i boken med beskrivningen för boken handlar mer om känslor och personer. Jag ser allting på mitt egna sätt i hur det ser ut där de befinner sig, jag skapar mitt egna Stockholm när jag läser. Så om man kan Stockholm eller kanske rent utav upplevde Stockholm på åttiotalet så blir det förmodligen en helt annan grej.

I den här boken beskrivs aldrig miljön sådär detaljerat, men tillräckligt för att få upp en bild i huvudet, men det beskrivs inte hela tiden. Författaren har lagt mer fokus i att beskriva karaktärerna istället, för det är mycket känslor och annat som berör karaktärerna mer än omgivningen. Så karaktärerna och känslorna var nog prio ett.

I mitt huvud ser staden nästan ut som Kalmar, samma storlek ungefär och kanske samma antal i befolkningen. När jag läser så får jag altid upp bilder på platser i kalmar, t. ex när dom går till Gulan, som är som en slags ungdoms nattklubb där det brukar vara lokala konserter och annat, så ser jag Sandras i Kalmar framför mig, och alla gånger i boken när dom ska gå på en buss så ser jag olika busshållsplatser i Kalmar.

 Men jag tycker ändå att författaren har gjort ett bra jobb, jag har aldrig känt att författaren har beskrivit miljön för lite eller gjort det dåligt. Det har varit lagom för att man ska kunna få en bild och se händelserna och platserna i huvudet oavsett om man kan relatera vad författaren beskriver med en plats man har varit på eller om man ser ett helt nytt okänt ställe i huvudet.

 När man följer karaktärerna så är dom inte på så många olika ställen. Det utspelas bara i staden runt skolan och deras hem. Några av platserna man får följa dom på är deras skola som dom går på, Markus och Ninas radhus Hammargränd där dom bor vägg i vägg med varann, Gulan som är en lokal ungdomsklubb och Stillheten som är ett lite rikare villaområde. Det är platserna man får följa dom runt på för det mesta.

Författaren har fokuserat på att fånga karaktärernas känslor men miljöbeskrivningarna har inte varit så detaljrika. Men jag tycker inte det har påverkat serien. Jag tycker den nästan är bättre utan dom beskrivningarna. För man måste använda fantasin om man har färre miljöbeskrivningar, och boken blir bättre då om enligt mig. 

Författaren har skapat hemliga vampyr samhällen i världen som inga människor känner till.  De största samhällena är skolan och hovet där bl.a. där alla regler följs demokratiskt. Men många vampyrer lever även bland människor. Rose befinner sig vid hovet i början av boken men sedan flyr hon och åker runt i massor av småbyar i USA.

Hovet ser praktfullt och gammaldags ut. De har blandat gammalt och nytt och skapat en balans som passar i vampyrvärlden. Kyrkor, murar, statyer, gamla stenhus är Hovets signatur. Men så klart är inte allt gammalt vid hovet. Biografer, kaféer, skönhetssalonger och SPA finns nära till hands. 

I USAs små byar får man inte så mycket miljöbeskrivning men det lilla jag har läst antar jag det är som här. 

I den här boken Prinsessan och Mördaren finns det väldigt många personer som är nästan lika mycket inblandade hela tiden, men det är två stycken som man följer mer än dom andra så jag skulle säga att det är dom två som är huvudpersoner i boken och resten är bikaraktärer. 

 En av huvudrollerna är Markus som går i klass 8B där hans bästa kompis är Teo som alltid kommer försent på lektionerna och som har en kaxig attityd mot lärarna vilket gör att Markus också ibland kommer försent, men jag tror Markus egentligen inte vill komma försent men det är inte så mycket att göra åt för han är ju bästa polare med Teo. Markus bor i ett radhus i Hammargränd där han bor med sin mamma och pappa. Hans mamma är distriktssköterska i Norra Söderbro och hans pappa jobbar på försvarsstaben inne i stan. Han har inte en sådär jättespeciell familj, det händer inte så mycket hemma. Så han går  för det mesta hemma och hänger läpp över att hans syster har flyttat till Dublin för att plugga, annars sitter han och spelar dator. 

