Utrensningen var en bra och spännande bok, kanske inte den bästa jag har läst, men helt klart någon man kan rekommendera till andra. Sofi Oksanens sätt att skriva är intressant och skickligt gjort, vilket gör att boken känns mer genomtänkt. Det är också en spännande berättelse om en historisk händelse vilket gör boken mer läsvärd.
Det är en svår bok att läsa, i alla fall svårare än de flesta ungdomsböcker. Det gör att det är en utmaning för de flesta men man behöver inte heller vara en bokmal för att kunna ta sig igenom boken eftersom språket i boken är relativt lätt. Man får även en inblick i Estland historia under Andra Världskriget vilket utökar de historiska kunskaperna. Så svaret på frågan, om detta är en bra bok att ha med i ett bokprojekt som detta, är ett solklart ja!
Jag tycker inte att det finns någon riktigt stor vändpunkt, utan flera små. För varje beslut karaktärerna tar så blir man förvånad på nytt. Den största vändpunkten är när Zara bestämmer sig för att fly från sin hallic. Hade hon inte beslutat sig för det så vet vi inte vad som hade hänt eller om Aliide och Zara någonsin hade träffats. Aliide hade inte heller då fått reda på vad som hänt sin syster och systerdotter efter att hon utvisat de från landet.
Anledningen till att jag tycker att det är en viktig vändpunkt är för att det är den som symboliserar själva handlingen och gör så att handlingen blir förståelig och att boken får en intressant story.
Slutet är väldigt öppet vilket jag kan tycka är en fördel då man får fantisera själv om hur berättelsen tar slut, men ibland kan det också vara skönt att få ett tydligt slut. Eftersom boken är rätt svår och förvirrande att läsa då den hoppar i tiden hela tiden, så blir det skönt att ha ett tydligt slut. Utrensningen slutade på ett oväntat och otydligt sätt, därför tycker inte jag att slutet var så bra.
Boken handlar om flera olika personer, men huvudkaraktärerna är Aliide och Zara. Zara försöker att komma ifrån sin hallic och det enda som hon har med sig från flykten är ett fotografi med en adress på baksidan. Adressen visar sig leda till huset där Aliide bor. Zara vet även om att hon och Aliide är släkt, men det vågar hon inte säga till kvinnan. När Zara visar bilden för Aliide så känner hon igen det och blickar tillbaka på det hemska som hon gjort mot sin syster. Hon gjorde så att hennes syster och systerdotter blev utvisade från Sovjetunionen på grund av att hon har en intern konflikt med sig själv.
Det interna konflikten som Aliide har är att hon älskar sin man och trivs jättebra tillsammans med honom, men samtidigt är hon djupt förälskad i sin systers man. Självklart vet hon att det är fel och berättar det därför inte för någon.
Att landet är ockuperat är en stor extern konflikt. Det gör att flera bråkar över åsikterna om att ryssarna flyttat in till städerna i Sovjet och börjat styra samhället. Även Aliide drabbas då hon gifter sig med sin ryska man. Det gör att folket tycker hon är en förrädare.
Miljön i boken är inte så tydlig. Författaren har inte fokuserat så mycket på själva omgivningen, inte heller när det gäller huvudpersonerna. Egentligen vet man inte hur personerna eller världen de lever i ser ut, men Uksanen har berättat och formulerat sina meningar på ett sådant sätt att det i alla fall blir möjligt att skapa sig en bild i huvudet. På ljud och dofter så beskrivs de fåordigt, men det är den miljön som man får ta del av genom beskrivningar i boken.
Att miljön inte beskrivs så mycket gör mig ingenting. Jag föredrar att själv måla upp en bild av boken. Man lever sig in mer i handlingen då och den blir mer intressant att läsa.
Efter att jag nu har läst cirka 80 sidor så har jag fortfarande inte någon klar bild av huvudpersonerna. De beskrivs inte så mycket och än så länge handlar det bara om två stycken.
