Jag tycker helt klart att min bok är värd att ha med i detta läsprojekt. Detta främst på grund av två anledningar.

Först och främst så tycker jag det är jättebra att ha med en bok som är baserad på en sann händelse, eller rättare sagt en situation som håller på än idag. Boken ger faktiskt läsaren, en bra insikt i konflikten mellan Palestina och Israel, även att den genom hela boken ses ur Palestinas perspektiv.

En annan sak jag tycker är bra med boken, är att den verkligen utmanar läsaren. I vissa delar av boken har svenskan varit så förvirrande, att jag flera tillfällen velat slänga in boken i brasan hemma. Så boken och författarens sätt att skriva utmanar verkligen läsaren, i alla fall utmanade den mig.

Men självklart har jag inte bara bra åsikter om boken, utan det finns en sak som gör att jag bara vill slänga boken och det är slutet. Boken sluta på ett så dåligt sätt, ett sätt som gör att en stor del av boken blir ett mysterium. Ett mysterium jag inte tycker är behövligt när man läst 380 sidor!

Men två är mer än ett och boken är enligt mig värd att vara kvar i läsprojektet, detta på grund av bokens handling och koppling med en konflikt, men samt att språket i boken är utmanande.

Boken jag läst avslutas på ett väldigt konstigt sätt och jag blir förvirrad bara jag tänker på det. Enligt mig finns det ingen riktig vändpunkt där alla problem löses. Utan boken slutar istället med att huvudkaraktären slänger sig över sin dotter för att rädda henne från att bli skjuten. Vilket leder till att hon själv skjuten och dör.

Efter den händelsen handlar resten av boken om Amals barn Sara. Hon reser till sina förfäders familjehem, för att få reda på mer om sin familj, som hon aldrig träffat på grund av att hon bott i USA hela sitt liv. Efter det blir hon hemskickad till USA. Där köper hon flygbiljetter till några av sina släktingar, så de kan komma dit. Väl där börjar hennes kusin Jacob plugga, på universitet.

När man läst så långt tror man att boken är slut. Men det är den inte, utan istället händer något som får mig att bli arg och frustrerad. Det sista kapitlet skrivs som att Amals bror, som man innan trodde var självmordsbombare, lever. Men man får aldrig ett klart “han lever” utan allt är väldigt förvirrat.

Så jag har läst en bok på 380 sidor för att inte förstå slutet av den. Förstår inte att författaren kan göra såhär med boken.

Så den smådåliga vändpunkten följs av en upplösningen som först är helt uppenbar, men sen förändras till världens mysterium.

Förväntade mig mer av slutet...

Efter att ha läst min bok i några veckor nu så finns det bara två olika konflikter jag kan tänka på. En av dem är extern och den andra intern.

Den första av dem är extern och handlar om konflikten mellan på ena sidan Israel och andra Palestina. Den utspelar sig i boken som om Israeliterna håller fast Palestina i ett järngrepp. Detta beskrivs väldigt tydligt i boken när Palestinierna behöver olika tillstånd för att resa till olika städer.

Eftersom dessa händelser uppstår lite då och då så tycker jag det ibland har varit lite svårt att förstå, så man får mer en helhetsbild än en exakt bild av allt.

Den första interna konflikt i min bok är den jag läser om just nu och den handlar om ett beslut den nuvarande huvudkaraktären Amal måste ta. Beslutet handlar om hon ska tacka ja eller nej till ett stipendium som hon fick av flickskolan hon gått på. Stependiumet skulle ta henne till USA och göra att hon fick gå i skola och fortsätta utbilda sig där. Men att ta beslutet mellan att åka dit och flytta hem till Jenin gör henne väldigt rädd och får henne att börja tänka på både för och nackdelarna med båda alternativen. Frågan är om hon vågar åka...

