Vändpunkten i “förr eller senare exploderar jag” är väldigt tydlig, det är när man får reda på att Augustus har fått cancer ännu en gång och man förstår att han kommer att dö innan Hazel. Det är när de är i Amsterdam som Hazel börjar märka att allt inte är som det ska vara med Augustus. Han får ont när han ska öppna hissdörren och allt verkar lite konstigt, jag tänkte nog betydligt mer på det än vad Hazel gör. Hon är mitt uppe i att uppleva sin livs första kärlek. Augustus har  hållit det hemligt för Hazel för att han inte vill oroa henne, han ville att hon skulle få en fantastisk resa och inte förstöra den med att hon hela tiden ska behöva gå runt och oroa sig för honom.

Jag kan endast försöka leva mig in i att vara Hazel i detta läget. Försöka förstå att ens livs kärlek kommer att dö och det kommer att vara snart. Augustus skelettcancer har spritt sig så pass mycket att han inte har mer tid kvar att leva än en dryg månad. I Augustus och Hazles förhållande har det alltid varit Hazel som varit den sjuke men i slutet av boken märks det knappt på henne att hon är sjuk, så som hon ställer upp för sin pojkvän varje sekund. Hon finns alltid där för henne den sista månaden i hans liv.

Att detta skulle bli vändpunkten kunde jag aldrig föreställa mig, jag hade redan börjat tänka på vad jag skulle skriva i detta inlägget och att det var Hazels död. Men så blev det inte och jag tycker att boken blev ännu bättre (även fast jag bölade som ett barn), för jag gillar när man inte kan lista ut hur det kommer att sluta och jag kunde inte dra mig ifrån boken de sista 60 sidorna!