Huvudpersonerna i den här boken är Will Laurence och Temeraire. I Hans Majestäts Drake, den första boken i serien, är Laurence kapten på ett skepp i den brittiska flottan. Under uppbringandet av ett franskt fartyg finner han och hans besättning ett drakägg i lastrummet och genom lottning bestämmer de vem av dem som ska bli drakens kapten, eller skötare när egget kläcks. Men när ungdraken blankt vägrar att bli påselad av den utvalde får Laurence själv ta på sig ansvaret för djuret som han döper till Temeraire.

 Författaren beskriver Laurence som en lugn, tankfull person. Han är plikttrogen och skulle göra allt för sitt land, även om det skulle medföra negativa konsekvenser för honom själv. I böckerna får man följa honom när han fattar beslut, bra och mindre bra. Som jag skrev är han en plikttrogen man och fram tills han träffar Temeraire tror jag inte att han någonsin gjort något för egen vinning. Men en drake tänker inte riktigt på samma sätt, och Temeraire är ett mycket bra exempel på det. 

 Ja, Temeraire då. Redan när han kläcktes märktes det tydligt att Temeraire inte var någon vanlig drake. Allt från de kolsvarta fjällen till hans sofistikerade sätt bara skriker ut ovanlig! Sofistikerat kanske låter som den konstig beskrivning av en drake, men den är faktiskt slående passande. De är inga själlösa djur, utan tänkande varelser, även om många av de högre uppsatta personerna i boken inte verkar fatta det.

 Jag måste säga att Novik har lyckats utomordentligt med den här karaktären. Till sättet är han rättfram, säger vad han tycker och tänker inte så mycket på konsekvenserna. Ett exempel är om någon amiral eller överordnad beordrar Laurence att göra något. Om Temeraire inte tycker om ordern, då säger han det.

 Bandet mellan Temeraire och Laurence blir starkare och starkare för varje bok och jag älskar sättet som författaren beskriver det på. De skulle göra i stort sätt allt för varandra. Bandet i allmänhet mellan drakarna och deras kaptener är otroligt och Novik gör det så levande. 

 En del av de beslut som Laurence, och också Temeraire, fattar får mig bara att vilja slå huvudet i vägen. Det är väl så i både böcker och filmer, karaktärerna känns som stora idioter hela bunten. Men som läsare kan man väl inte göra annat än att fortsätta läsa och hoppas på att de blir klokare i nästa kapitel.