Den ena är Aliide. Jag uppfattar henne som en gammal,ensam men vänlig tant. Hon bor själv men har en dotter som hälsar på henne ibland. "Det finns ingen bensin här och bussarna kanske går från byn en gång per dag, men det är inte säkert", säger Aliide och det tyder på att hon bor ute på landet. Oksanen har inte beskrivit Aliide på något mer sätt, utan det är väldigt mycket att tolka själv.
Sen har vi Zara. Hon är en försiktig och osäker kvinna som verkar vara rätt ung. Hennes man verkar vara sträng och bestämmande för hon har rymt från honom och när Aliide hittade henne i Aliides trädgård så hade hon trasiga kläder och pratade knappt. Zara är somsagt en osäker och rädd kvinna och även här har Oksanen inte beskrivit karaktären så mycket, men Zara verkar ha en spännande bakgrund och mystik som kommer bli intressant att följa.
Boken jag har valt att läsa är Utrensningen av Sofi Uksanen. Hon väljer att börja sin roman med meningarna: "Måste försöka skriva några ord för att hålla humöret uppe och inte förlora förståndet. Jag gömmer mitt häfte under golvet. Så att inget hittar det, även om jag skulle hittas".
Det är en kort början från ett annat årtal. När man börjar läsa de första kapitlen så märker man att tiden går baklänges. Det kan vara förvirrande till en början, men man kommer in i takten efter ett par kapitel.
Bokens framsida är rätt dyster i sig. Rödgulorange bakrund med en svart gestallt som liknar en kvinna. Det ger en stark känsla av dystert och en bok med tragiska upplevelser. Läser man på baksidan så beskriver den mycket av det som det handlar om i de tre första kapitlen.
Anledningen till att jag valde den här boken var för att den verkade intressant och spännande, då den handlar om andra världskriget och dess följder. Många tänker på de hemskheter som skedde mot judarna när de hör andra världskriget därför är det intressant att se kriget från en annan sida. Jag har inga direkta förväntningar om boken eftersom det är första gången jag hör talas om den, men den verkar redan spännande.
Boken handlar om Frank McCourt och hans liv tillsammans med en instabil familj och deras vardag. Om flytten från New York till Limerick på Irland. Om deras tragedier i livet och hur livet kan vara ljust i en fattig människas liv.
En yttre konflikt är mellan familjen och pappan. Hade inte pappan supit upp pengarna så skulle de inte vara lika fattiga utan kunna få mat för dagen och leva hyfsat bra.
Samtidigt som det är en yttre så är det även en inre konflikt då mamman tycker om sin sambo och barnen tycker om sin far, så de kan inte slänga ut honom eller förbjuda honom att använda deras pengar.
Pappa har även svårt att få jobb i samhället för det är för få jobb och för tunga jobb. Fattigdomen sätter där gränser för hans arbetschanser.
Franks klasskamrater är fientliga mot honom. Även lärarna. Detta för att han har en pappa som kommer från Amerika. Han har några han umgås med men han blir annorlunda behandlad på grund utav hans ursprung.
Den största konflikten är religionen. På Nordirland är man protestant och på Irland är man katolik. Det innebär att det är stora stridigheter mellan protestanter och katoliker. Därför blir Franks behandlad annorlunda av lärarna på skolan.
Miljön beskrivs inte med ord utan mer översiktligt. Det finns inga detaljer med olika färger, lukter och dylikt utan man får mer en känsla av hur miljön är och ser ut. Författaren har med beskrivande ord fått läsaren att känna den äckliga lukt av spyor och avföring som finns i dessa fattiga kvarter och inse hur smutsigt och, rättare sagt, skitigt det är i de fallfärdiga husen som håller på att rasa.På trottoarerna vid slumområderna så slänger man ut soporna på gatan och barnen har inget val utan måste leka i röran. En del letar efter mat till sig själva och sina familjer.