 Den andra huvudpersonen är nyinflyttade Nina som precis har flyttat till Norra Söderbro. Hennes familj har flyttat in i samma radhus som Markus, så dom bor vägg i vägg vilket dom får reda på lite in i boken. Hon hatar att flytta vilken hon har gjort med sin familj många gånger p.g.a att hennes pappas jobb som snickare alltid flyttas runt. Hon har en väldigt bra relation med sin pappa men inte lika bra relation med sin mamma. Hennes mamma ligger för det mesta i sängen om dagarna och ”skyller på migrän” så hon träffar nog inte henne så mycket, och när hon väl träffar henne så är hon antingen full, trött eller sur. Nina brukar Tjuvröka ut genom fönstret vilket hennes pappa nog anar men vill inte ta henne på bar gärning eftersom hon är ju hans lilla prinsessa. Så när han ska gå in i hennes rum så brukar han vissla, hans sätt att knacka i förväg. 

 Båda huvudpersonerna verkar så ledsna och deppiga hela tiden, Markus för att hans syster har flyttat och Nina för att hon altid flyttar, så det verkar så mörkt och deppigt när man läser boken.

Jag vet inte vilken av alla externa och interna konflikter jag ska berätta om. Det känns som att det uppstår en ny konflikt vid varje ny sida av bokens alla 375. Om inte, så ältar de samma sak om och om igen. Allt kretsar kring Kates sjukdom och Annas tvång till att vara Kates livräddare.

Anna själv står även inför många interna konflikter. Bara inför detta beslut om att gå emot sina föräldrars vilja och inte längre vilja rädda sin syster måste krävt många tankar och för- och nackdelar. Däremot beskrivs det inte så ofta hur Anna själv funderar fram och tillbaka i sitt huvud, åtminstone är det inget jag reflekterat över. Men Julia, Annas "goda man", försöker sätta sig in i Annas situation genom att fundera på hur långt hon själv skulle gå för sin systers överlevnad. "Svaret är tveklöst - jag skulle frågat hur snabbt vi kunde åka till sjukhuset och få det gjort" tänker Julia i boken.

Huvudkaraktären i denna boken är 16 år gamla Tessa som lider av leukemi. I början av boken är Tessa väldigt tillbakadragen, och är beroende av andra för att få saker gjorda, men en bit in i boken så händer det nått och Tessa tar för sig, hon blir kaxigare och vill få som hon vill. Även om Tessa blir modigare och starkare längre in i boken, så har hon fortfarande kvar en sorters svaghet i sig själv.

 Tessa bor med sin pappa och sin lillebror Cal, Tessa’s pappa är väldigt osäker på hur han ska hantera hela situationen med Tessa och hennes sjukdom, han är i vissa fall ganska tillbakadragen men samtidigt väldigt bestämd. För det mesta så märker man att Cal är yngre än Tessa, och man märker att hennes sjukdom är väldigt jobbig för honom. Cal är nog faktiskt den enda som för det mesta visar en stor oro för att Tessa är sjuk och att han är väldigt rädd att förlora henne. Cal är också väldigt envis och vill ofta få som han vill.

 En annan viktig karaktär i boken är Adam. Adam bor granne med Tessa, och Tessa blir väldigt intresserad av honom. Hon brukar se Adam arbeta ute i trädgården från sitt fönster, och efter ett tag så bestämmer hon sig för att gå över till Adam. Adam är lite äldre, han är väldigt vänlig och har en naturlig instinkt att ta hand om folk. Tessa tycket att Adam är väldigt intressant och söker sig till honom för att få uppleva saker.

 Sen har vi Tessa’s mamma som inte är med så stor del av boken, men samtidigt har en viktig roll och Zoey, Tessa’s bästa och enda kompis. Tessa’s mamma är alltid lugnt, även om hon är orolig så visar hon det inte, och hon är väldigt kärleksfull. Sen har vi Zoey som är Tessa’s motsats, hon är inte blyg och tar alltid för sig. Hon älskar att synas och höras och hon får Tessa att våga göra saker, det är till Zoey Tessa vänder sig när hon behöver någon. 

