Coraline är enligt mig en medioker bok, inget speciellt med den samtidigt som den är väldigt enkel och lättförstådd. Men att den är lättförstådd kan även vara en bra sak eftersom den blir lätt att komma in och man behöver inte läsa halva boken för att förstå handlingen. Om jag däremot skulle valt bok nu så skulle jag nog inte valt denna. Som sagt så tyckte jag boken var medioker vilket inte är jätte bra, men konstigt nog var det ändå något som fick mig att fortsätta läsa boken och den enda anledningen till det tror jag är att det hela tiden hände något vilket höll uppe spänningen. Som tur var boken ganska kort, för om den skulle varit längre så skulle den antagligen varit mycket sämre än vad den är och jag skulle troligtvis brutit ihop.
Jag vet inte riktigt om jag tycker att boken passar in i ett sådant här projekt. Den är lättläst och bra skriven, dessvärre tyckte jag inte riktigt om boken men det finns säker andra som gör.
Varför jag inte tycker att den ska vara med är på grund av att den blir lite ensidigt och väldigt förutsägbar. Men boken kan även passa in på så sätt att den är lättläst och kort vilket gör det till ett alternativ till dom som inte vill ha en lika stor utmaning att läsa som de längre böckerna. Man behöver inte hålla reda på så mycket helt enkelt.
Jag ger boken 3/5 stjärnor just på grund av den är bra skriven och i stora delar spännande.
I boken Coraline så finns det en stor vändpunkt som är väldigt tydlig och en liten mindre som kommer senare. Den första vändpunkten kommer ganska väntat när Coraline lyckas besegra den andra mamman och befria hennes egna föräldrar från den andra mammans onda värld.
När Coraline sedan kommer hem så kan det gå tillbaka till hennes vanliga och "tråkiga" liv när hon ser att allt är som de ska och att inget har ändrats i hennes riktiga hem.
När Coraline sedan väcks nästa morgon väcks av sin mamma så fårstår Coraline att värken hennes mamma eller pappa inte kommer ihåg något av vad hänt. En blandning av det och att hon har tillbringat sina närmsta dagar hos den onda mamman får Coraline att känna att hon vill visa mer kärlek till sina föräldrar än vad hon tidigare gjort, hon känner att hon vill visa hur mycket hon faktiskt tycker om dom och inte bara gnälla på dom genom att blandannat göra småsaker som att krama dom vilket hon innan inte gjorde särskilt ofta.
Det andra vändpunkten i boken kommer i slutet när Coraline verkligen sätter stopp för den onda mamman. Hon har nämligen försökt att följa efter Coraline i hennes riktiga värld och försökt ta tillbaka nyckeln som behövs för att öppna dörren till den onda världen igen. Men efter detta så kan Coraline leva ett lugnt liv med en skolstart som väntar på henne.
Även om boken inte hade den mest komplicerade upplösningen så tycker jag att den sista lilla vändpunkten avrundade boken på ett bra sätt, det blev lite mer spänning samtidigt som vissa saker fick en bättre förklaring.
Huvud frågan i boken var om Coraline verkligen skulle klara av att befria sina föräldrar från den onda mamma eller om hon skulle bli fast med henne och den frågan fick jag så klart ett tydligt svar på eftersom det var vad boken handlade om.
Boken handlar om Coraline som har flyttat in i ett nytt hus. I huset börjar upptäcka nya spännande saker som händer och den stora upptäckten i huset är när hon en natt vaknar upp mitt i natten och ser en svag skugga. Skuggan leder henne till en dörr som vanligt vis är låst men som nu är upplåst. Eftersom Coraline gillar att upptäcka så går hon in i dörren och kommer in i en korridor som leder henne till ett hem som ser exakt ut som hennes egna. Men i hemmet finns även hennes "andra" mamma och pappa som ser lika dana ut som hennes vanliga föräldrar bara att de har knappar som ögon. Den andra mamman försöker övertala Coraline att stanna i det andra hemmet men när hon inte vill det så tar den andra mamman Coraline föräldrar till fånga.
Den stora konflikten i boken är extern och handlar och hur Coraline ska befria sin föräldrar från den andra mamman. Hon ställs inför många svåra utmaningar som testar både hennes styrka och mod när hon befinner sig i den andra mammans värld.
Det finns även en liten intern konflikt som Coraline har i början av boken. Innan hon bestämmer sig för att inte stanna hos den andra mamman så tänker hon på att stanna. Allt verkar vara så bra och hennes andra mamma älskar henne mycket mer en hennes riktiga mamma. Detta gör Coraline osäker om hon verkligen ska återvända hem.
