Boken är rätt så lättläst och Neil Gaiman beskrev inte allt så detaljerat. Det kan vara ett plus för vissa. Jag tycker själv att det DÄR är helt okej. Men när dom visar mig, Cliffan Hansson, vad som kommer vara det centrala i boken efter tre meningar är det inte okej!
Jag skulle skrivit boken väldigt annorlunda. Boken har bra handling men saknar något viktigt. Det går inte att sätta fingret på, men boken saknar något som folk i min ålder vill ha. Dörren var det största utropstecknet någonsin. En man skulle kunna stå fem mil från boken och se ett enda ord, han skulle fatta att det är något riktigt lurt med den där dörren.
Boken var som ett stort hål. Du försöker verkligen läsa, men ju mer du läser, djupare, mycket hemskare blir hålet bakom dig, kanterna på hålet rör vid dina hälar. Förr eller senare faller du och du tappar intresset.
Man förstod vad som skulle hända från början.
Boken är som en sämre version av Alice i underlandet. Men Coraline var nära kanten från första början. Boken var vid den där delen av en serie där gravitationen väntar på prärievärgen att inse hans mistag innan han faller.
Coraline får 3 utav 5 chokladbollar.
Den största vändpunkten i boken är när Coraline märker att den andra mamman egentligen är ett “monster” och att hon måste rädda sina föräldrar. Den coola katten och några andra hjälpte Coraline att befria hennes föräldrar. När den andra mamman gav henne en utmaning så hjälpte dom henne. Andra vändpunkten är nog när hon sedan kröp tillbaka till den riktiga världen.Men just som hon kommer till den riktiga världen händer något orimligt, det som nu skulle hända skulle sätta ribban högt! Trubbel hade kommit till Coraline, i stora mörka svärmar. Den andra mammans hand förföljer Coraline! Fy sjutton vad spännande det blev då. Adrenalinet pumpade och ögonen spärrades upp. Spänningen är olidlig!
Men Coraline slänger handen i en brunn. Dom lever lyckigt i alla sina dagar.
Man trodde att det var över. Men där kom saken som skulle förändra hur världen såg på boken.
Den andra mamman försökte köpa mer sand till sitt timglas, men Coraline hade inget till salu.
Boken handlar om Coraline som nyss flyttat in i ett hus. Coraline som gillar att utforska, utforskar hela huset och hittar en konstig liten dörr. Det visar sig att det inte är något bakom dörren förutom en vägg av tegel.
En natt så vaknar hon och ser en skugga. Hon följer den och hamnar vid dörren. Bakom dörren är det nu en gång. Coraline som är en nyfiken tjej går igenom utan att tänka. På andra sidan är det exakt likadant, hon verkar vara i samma hus.
Hon märker sedan att det inte alls är samma hus. Hon har annorlunda föräldrar och skillnaden med dom är att dom har knappar som ögon, mycket snällare och gör allt för att göra henne glad. Det blir en intern-konflikt och hon vet inte om hon vill stanna eller vara med sina riktiga föräldrar. Det enda hon behövde göra för att stanna hos dom “andra föräldrarna”, som hon kallade dom, var att byta ut sina ögon mot knappar.
Coraline återvänder till den riktiga världen och märker att något är fel. Ljudnivån är lite för låg, rummen är för tomma och toaletten visar sig vara som vanligt. Hennes föräldrar har spårlöst försvunnit. Den andra mamman har fört bort dom till den andra världen. Det är nu det blir en extern-konflikt. Hon springer mot frågor som inte kan besvaras. Vad ska Coraline som en medveten varelse göra? Coraline måste samla sina strategier och hitta dom.
Författaren beskriver inte miljön så väldigt detaljerat. Han beskriver den enkelt men så att man får en bild på hur det ser ut. Man får helt enkelt göra en egen bild om platserna. Han beskriver dom viktigaste grejerna som te.x “Det var ett gammalt hus. Det hade en vind under taket och en källare under marken och en igenvuxen rädgård med enorma gamla träd”
Det är tillräckligt för att få en bild i huvudet men man får använda sin egna fantasi. Men det finns inte så mycket att beskriva i boken eftersom det utspelar sig på samma ställe hela tiden.