Rasmus kommer från Koppom där han tidigare bodde med sin mamma, pappa och syster. Han har under hela sin uppväxt varit utanför och annorlunda, så när han tar studenten åker han till Stockholm för att äntligen få leva öppet som gay. 

Benjamin är Jehovas vittne och går runt och knackar dörr för att sprida sin tro, som Jehovas vittne får man inte heller vara homosexuell så han levde länge i förnekelse om sin sexualitet tills han träffar Rasmus på julaftonen hemma hos Paul.

Paul bor tillsamans med Reine, Lars - Åke och Seppo i ett kollektiv i det centrala Stockholm. Paul beskrivs som den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen gud har skapat. Varje replik Paul säger i boken är kaxig och bögig, mer stereotypiskt bög än såhär är det svårt att bli.

Lars - Åke och Reine är de enda två i boken som hittills drabbats av sjukdomen. Lars - Åke är öppen i boken om hans smärta och hur han äcklas av sig själv. Reine är snarare tvärt om så fort han drabbas berättar han inte för någon, han bara försvinner en dag utan att berätta för någon vart han tagit vägen, då han lagts in på isoleringsrum på sjukhuset. Lars - Åke är tillsammans med Seppo som kommer från Finland, de är alla äldre än Rasmus och Benjamin som båda två bara något år tidigare tog studenten.

Bengt spelar teater i en teater förening och hela boken börjar med att alla samlas för att titta på hans uppspel där han hoppas att bli upptäckt. Bengt är hela tiden orolig att drabbas av sjukdomen och oroar sig ständigt.

Hungerspelen är en bok som hela tiden utspelar sig i nya miljöer. Men författaren Suzanne Collins har inte gjort det super bra med miljöbeskrivningarna och jag tycker att hon kunde tagit med mer miljöbeskrivningar då hon ibland inte skriver något alls om omgivningen. Det tycker jag också är tråkigt då jag tror att det skulle varit en bättre läsupplevelse om man kunnat få upp lite mer bilder i huvudet av de platser som finns med i boken.

Men det påvärkar inte boken allt för mycket, utan jag tycker att jag kan föreställa mig platserna i boken ganska bra även om det inte finns så mycket miljöbeskrivingar.

Collins beskriver däremot oftare hur karaktärerna ser ut och vilka känslor och intryck de har, och det jag känner är viktig del i den här boken, till och med viktigare än miljöbeskrivningarna. Det är inte ofta hon låter en händelse flyta förbi utan att hon förklarar hur personen känner sig.

I en del av boken så befinner sig huvudpersonerna i ett "spelartåg" som de ska åka med till huvudstaden där förberedelserna inför spelen ska vara. Tåget är modernt och inuti tåget möts man av många olika rum med fin inredning. Ett av rummen i tåget är matsalen, där är väggarna blankpolerade och borden är dukade med fina och ömtåliga tallrikar och besktick. I sviterna som spelarna tilldelas finns det en stor byrå, ett badrum, omklädningsrum och såklart en säng

En stor del av boken utspelar sig i arenan där spelen pågår. Arenan har flera kilometer stor area och man får ofta höra att det tar flera timmar för karaktärerna att gå från ett ställe till ett annat. Naturen är sig ganska lik sig över allt, det finns stora områden med skog samtidigt som stora delar är öppna fält, men den är även täckt sjöar och vattendrag. Arenan omsluts av ett modernt kraftfält så att spelarna inte ska kunna rymma. Klimatet skiftar hela tiden och naturen i arenan kan påverkas med allt från starka vindar och ösregn till att hela vattendrag kan tömmas.

I storhet jag tycker att författaren har lyckats sådär med miljöbeskrivningarna men lyckats desto bättre med känslor och intryck från karaktärerna.

"Ellie vill bara sjunka genom jorden, hon vill inte vittna på någon rättegång… Men kan hon verkligen göra så mot sin storebror? Hon kan ju inte bara strunta i att gå och lämna sin bror åt ödet."