Boken handlar om Coraline som har flyttat in i ett nytt hus. I huset börjar upptäcka nya spännande saker som händer och den stora upptäckten i huset är när hon en natt vaknar upp mitt i natten och ser en svag skugga. Skuggan leder henne till en dörr som vanligt vis är låst men som nu är upplåst. Eftersom Coraline gillar att upptäcka så går hon in i dörren och kommer in i en korridor som leder henne till ett hem som ser exakt ut som hennes egna. Men i hemmet finns även hennes "andra" mamma och pappa som ser lika dana ut som hennes vanliga föräldrar bara att de har knappar som ögon. Den andra mamman försöker övertala Coraline att stanna i det andra hemmet men när hon inte vill det så tar den andra mamman Coraline föräldrar till fånga.
Den stora konflikten i boken är extern och handlar och hur Coraline ska befria sin föräldrar från den andra mamman. Hon ställs inför många svåra utmaningar som testar både hennes styrka och mod när hon befinner sig i den andra mammans värld.
Det finns även en liten intern konflikt som Coraline har i början av boken. Innan hon bestämmer sig för att inte stanna hos den andra mamman så tänker hon på att stanna. Allt verkar vara så bra och hennes andra mamma älskar henne mycket mer än hennes riktiga mamma. Detta gör Coraline osäker om hon verkligen ska återvända hem.
Boken utspelar sig på på två huvudställen, Coralines riktiga hem och hennes andra hem som i stort sett ser likadant ut. Författaren behöver därför inte lägga ner allt för mycket tid på att beskriva hur platserna ser ut och när hon väl beskriver platserna så gör hon det översiktligt. Det kan vara någon gång ibland som hon väljer att beskriva någon plats lite noggrannare, men oftast handlar det om ställen som konstigt nog inte har så stor betydelse för handlingen.
I mestadels av beskrivningarna så går inte in på detaljer utan håller sig mer till färgerna på väggarna, om det finns någon hylla i rummet och ibland om det hänger något spindelnät någonstans. Hon beskriver alltså inte mer än vad som behövs för att man ska förstå hur platserna ser ut. När hon beskriver platserna är det inte heller ofta det kommer in detaljer som känslor, smak eller lukter utan hon håller sig som sagt till utseende.
Även att miljö beskrivningen inte är särskilt detaljerad så tycker jag inte att det förstör boken. Jag tycker att man får ändå en hyfsat bra bild av hur platserna ser ut i boken.
Eftersom boken är kort och ganska enkel så behöver inte innehålla särskilt mycket miljöbeskrivningar för att handlingen ska bli bättre utan författaren har fokuserat på det som är viktigare för boken.
Huvudpersonen i min bok heter Coraline och det är egentligen den enda personen som man får lära känna tillräckligt bra för att skriva om.
Coraline är en vanlig tjej som är ung, modig och smart samtidigt som hon gillar att äventyra. Några saker hon däremot inte gillar är när det regnar eller när folk kallar henne Caroline istället för Coraline.
Coraline har precis flytta in i ett nytt hus och som sagt så gillar hon att äventyra, så hon börjar direkt med att försöka upptäcka både nya saker utanför och inne i huset. Samtidigt är hon inne i ett stadie då hon tror att hennes föräldrar inte bryr sig om henne och att alla andras föräldrar är bättre.
Båda att hon gillar att upptäcka och att hon skulle vilja ha föräldrar som bryr sig om henne mer är ganska dåliga egenskaper i boken. Hon sätter sig i en dålig situationen och sedan har hon svårt att bestämma sig tack vare hennes "dåliga" föräldrar.
Däremot så räddas hon ofta av sitt mod och sin smarthet som man ofta får ta del av i boken.
Själv får jag en positiv uppfattning av Coraline, jag gillar hennes mod och smarthet vilket ofta räddar henne ur dåliga situationer, hon tänker alltid ett steg längre och även om hon är så ung så står hon alltid fast vid det hon hade tänkt att göra, hur läskigt och farlig den än kan vara. Jag gillar däremot inte hennes äventyrliga sida, det är inte alltid hon tänker på konsekvenserna med det hon gör när hon är ute och äventyrar utan hon gör oftast det som verkar spännande.
"Coraline upptäckte dörren när de just hade flyttat in i huset.
Det var ett väldigt gammalt hus. Det hade en vind under taket och en källaren under marken och en igenvuxen trädgård med enorma gamla träd."
Så lyder de inledande meningarna i min bok "Coraline" som är skriven av Neil Gainman.
Även om de första meningarna i boken inte är så spännande så kastas man snabbt in i bokens spänning och författaren håller inte tillbaka på något. Man får en snabbt en inblick om hur huvudpersonen Coraline lever samtidigt som författaren blandar det med spännande händelser som kommer efter bara några sidor in i boken. De första kapitlet ger en ganska bra inblick om vad boken kommer handla om, eftersom det snabbt börjar hända massa saker och så leder till att man så klart inte har något emot att fortsätta läsa den. Jag tycker alltså att det är positivt att man snabbt kastas in i boken samtidigt som man får en bra bakrund eftersom boken snabbt blir spännande och lätt att förstå.