Jag tycker att det är lagom med detaljer och det gör inte boken sämre med lite information. Det är bra att författaren har fokuserat på själva handlingen istället för att beskriva miljön detaljerat vilket är ett plus.
Boken handlar om flickan Coraline som nyss flyttat in i ett hus som dom delar med några personer. Coraline är en person som gillar att utforska mycket men hon trivs inte så jätte bra med sin familj eftersom pappan arbetar hela tiden hemma och de spenderar inte så mycket tid med henne. Coraline som gillar att utforska är inte så rädd om sig själv vilket kan vara väldigt farligt. Hon är en person som gillar att göra saker innan hon vet vad som händer, hon tar massa risker.
Jag vill också berätta om den talande katten. Katten kan bara tala på det andra stället bakom dörren men katten hjälper Coraline på flera olika sätt. Jag tycker personligen att katten är den coolaste karaktären i boken.
“Coraline gick upp ur sängen och kikade längs hallen, utan att se något konstigt. Någonting rörde sig. Det var knappt mer än en skugga, och det kilade snabbt längs den mörklagda hallen som ett litet stråk av natt”
Det är så det står 16 sidor in i boken Coraline av Neil Gaiman. Det börjar redan bli spännande i första kapitlet. Det första man läser när man slår upp första kapitlet är “Coraline upptäckte dörren när de just hade flyttat in i huset.” Boken börjar mystiskt och författaren “bygger” inte upp spänningen lika långsamt som dom flesta författare gör. I Coraline går det väldigt snabbt för något att hända. Personligen gillar jag att han har gjort så att man direkt slängs in i boken istället för att bygga upp något i sju kapitel som dom flesta böckerna. När man läst första kapitlet så har man redan fastnat för boken.
Jag tycker att det är en väldigt bra bok hittills! Jag såg filmen för några år sedan så jag vet redan vad som kommer hända. Men det ska bli kul att läsa boken!
Boken var bra. Den var skit bra. Jag gillar den. Jag gillar boken för att den hade jätte många clichés men med några twists och för att jag gillar böcker som denna. Jag ger boken 10/10 bästa jag har läst på länge. Kanske för att jag inte läser böcker men ändå liksom. Jag kan förstå exakt hur han känner sig och sånt. Men huvudkaraktären är faktiskt en liten douche om man säger så. Han vill vara bäst och han tycker han är snyggast och sånt. Men boken var ändå rätt så bra!
Bra gjort Emma Granholm jag ger dig 3 kakor för din fantastiska bok!
Vändpunkten i min bok är när Felix bevisar att Zäta är ett svin.
Det hände när alla var på en fest och Zäta hånglade med Felix vän Suss. Felix sa till Suss att han bara utnyttjar henne och inte gillar henne överhuvudtaget men hon trodde inte på det så hon tog det ett steg högre och tog med honom till sovrummet.
Nästa fest så stod Suss där och väntade på Zäta. När han kom till festen så gick han mot Suss, Suss blev sjukt glad och sträckte ut händerna men då passerade han henne och gick till hennes vän Diana och hånglade med henne. Felix och Alexa tog med Suss hem efter och lämnade festen. Efter det så hatade alla Zäta. Felix trodde att det skulle vara över men han kände att något var fel.
En dag när han kom hem så hörde han något från altanen. Det var Zäta. Felix fattade först inte vad han ville men efter att dom snackat ett tag så var allt solklart. Zäta försökte inte vara bättre än honom utan försökte vara som honom, han hade beundrat Felix i flera år plus att Zäta tydligen var bisexuell. Efter det förstod Felix allt och de blev vänner. Han förklarade för Alexa, Diana och Suss och alla blev vänner.
Boken slutar med att Felix, Alexa och Zäta går ner för en aula i deras nya gymnasium med alla blickar riktade mot dom, exakt som Felix alltid velat ha det.
Det är en extern konflikt i min bok mellan Felix och Zäta. Efter Felix kommit hem från Grekland så har hans flickvän och hans vänner betett sig konstigt pågrund av att dom träffat Zäta, när dom går ner till sjön för att träffa honom och när han hälsar på Felix trycker Zäta hårt på hans hand och sen kramar Alexa “onödigt” länge. Det var då man märkte att något var pågång. Efter det så blev saker bara värre, Zäta ville alltid utmana Felix. Första utmaningen var en simtävling i en kall sjö. Självklart vann Zäta och alla beundrade honom. Felix ser honom som en mycket coolare, snyggare, biffigare och bättre person än honom och det driver honom till att acceptera alla utmaningar för att hans vänner inte ska tro att han är feg och för att han ska bevisa att han är bättre, men det går oftast inte som han hade trott.