Känslan jag får av min bok är att hela handlingen är uppbygd på mestadels externa konflikter. Våldtäkten har ju redan ägt rum då man börjar läsa de första sidorna, och nu 197 sidor senare så har hela bokens handling kretsat kring Mikeys sätt att hämnas på Ellies storebror. För att lyckas med detta utnyttjar han Ellie. Det är inget svårt, hon tycker Mikey är spännande och hon och träffar honom gärna. Problemet för Mikey är bara den att han blir jag vet inte om man kan kalla det kär, men snudd på. Därav titlen, “älskar - hatar”. Samtidigt som han utnyttjar Ellie för att hämnas på hennes storebror som han hatar mer än något annat, så börjar han samtidigt förälska sig i Ellie.

Självklart så får ju Ellie reda på Mikeys plan och en konflikt uppstår nu också mellan dem.

Så man kan nästan säga att den här boken är lite av en definition på externa konflikter. Det är nästan konflikter mellan alla de viktigare personerna i boken, samtidigt som det pågår interna konflikter i för det mesta Mikeys och Ellies huvuden.

Jag har valt att läsa boken Prinsessan och Mördaren av Magnus Nordin.

Varför jag valde denna boken var mest av en slump, jag bad en bibliotekarie rekommendera några böcker i kategorin ungdomsdäckare med ungefär 200 sidor, hon la fram tre böcker vad av Prinsessan och Mördaren snappade jag åt mig först. Den hade intressantast framsida och titel och efter att ha läst på baksidan av dom tre alternativen var jag säker på att jag hade valt rätt. Framsidan är lite småkuslig, det är en pojk som står kamouflerad bakom högt gräs och buskgrenar med en intensiv arg blick som stirrar en rakt in i ögonen hur man än vinklar boken. Bilden är också lite orangetonad så det fångar en lite mer, än bara blicken.

 Jag tycker titeln är bra, jag har nästan aldrig förstått mig på böckers titlar, bara ord som jag inte kunde relatera något till eller varför just dom orden stod tillsammans, kanske för att jag nästan aldrig läser eller läser klart böcker så jag inte får reda på varför boken heter så. Men nu fattade jag titeln innan jag hade börjat läsa, att titeln Prinsessan och Mördaren antagligen handlade om en mördare och en bortskämd rikemansflicka. Vilket stämde rätt bra efter att ha läst dom första kapitlerna.

 ”Det hade regnat hela kvällen, ett tröstlöst hällande typisk för hösten, men strax efter midnatt blev det uppehåll. Även om Fredrik var tunnklädd med tanke på årstiden var kylan hans minsta problem.”

 Så lyder dom två första meningarna i kapitel ett. Efter att bara ha läst dom första meningarna så kunde jag inte direkt förutse vad boken skulle handla om, bara vad han gjorde just nu, vilket var att han stod utomhus på natten och frös i höstkylan. Men efter att ha läst några meningar till förstå jag vad det kommer att handla om.

 Det börjar med Fredrik, en artonårig kille som har varit på en livfull fest med vattenpipor och hembränt hos en polare. Fredrik är ute och går i kvarteret för att varva ner och få lite frisk luft, efter att ha spytt några gånger mår han betydligt bättre och är på väg tillbaks till festen. Väl på väg tillbaks blir han stoppad av en bil som frågar honom efter vägen, efter att Fredrik förklarat vägen till förarens destination, i närheten där Fredrik bor, erbjuder han Fredrik skjuts hem eftersom Fredrik bodde dit han skulle och det var så sent, men Fredrik inte hade några planer på att dra hem nu. Dock vid närmare eftertanke så var ju festen ändå rätt död när han drog och om det inte finns plats för honom att sova över måste han ju gå hem vilket är 5 km bort. Så tillslut tackar han ja till mannens erbjudande och kliver in i bilen. Väl inne i bilen blir han blir erbjuden coca cola. Han däckar, vaknar upp en stund senare när mannen har kört in i skogen till soptippen, han kan inte röra sig så han blir släpad ur bilen och blir svårt misshandlad av mannen.