När jag läser boken så mår jag faktiskt illa. Matlusten och hungern försvinner direkt då det beskrivs hur de går i skit upp till knäna. Jag jämför denna bok, miljömässigt, med boken ”Pojken som kallades Det”. Miljön i boken är en del till att man blir fängslad och vill läsa vidare. Jag anser att författaren har gjort ett bra jobb med miljöbeskrivningen. Antagligen blir den så realistisk för att alltihopa är självupplevt, då författaren själv har levt i denna smutsiga miljö och dessa fräna lukter.
Boken har rätt många olika personer inblandade men huvudpersonen är Frank. Familjen presentras på ett realistiskt sätt - pappa super och mamma tar hand om barnen. Frank och hans fyra syskon verkar vara födda ganska tätt efter varandra då alla verkar vara någonstans under sju år. De har en fattig uppväxt som medför svält och sjukdomar.
Franks moster och mormor hälsar på dem någon gång ibland men ger dem inga pengar. Mostern tycker att hennes syster har misslyckats i livet och att hon får skylla sig själv när hon väljer att skaffa barn med en suput. Själv har hon inga barn men ganska gott ställt. Kanske är hon bitter för att hon inte har fått några barn själv och tycker att det är orättvist att Angela verkar kunna få hur många som helst utan att kunna ta hand om dem.
Deras mormor hjälper till att ta hand om barnen och försöker avlasta sin dottern så mycket som möjligt. Inte heller hon är särskilt förtjust i barnens far men bryr sig om barnens bästa.
Frank är tillbakadragen och ganska ensam då eleverna på skolan i Irland anser att amerikaner är smutsiga. Franks föräldrar och släktingar är ju irländare från början så det är ganska överraskande att han blir behandlad på det sättet. De enda Frank umgås med är sin mamma och sin bror, Malachy. Bröderna hjälper till att försörja familjen genom att plocka kol som folk har tappat på gatan. På det sättet får de iallafall ihop bränsle så att mamman kan laga mat och elda upp lite värme i köket.
Tvillingbröderna Oliver och Eugene står varandra väldigt nära och har som ett eget liv tillsammans. Om den ene inte är där blir den andre orolig och springer runt och letar och ropar efter honom. Man lär inte känna dem så väl att man hinner få en bild av hur de är.
Jag tycker att Frank är en gullig, snäll och trevlig person. Han är uppfostrad av sin mamma att vara artig och rar. Han vill att pappan ska skärpa sig och vara hemma mer, därför hjälper han sin mamma att springa runt på krogarna och leta efter pappa. Det bästa är om Frank hittar honom tidigt på dagen/kvällen så att fadern inte hinner supa upp hela lönen. Det är väldigt synd om mamman som ska ta hand om allting ensam. Det känns inte som om hon har någon annan vuxen till hjälp. Hon sliter för att barnen ska få mat i magen och någorlunda hela, rena och lagom stora kläder. Hon borde kunna få mer hjälp av sin syster, om inte annat lite medkänsla.
"Min far och mor borde ha blivit kvar i New York där de träffades och gifte sig och där jag föddes", så inleder Frank McCourt sin bok Ängeln på sjunde trappsteget.
När jag öppnade boken så möttes jag av många sidor med väldigt liten text och otroligt långa kapitel. På framsidan står det "En irländsk barndom" vilket då hänger ihop med flytten från New York tillbaka till Irland.
I början så var det ganska svårt att komma in i handlingen på grund av layouten av boken. Titeln på boken ger ingen ledtråd till vad den kommer handla om men baksidestexten ger en stark bild av innehållet. Det var dels det som gjorde att jag valde boken och dels var det rekommendationer från andra.
Eftersom detta är en självbiografi så blir detaljerna mer verkliga och gör så att läsaren kan relatera till dem. Som en människa med en vanlig uppväxt så är McCourts barndom obegriplig. Genom hela första kapitlet känner man den fattigdom som den stora familjen lider av. Pappan arbetar i korta perioder på olika ställen och super upp det lilla han får i lön. Mamman har inget jobb utan måste vara hemma och ta hand om alla barnen.
Då pappan kommer hem och är full så sjunger han gärna irländska sånger om motståndsmän, vilket gör att första kapitelet innehåller många korta sångverser.