Det är inte bara utmaningarna utan Zäta stöter på Alexa samtidigt som allt händer och det gör Felix bara argare och det får honom att tro att Alexa är otrogen. Pågrund av det blir det också lite konflikter mellan honom och henne som gör så att han vill bevisa att han är bättre än Zäta och visa vilken person han egentligen är. Felix blir helt enkelt paranoid pågrund av allt.
Miljöbeskrivningen i boken är som en helt vanlig bok. Författaren beskriver omgivningen rätt så noggrant men inte för mycket som t.ex “Det är kväll, det är mulet, det är dimmigt, regnet hänger i luften.” Hon beskriver det tillräckligt noga för att man ska kunna föreställa sig platsen som i dom flesta böcker. Man vill ändå ha mer information så att man vet hur det ser ut och det är väldigt svårt att få fram i en bok men det skulle ta för lång tid för att beskriva allt så det hon vill ha fram får hon fram väldigt bra. Det är kortfattat men ändå väldigt mycket information för att få igång en bild i huvudet. Personligen så bryr jag mig inte så jätte mycket om dom beskriver omgivningen noggrant eller inte.
λ
Hitta Nemo
Boken handlar om Felix. Felix är sjutton år och skitsnygg. Han är kaxig och självsäker, tjejerna älskar honom. Han älskar att vara i centrum av allt och han försöker alltid göra så att han är i centrum, han vill att alla ska kolla på honom, beundra honom. Han har en flickvän vid namn Alexa. Alexa kallades förrut för Alexandra, då var hon en tjej som ingen la märke till. Hon ville att något skulle förändrats så efter höstlovet kom hon tillbaka till skolan och såg helt annorlunda ut. Håret hade hon färgat lysande rött, klätt sig i åtsittande jeans och tight linne. Det var då hon började kalla sig Alexa.Efter att dom blev tillsammans så började dom även hänga med Diana, Suss och Suss brorsa Hugo.
Sen har vi Zäta. Så fort Felix såg honom så märkte han hur mycket coolare han var, hans kläder var snyggare, han var mer vältränad, hade snyggare ansikte och snyggare hår. Han var lite mer i allt. Nu står Felix inte längre i centrum och det stör han sig på. Zäta utmanar honom hela tiden för att Felix inte längre ska stå i centrum och Felix hatar det.
Boken är bra grym hittills.
Påtala om grym,
här finns en fin bild
“Man är borta i två jävla veckor, och när man kommer tillbaka har allting förändrats.
Varför? Jag har ingen aning. Nåt har hänt. Nåt måste ha hänt.”
Så börjar prologen i boken “Sjutton år och skitsnygg” av Emma Granholm som jag har valt. Redan när jag läser prologen så blir jag sugen på att läsa boken. Det är böcker som just denna boken jag fastnar för. Jag gillar att läsa böcker som är lite mer “verkliga” och som man kan relatera till. Och känslorna som dom beskriver i boken är verkligen "spot-on" och man kan förstå exakt hur personen, I detta fall Felix, känner sig.
I första kapitlet så börjar det väldigt mystiskt. Huvudkaraktären Felix och hans vänner går på en stig som leder till en sjö en kall junikväll. Man förstår direkt att det är något som inte stämmer. Felix som nyss kommit hem från Grekland blev inte bemött som han hade hoppats på. Hans flickvän ville knappt kyssa honom och hans vänner verkade inte lika intresserade i honom som förrut. Och nu är dom vid en sjö och han vet inte varför.
Man förstår hur han känner sig och redan efter man läst första kapitlet så kan man inte sluta läsa. Man vill bara veta mer och boken berättar det på ett så pass bra sätt att man inte kan sluta läsa.
Bokens framsida
Cat
CHA CHA BLOGGEN!
Idag har jag startat en blogg med bästa klassen <33 puss
