Jag tyckte inte om den här boken så speciellt mycket eftersom den kändes rörig och svår att förstå. Det var krångligt när de i boken hoppade i tiden och det blev därför svårt att förstå handlingen. Boken har ett spännande koncept och en intressant historia men boken dras ner av det faktum att blev blir för rörigt. För att förstå boken till fullo skulle det nog krävas att man läste den minst två gånger för att kunna binda ihop alla händelserna och förstå i vilken ordning allt hände.

Det positiva med boken komplicerade handling är att det förmodligen är en intressant bok att diskutera just av den andledningen. Det blir alltid mer intressanta diskussioner när boken är svår att förstå, för då kan man förklara för varandra och på så sätt förstå boken. Det spelar kanske ingen roll att jag inte tyckte om boken, det finns säkert andra som gjorde det vilket kan leda till en intressantare diskussion. Definitivt lämplig till ett bok projekt, men den kräver mer av läsaren än de flesta böcker.

Jag tror att boken är så omtyckt för att den är verklighetstrogen och att den handlar om något som faktiskt hänt även om karaktärerna i boken inte fanns på riktigt så stämmer boken väldigt bra överens med vad som egentligen hände.  Jonas Gardell har också fått mycket hjälp med all fakta i boken så att det ska vara så korrekt som möjligt, detta står det mer detaljerat om i slutet av boken i ”Tack till” sidan. Ämnet homosexualitet är också ett väldigt populärt ämne som många tycker är intressant speciellt nu då den börjar bli allt mer okej att vara det.

Oftast brukar jag läsa ungdomsböcker som anses vara väldigt tjejiga som en princessas dagbok serien t.ex. Jag hade nog därför inte läst denna boken om den nu inte varit så populär som den är.

Jag skulle definitivt rekommendera denna boken för den är relativt lättläst och den är lätt att förstå och den är inte skriven på ett medicinskt sätt om själva sjukdomen som skulle göra den svår att förstå, vilket jag tycker är väldigt bra. Om man nu har något emot homosexuella så tycker jag absolut att man ska läsa denna boken, för jag är rätt säker på att man efter att ha läst denna får en annan syn på det hela.

Något negativt med boken är att det är svårt att bara slö läsa den eftersom de hoppar så mycket mellan olika tider och personer så det kan bli lite svårt att förstå sammanhangen ibland men annars tycker jag verkligen mycket om denna boken.

Om jag skulle betygsätta den skulle jag ge den fyra av fem, för att den är så välskriven och har en intressant historia som många kan relatera till.

Boken börjar med vändpunkten, men det förstår man inte när man börjar läsa sedan går de tillbaka i tiden och man läser fram tills vändpunkten sker och man hamnar på samma ställe som i början. Detta tycker jag är rätt intressant att man bygger upp stämningen i boken för att få veta vad som gjorde att det i början hände.

Boken inleds med att Benjamins mamma får ett brev från Benjamin som hon inte öppnar utan lägger det i en låda tillsammans med tidigare brev har har skrivit till dem, alla oöppnade. Hon skriver ett kort svar där hon berättar att han inte får skriva till dem mer och att hon älskar honom så mycket. Hela tiden tänker hon på att Jehova är stolt över henne för att hon är så trogen.

Den stora vändpunkten i boken är när Benjamin berättar för sina föräldrar och när hans föräldrar sedan säger upp bekantskapen med Benjamin för att han går ur kyrkan. Det kändes så absurt att man som en familj bara säger upp bekantskapen för att han är homosexuell. Kort därefter får Rasmus också beskedet att han har aids, så det händer två stora saker inom loppet av bara ett kapitel. 

Jag gillar väldigt mycket hur boken hoppar i tiden så att man genom hela boken anar vad som ska hända och spänningen byggs upp, trots att detta inte direkt är en spännande bok utan mer en sorglig bok. Jag satt nästan och små grät lite när jag läste de sista sidorna då boken avslutas snabbt efter vändpunkten så jag måste verkligen ta och låna den sista delen så att jag vet hur det hela slutar.

Benjamin slits emellan sin tro och sin sexualitet. Som Jehovas vittne är det inte tillåtet att vara homosexuell. Rasmus vill dessutom att Benjamin ska berätta för sina föräldrar om dem men det kan inte Benjamin då hans föräldrar är djupt troende och de skulle bara säga åt honom att det är ett val och att man kan kämpa emot.  Han vet att han måste välja mellan att vara Jehovas vittne eller att vara bög för han kan inte välja båda.

Rasmus är dessutom ständigt tillsammans med andra killar och det gör det svårt för Benjamin att veta om deras förhållande är riktigt, när Rasmus bara vill att de ska vara i ett öppet förhållande. Samtidigt som allt detta händer sprids aids allt mer och förekommer allt mer oftare och de är alla så rädda för att smittas.