I min bok Yttersta offret är det väldigt många karaktärer. Då menar jag väldigt, väldigt många. Eftersom jag har en serier funkar det inte med ett fåtal personer för då skulle inte handlingen bli lika intressant. 

Huvudkaraktären är Rose Hathaway som är dampir- hälften vampyr och hälften människa. Hon är 18 år och har precis gått ut skolan. Men skolan var inte riktigt som våran, hon tränades att skydda Moroi (vampyrer). Så hon är väldigt tuff och skicklig på att slåss. Rose har attityd och säger gärna vad hon tycker. Hon rusar oftast huvudstupa in i omöjliga uppgifter och knäppa planer är hennes specialitet. Det är hennes personlighet som gör hela serien så bra. 

Lissa är Roses bästa vän och hon är Moroi. Hon kommer från en  av de kungliga släkterna (det finns 12 st) men hennes föräldrar dog i en bilolycka för några år sedan och hon blev den sista i ätten Dragomir. Lissa är smart och vacker på ett majestätiskt sätt. Hon har även en ovanlig kraft som inte så många känner till. Jag tycker att Lissa är en av Huvudkaraktärerna för man får veta hennes tankar på ett lite ovanligt sätt... (författaren har verkligen tänkt till)

Bikaraktärer

Dimitri: Han är rysk och bär alltid en läderrock(?) Han är bestämd, skicklig, stark och vill alltid göra det rätta. Rose ser honom som osårbar och nästan avgudar honom. Han är Dampir och var Roses tränare under skoltiden. De hade ett hemligt förhållande innan hon gick ut skolan men saker hände så relationen blev bruten. Men Rose har fortfarande känslor för honom.

Adrian: Moroi och Roses nuvarande kille. Han är kunglig och har alltid snygga kläder och fixat hår. Han älskar Rose av hela sitt hjärta, men Rose är lite kluven. 

Christian: Moroi och Lissas kille. Trevlig och ganska lik Rose med torr humor. Han finns alltid vid Lissa när hon behöver honom.

 De finns många fler men de här var de viktigaste i boken.

Miljöbeskrivningarna är inte direkt det som ligger i fokus i Förr eller senare exploderar jag, utan författaren fokuserar mer på tankar, känslor och intryck. De platser som boken främst kretsar kring är Hazels hem, sjukhuset och Augustus hem.

Hazel bor i en liten och mysig enplansvilla i Indianapolis med sina föräldrar. I hennes rum finns en stor säng där hon spenderar större delen av sina dygn, framför den en tv så att hon kan underhålla sig med amerikanska dokusåpor om dagarna. Bredvid sängen finns hennes stora, rektangulära syrgaskoncentrator som hjälper Hazel andas under nätterna. I rummet står även ett nästintill oanvänt skrivbord och en byrå med lite kläder.

En stor del av boken utspelar sig även på sjukhuset i Indianapolis. Sjukhuset är dystert, tyst och färglöst. Stora rum med vitmålade väggar, ljudisolerade takplattor och obekväma skinnfotöljer. Sjukhuset har en söt doft, som en blandning av handsprit och kaffe. Självklart också med förvirrade sjuksköterskor som kommer in i rummen stup i kvarten. Med andra ord, som vilket annat sjukhus som helst.

Augustus bor en bit utanför Indianapolis i ett stort och rymligt hus. Överallt i huset finns små tänkvärda citat för att påminna familjen om vad som är viktigt. Nere i källaren finns Augustus rum, där är de blåmålade väggarna täckta med diplom och bokaler från tiden då han spelade basket. Han har även en stor säng, en bokhylla fylld med böcker och en tv med en del tv-spel.

Jag tycker om att det inte är så mycket miljöbeskrivningar i boken, det är ändå inte det man vill läsa om. Men av de få intryck man får går det ändå att måla upp sin egen bild och föreställa sig bokens omgivningar.