Jag tycker personligen att vissa av beskrivningarna i min bok är en av de saker som gör den så bra som jag tycker att den är. Dessa delar av boken beskrivs med en väldig inlevelse och jag har på grund av dem vid flera tillfällen känt mig som en karaktär i boken.

De beskrivningarna som författaren till Morgon i Jenin främst har fokuserat på i boken är miljön och bokens olika karaktärer. De beskrivningarna jag gillar bäst av dem, är de där olika personer beskrivs. Personerna beskrivs visserligen inte så mycket efter utseende utan främst efter deras personlighet och efter olika händelser i deras liv. Undantaget som bevisar regeln i boken blir Huda, Amals bästa vän. Hon beskrivs utförligt efter hennes utseende, där beskrivs hon väldigt vacker, med olivfärgad hy och svart tjockt hår. Men även hon beskrivs efter hennes personlighet.

En del av platserna i boken tycker jag däremot blir otydliga ibland. Det gör att snabba förändringar i boken blir svåra att hänga med på. Men över lag beskriver författaren även platser på ett bra sätt som gör att boken blir väldigt levande.

En vecka har gått och det har blivit dags att sätta sig ner för skriva veckans inlägg. Denna veckans inlägg ska innehålla en beskrivning av din eller dina favoritkaraktärer i boken, samt ens egna tankar om personen.

Detta var inte något jag tyckte var så svårt, då min bok handlar om en släkt i Palestina, som hittills enligt mig bytt huvudkaraktär sju gång. Varje gång släkten fått en ny medlem har den personen tagitöver huvudkaraktärsrollen.

Jag har valt bokens nuvarande huvudkaraktär. Hon heter Amal Hasan Yehya M. Abullheja och beskrivs hittills i boken som en stökig tjej, med väldigt starka känslor för sin pappa. Hennes beundran för sin pappa började när hon var fem år och kissade i sängen. Då tog hennes pappa han om henne, han hjälpte henne att byta kläder, istället för att bli arg som hon förväntat sig att han skulle bli. Detta är ett minne Amal aldrig glömt och aldrig kommer glömma.

Jag tycker Amal verkar vara en snäll och tuff tjej. Personligen är jag väldigt imponerad över hur hon hanterar situationen, när flyktinglägret hon lever i attackeras. Att en tolvårig tjej kan hantera en sådan situation får mig att häpna.

Handlingen har förändrats väldigt mycket sen senast. Mamman som hade ett barn som försvann lever nu i ett flyktingläger med sin man och dotter Amal. Efter att Amal fötts övertas huvudrollen i boken av henne. Då beskrivs hennes vardag och personlighet. Men en dag i hennes vardag slutar inte som de andra. Israel attackerar nämligen flyktinglägret och Amal och Huba hennes vän tvingas av Amals mamma att gömma sig. Efter attacken blir Amal och Huba funna av en nunna som för dem i säkerhet.

I skolan har vi återupptagit bokbloggen och ska nu igen läsa och skriva om en bok. Jag har valt boken Morgon i Jenin och den handlar om konflikten mellan Israel och Palestina. Än så länge verkar det som en väldigt spännande bok att läsa då den baseras på en verklighetsbaserad händelse och även att jag bara läst runt 60 sidor så har jag verkligen börjat tänka över hur bra vi har det i Sverige.

Den boken är enligt mig en bok för människor som klarar en lite segare start och som undertiden de läser vill klura lite själva på hur allt går till.

 

Betyg av mig blir ⅘ då bokens början var seg och att jag inte fick veta hur det gick för Mehler.

Jag klarade det!! Boken är slut och jag har lite smått ont i huvudet. Men nu är det bara två inlägg kvar och det tror jag att jag ska kunna fixa.