Rasmus straffar sig själv lite varje gång han går ifrån Benjamin och är med andra istället, han gör det för att straffa dem båda. Han inbillar sig att det hela är okej om han inget säger till Benjamin och bara låtsas som om det inte fanns. Rasmus har berättat för sina föräldrar att han är homosexuell och de tycker inte om det men de respekterar Rasmus för den han är. Det enda Rasmus vill är att leva i det öppna med Benjamin men Benjamin vägrar berätta för sina föräldrar, vilket Rasmus inte tycker om.

Varje gång de tar upp diskussionen så slutar det alltid med att de grälar och Rasmus drar ut och träffar någon annan.

 Det är interna konflikter inuti Rasmus och Benjamins huvud igenom hela boken men också konflikter emellan dem båda som påverkas av deras olika tankar.

Boken utspelar sig i Stockholm och den är nog skriven till någon som kan Stockholm och på så sätt får fram bilder ifrån hur det ser ut eftersom boken mest pratar om platser och gator, inte så mycket miljö beskrivning mer än kanske någon lätt beskrivning av en park med bänkar och buskar. 

Boken beskriver mer känslor som karaktärerna känner och hur de känner när de befinner sig på olika platser eller med specifika personer. Det är några få ord här och där om hur de klär sig och hur andra människor ser ut men djupare detaljer kan boken ha lite brist på. Lite trist kan jag tycka ibland då jag varken kan  Stockholm eller vet hur en typisk åttiotals skjorta ser ut.

Oftast tycker jag inte det spelar någon speciellt större roll i boken med beskrivningen för boken handlar mer om känslor och personer. Jag ser allting på mitt egna sätt i hur det ser ut där de befinner sig, jag skapar mitt egna Stockholm när jag läser. Så om man kan Stockholm eller kanske rent utav upplevde Stockholm på åttiotalet så blir det förmodligen en helt annan grej.

Rasmus kommer från Koppom där han tidigare bodde med sin mamma, pappa och syster. Han har under hela sin uppväxt varit utanför och annorlunda, så när han tar studenten åker han till Stockholm för att äntligen få leva öppet som gay. 

Benjamin är Jehovas vittne och går runt och knackar dörr för att sprida sin tro, som Jehovas vittne får man inte heller vara homosexuell så han levde länge i förnekelse om sin sexualitet tills han träffar Rasmus på julaftonen hemma hos Paul.

Paul bor tillsamans med Reine, Lars - Åke och Seppo i ett kollektiv i det centrala Stockholm. Paul beskrivs som den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen gud har skapat. Varje replik Paul säger i boken är kaxig och bögig, mer stereotypiskt bög än såhär är det svårt att bli.

Lars - Åke och Reine är de enda två i boken som hittills drabbats av sjukdomen. Lars - Åke är öppen i boken om hans smärta och hur han äcklas av sig själv. Reine är snarare tvärt om så fort han drabbas berättar han inte för någon, han bara försvinner en dag utan att berätta för någon vart han tagit vägen, då han lagts in på isoleringsrum på sjukhuset. Lars - Åke är tillsammans med Seppo som kommer från Finland, de är alla äldre än Rasmus och Benjamin som båda två bara något år tidigare tog studenten.

Bengt spelar teater i en teater förening och hela boken börjar med att alla samlas för att titta på hans uppspel där han hoppas att bli upptäckt. Bengt är hela tiden orolig att drabbas av sjukdomen och oroar sig ständigt.

”I mitten av åttiotalet på ett sjukhus någonstans i USA låg ett barn döende i infektionssjukdomen aids. Barnet var övergivet av sin familj och därför ensamt. På sängens kortsida var ett anslag uppsatt. 
Får ej vidröras”

Så inleds boken, jag har aldrig upplevt en så kort men samtidigt så gripande inledning. Eftersom jag sedan innan jag började läsa boken visste att den handlade om bögar och aids, förstod jag direkt att barnet i säga var homosexuellt då man på åttiotalet trodde att aids bara drabbade dem.

Jag tycker väldigt mycket om titeln på boken, den får boken att låta intressant. Själv tolkar jag titeln som att den handlar om aids som då är en smittsam sjukdom och när aids kom trodde man att man kunde smittas om man var i närheten av dem, därav att man ska torka sina tårar med handskar.Denna bok serie har dessutom också producerats som en serie på svt.

Boken hoppar rätt mycket mellan olika personer samt olika år och kan då bli lite rörig och svår att förstå innan man kommit in i den. Det är också många huvudpersoner som man måste hålla reda på. Detta är uppföljaren till Torka Aldrig Tårar Utan Handskar 1. Kärleken.

I första boken får man följa Rasmus när han flyttar från Koppom till Stockholm för att studera och också Benjamin som är Jehovas Vittne som knackar dörr och predikar om gud och han ringer en dag på dörren till Paul. Paul bjuder in Benjamin att fira jul med honom. Senare träffar även Paul Rasmus som också bjuds in. Där träffas då Rasmus och Benjamin som efter det blir kära. Denna boken är fortsättningen på deras kärlekshistoria och även de andra som var med på julen.