Äntligen ska jag få skriva om vad jag tycker om Förr eller senare exploderar jag. John Green har skrivit och lagt upp boken på ett mycket bra sett. Med ett fokus på den fina berättelsen. Alltid med en balans mellan en mycket seriös historia men samtidigt med en gnutta humor genom hela boken. John Green har också gjort ett mycket bra jobb med att beskriva karaktärerna. Det känns som att Hazel och Gus är några bekanta i mitt liv nu, vilket förklarar att John Green har gjort ett mycket bra jobb!

Många andra böcker som jag tyckt om är inte alls uppe i samma nivå som Förr eller senare exploderar jag. Denna boken har ett viktigt syfte och ger läsaren en riktig tankeställare. Den påminner om den hemska vardagen som finns runt om i världen. Det finns så mycket viktigare problem som hur man ska överleva dagen istället för mina jobbiga klädprobelm på morgnarna.

Denna boken tycker jag är en perfekt bok för bokprojekt som dessa. Det finns mycket att diskutera om boken men även mycket runt omkring den. Jag tycker boken är lätt att förstå och helt lagom lång när man får några veckor på sig att läsa den. John Green har också skrivit boken med ett mycket varierat språk och med många metaforer, vilket gjort att den blivit roligare att läsa!

Kort sagt, en mycket, mycket MYCKET bra bok som är värd varenda minut du lägger ner tiden på att läsa den!

När jag läste Förr eller senare exploderar jag anade jag inte att detta skulle komma. Jag hade en ganska klar bild på hur Hazel och Gus kärlekshistoria skulle forsätta vara så där episk och att den kanske skulle ta slut på ett fint sett som jag som läsare inte skulle få reda på. Med andra ord, jag trodde boken skulle sluta med att Hazel dog och att jag inte skulle få reda på Gus lidande efter hennes död. Men så var det inte.

Den stora vändpunkten kommer när Hazel och Gus är i Amsterdam för att träffa författaren Peter Van Houten. På deras sista dag sitter dom inne på Gus rum och han berättar för Hazel att han lyste som en julgran när dom röntgade honom på sjukhuset innan resan. Hans cancer hade spridit sig och den är nu överallt i hans kropp.

Detta vänder helt upp och ned på bokens historia. Hazel som var den sjukaste av dom två är helt plötsligt frisk som en nötkärna i jämförelse med Gus. Hon kommer att spendera tiden med honom så mycket hon bara kan hädanefter. Vilket är ganska förstårligt för de båda gillar varandra så pass mycket att ingen av dom skulle kunna dra sig ur även fast en allvarlig händelse inträffar.

När de sitter i hotellrummet så säger Hazel att han måste kämpa emot kriget inom sig, kämpa emot cancern. Då säger Gus en väldigt bra sak som förklara hur han känner till att dö och kriget emot sjukdomen. “Vad krigar jag om? Min cancer. Och vad är min cancer? Min cancer är jag. Tumörerna är gjorda av mig. De är gjorda av mig lika mycket som min hjärna och mitt hjärta är gjorda av mig. Det är ett inbördeskrig, Hazel Grace, och vinnaren är redan given.”

Den här boken handlar om en tjej som heter Hazel som kämpar emot sin cancer. Hon träffar en kille som heter Gus vid ett av stödgruppsmöterna som hon tvingas gå på. De kommer båda att bli stört förälskade i varandra och deras kärlekshistoria kommer att bli EPISK.

Förr eller senare exploderar jag handlar om cancer, Hazel och Gus kärlekshistoria och om att få sin sista önskan uppfylld. Men framförallt är det en fantastisk historia om livet.

Det finns både externa och interna konflikter i boken. Konflikterna mellan Hazel och hennes föräldrar är några av de extern konflikterna i boken. Hazel försöker vara en vanlig tonåring och göra tonårsrevolter när det inte riktigt är överens om saker och ting. Men att leva som en vanlig tonåring är inte det lättaste, inte när man har en obotlig sjukdom och överbeskyddande föräldrar.

Nu när jag har läst ut boken så är jag lika besviken som jag befarade att jag skulle vara. Tyvärr var denna bok en av de sämre jag läst. Den var lång tråkig och dryg, den blev först lite intressant vid de sista 50 sidorna. När en bok är 400 sidor lång så är det ganska så många sidor som är dryga och det blir ett tvång att plöja igenom hela boken.

En till negativ sak med boken var att det var ett dåligt slut. Det var inget riktigt slut skulle jag säga. Ett riktigt slut för mig är när man binder ihop berättelsen och får en liten inblick på hur framtiden blev för huvudkaraktären. I Stockholm rosé så slutade det med att man fick reda på en viss del om bikaraktärernas framtid. Men Destinys framtid fick man tänka ut själv, och det är något jag hatar så enormt mycket! Jag vill ha ett tydligt slut där du som läsare får reda på hur det gick. Det behöver absolut inte vara något “dom levde lyckliga i alla sina dagar” men man ska veta mycket tydligt hur det gick, inget egen tänkande slut!