Handlingen fortsätter och Mason är desperat efter att finna tjuven och låter därför binda Johnny Zagero och Solly Levin, som man senare får veta är Johnnys far. Efter att detta händer något som kommer att förändra hela boken, Corazzini och Smallwoods tar över hela traktorn och efter ett misslyckat försök att mörda alla passagerare så lämnar de alla utan Solly och Margaret (flygvärdinnan och även Masons stora kärlek) mitt ute i snöstormen. Men boken tar inte slut här för de lämnade vägrar att ge upp och tar sig sakta fram genom den kalla terängen och finner tillslut trailern där det finns massa nödsignalsraketer. De skickar upp dem och blir funna av en man vid Hillcrest. En karaktär som de tidigare kontaktat via radion på traktorn.

Det är efter detta som jag kallar den största upplösningen, för det är efter detta som allt löser sig. Fast jag vet inte om jag skulle vilja säga att det löser sig snabbt och direkt efter detta, utan det gör det med turbulens. Jag skulle heller inte vilja säga att alla frågor får svar då jag inte vet hur det går för att karaktärer som är skadade, sjuka och döende. Hur går det för Mehler efter han fått sin medicin och för Johnny med sina köldskador? Så det är många frågor som inte får svar. Men jag tyckte slutet var bra och riktigt spännande. Skulle inte kunnat avsluta den på ett bättre sätt själv om man säger så.

Efter mordet så fortsätter Peter Mason sin jakt efter att hitta mördaren. Men tiden är knapp och resurserna för att överleva på basen på grönland är för få, så han bestämmer sig för att föra med sig de överlevande från kraschen från grönland med hjälp av hans traktor. Han för med dem och alla resurser de har kvar på basen, även att han vet att två av dem är mördare. Detta listade han ut när han anklagade flygvärdinnan för att ha varit mördaren. Då han förstod han att de två mord som skett på flygplanet var utförda med två olika vapen. När de väl börjat köra anklagar han även den gamle mannen Mehler för att vara en av de två mördarna. Men förstår snabbt att han haft fel och att Mehler lider sockersjuka och därför har stulit socker.

Så bokläsandet rullar på och jag tycker faktiskt att boken är spännande. Det händer spännande saker hela tiden och man blir nästan sugen på att läsa på kvällen, men bara nästan...

Jahopp nu var det dags igen, en stund framför datorn och så ska ni snart få avnjuta ännu ett inlägg! Denna gången ska jag beskriva lite om mina två favoritkaraktärer i boken. De två jag tycker är mest intressanta och spännande. Jag kommer bara beskriva utsida och utseende eftersom man inte fått reda på så mycket personligt om dem.

Jag har valt två karaktärer och berätta om först beskriver jag dem ut efter boken, efter det så hade jag tänkt lägga in lite egna tankar.

Peter Mason (huvudkaraktär) är chef över anläggningen på Grönland, där de jobbar med jordmagnetism, norrsken, de lysande nattmolnen och mycket annat liknande som  är passande att göra på Grönland eftersom man inte så ofta blir störd där. Så ja, inte så mycket personlig fakta om honom men det är ändå han man följer när han försöker komma på vem som mördade en av de överlevand från kraschen. Enligt mig är han en sådan människa som inte klarar att gå runt och tänka på saker utan måste direkt ta tag i dem.

Sedan har vi Nick Corazzini en fena på traktorer eller det är alla fall vad man tror när han presenterar sig och säger att han nyligen blivit om flyttad och ska jobba som chef i Glasgow inom företaget Global Tractor Company. Men det visar sig sedan att han inte jobbat med Traktorer på flera år och att han inte är så duktig som man först trott. Annars beskrivs han bara med svart hår och ett bandage runt pannan. Han blir en rolig bikaraktär då han hela tiden vill hjälpa de som jobbar på anläggningen. Han blir även lite mystisk och man vet inte vart man har honom.

Bokens handling rullar på och den blir mer och mer spännande. Ett mord har har skett och Peter Mason har sina aningar om vem som har utfört det, men han tar inget förgivet och spelar att personen dog tack vare sina skador efter kraschen. Får se vad som händer när han ensam ska återvända till flygplanet och analysera lite saker..