Varför denna bok har blivit en storsäljare…  Även fast den var ganska så dryg så har den ändå en skön humor genom hela boken. Det är trots allt en riktig tjejbok och handlar om kläder, skor, fester och killar. Det går alltid hem hos alla tjejer. Jag skrattar stundtals till de fyra tjejkompisarnas diskussioner kring sex, drinkar, väskor, bartenders och vad som är det bästa namnet att kalla sitt könsorgan. Stockholm rosé kan ses som en svensk Sex and the city.

Nu när jag har kommit en bit längre än halva boken har inte Destiny träffat hennes ex pojkvän Ludwig än. Det är fortfarande lika många tankar och funderingar om honom. Destiny har långt ifrån släppt honom även fast det gått ett helt år. Ludwig har enligt ryckte även förlovat sig med den 19-åriga tjejen som han åkte till Dubi med. Men Destiny har såklart forsatt med sitt liv och ligger iallafall inte kvar i soffan längre. Men hon har fortsatt på sitt egna vis. Hon är nu tillsammans med en lite äldre kille som har massa pengar. Men enligt henne är han bara ett pojkväns material till hennes sex-steg-system för att få tillbaka Ludwig.

Det finns både interna och externa konflikter i denna boken. De externa är alla små gnabb mellan de 4 tjejerna som hänger hela tiden. Det är inga stora bråk, det är förmestadels bara massa tjejtjafs. T.ex. så kan de ibland börja tjafsa om vem som ska ett speciellt plagg på sig. Det har också blivit tjat om att två av tjejerna behöver jobba för att få in pengar medans Daphne (Destinys bästavän) bara får pengar av sin pappa när hon vill. De tycker att hon är bortskämd och gnabbar om det. Som sagt inga större konflikter. Tjafsen brukar oftast lösa sig med ett enkelt sms.

Men den interna konflikten i boken är lite mer på större allvar. Destiny funderar väldigt mycket på Ludwig såklart. Hon håller på med det här sex-steg-systemet där hon ska få tillbaka Ludwig men samtidigt tycker alla hennes vänner att det är på tiden att släppa honom. Hennes vänner tror lite så eftersom Destiny har en ny pojkvän. Jag tror inte riktigt de förstår att det bara är för att få tillbaka Ludwig. Men även hennes egna tankar slits mellan att fortfarande vilja ha honom, och att tänka att han är bara skit och är inte är värd någonting.

Författaren beskriver väldigt noga huvudkaraktärens känslor och tankar. Det är lite mindre miljöbeskrivningar men fortfarande tillräckligt.  

Däremot finns det vissa ställen som beskrivs väldigt väl. Ett exempel är Destinys lägenhet. Den är en ny investerad med hennes pojkvän som stack. Lägenheten går i alla möjliga kaffe färger, allt från kaffe latte till mörka bruna färger. Den är tillfälligt också ganska tom på möbler eftersom Destiny sålde allt som var hennes ex pojkväns. Jag kan se framför mig hur alla hennes kläder ligger slängda överallt i hela lägenheten. Hur flaskor med mera ligger kvar från fester. Det känns som att Destiny lever kvar lite i livet som ung 20 åring, likaså hennes lägenhet.

Boken jag valde heter Stockholm rosé som är skriven utav Sophia Wolf Lösnitz. Jag valde den inte bara för att den har rosa sidor och att själva utseendet är precis så jag vill att en bok ska se ut. Utan även för att själva baksidetexten fångade mitt intresse mycket snabbt.

Boken handlar i stora drag om den lyxiga vardagen i en flott takvåning i Stockholm och om drinkar som matchar läppstiftet på ens läppar. Men också om åldersnoja, backfylleångest och en stor livskris.

Den första sidan i boken handlar om att de fixar iordning en fest. Desdemona som är bokens huvudperson är mycket tillbakadragen och vill egentligen inte ha någon fest. Det tar inte många meningar innan man får reda på vad själva problemet är. Hon har blivit lämnad av sin pojkvän på deras förlovningsfest för att han åkte till Dubi med en 19-årig tjej. Det är den här livskrisen hela boken går ut på. Hur hennes kompisar intalar henne att komma över honom medans hon har gjort en plan i sex steg att få tillbaka honom. Det känns som att denna historian skiljer sig lite från det vanliga, att ge upp och gå vidare direkt. Istället står hon kvar och kämpar för att få tillbaka det hon vill ha mot alla odds. Det är iallafall det intrycket jag har fått av de första kapitlerna, men det återstå att se om det verkligen kommer fungera med hennes sex-steg-system.