Bokens titel är jag däremot inte så förtjust över. Om det inte vore för att jag redan visste lite om vad boken skulle handla så hade jag nog inte valt den för titeln iallafall. Den är lite tråkig och inte särskilt lockande enligt mig.
Hungerspelen är en ungdomsbok som är spännande, välskriven och så tar även författaren med en del samhällskritik.
Efter bara några sidors läsande så fastnar man och vill hela tiden fortsätta läsa för att få reda på vad som kommer att hända, det känns som att varje sida kommer med något nytt samtidigt som författaren behåller den röda tråden i boken. Under de 300 sidor som boken hade så kände jag aldrig att den blev långtråkig på något sätt utan som jag sa så kändes det som något nytt hände varje sida.
Varför tror jag att Hungerspelen har blivit en storsäljare?
Ungdomar som slåss till döden på en arena kanske inte låter är så tilltalande för alla, men jag tror att boken har blivit en så pass stor succé för att den är just så spännande som den är. Att man fastnar redan efter de första meningarna gör inte saken värre eftersom man snabbt sätter sig in i boken och det blir inte som i vissa andra fall att man slutar läsa en bok just för att de första sidorna är ur kassa.
Men boken innehåller också en väldigt spännande miljö som jag tror många läsare får upp ögonen för och med handlingen så blir boken helt enkelt väldigt bra.
Jag rekommenderar boken till ungdommar och vuxna då det är en hyfsat lättläst bok samtidigt som den är mycket bra skriven och har en bra handling.
Jag kan också tillägga att författaren gjorde slutet bra, man ville snabbt ge sig på nästa bok och fortsätta läsa.
Jag ger boken 5/5.
Den stora vändpunkten i boken kommer efter ungefär två tredjedelar och var ganska tydlig. Det var i stort sätt den enda händelsen som kom upp i mitt huvud när jag läste vad man skulle skriva om.
Hungerspelen är en bok som hela tiden utspelar sig i nya miljöer. Men författaren Suzanne Collins har inte gjort det super bra med miljöbeskrivningarna och jag tycker att hon kunde tagit med mer miljöbeskrivningar då hon ibland inte skriver något alls om omgivningen. Det tycker jag också är tråkigt då jag tror att det skulle varit en bättre läsupplevelse om man kunnat få upp lite mer bilder i huvudet av de platser som finns med i boken.
Men det påvärkar inte boken allt för mycket, utan jag tycker att jag kan föreställa mig platserna i boken ganska bra även om det inte finns så mycket miljöbeskrivingar.
Collins beskriver däremot oftare hur karaktärerna ser ut och vilka känslor och intryck de har, och det jag känner är viktig del i den här boken, till och med viktigare än miljöbeskrivningarna. Det är inte ofta hon låter en händelse flyta förbi utan att hon förklarar hur personen känner sig.
I en del av boken så befinner sig huvudpersonerna i ett "spelartåg" som de ska åka med till huvudstaden där förberedelserna inför spelen ska vara. Tåget är modernt och inuti tåget möts man av många olika rum med fin inredning. Ett av rummen i tåget är matsalen, där är väggarna blankpolerade och borden är dukade med fina och ömtåliga tallrikar och besktick. I sviterna som spelarna tilldelas finns det en stor byrå, ett badrum, omklädningsrum och såklart en säng
En stor del av boken utspelar sig i arenan där spelen pågår. Arenan har flera kilometer stor area och man får ofta höra att det tar flera timmar för karaktärerna att gå från ett ställe till ett annat. Naturen är sig ganska lik sig över allt, det finns stora områden med skog samtidigt som stora delar är öppna fält, men den är även täckt sjöar och vattendrag. Arenan omsluts av ett modernt kraftfält så att spelarna inte ska kunna rymma. Klimatet skiftar hela tiden och naturen i arenan kan påverkas med allt från starka vindar och ösregn till att hela vattendrag kan tömmas.
I storhet jag tycker att författaren har lyckats sådär med miljöbeskrivningarna men lyckats desto bättre med känslor och intryck från karaktärerna.
Boken Hungerspelen har i stort sett 2 huvudpersoner, Katniss och Peeta. Katniss är huvudkaraktären från början, men lite senare kommer även Peeta in som en viktigt karaktär i boken. Karaktärerna har en likhet i personligheterna och båda tilltalar mig på ett bra sätt.
Varken Peeta eller Katniss levde särskilt lyxig innan den stora händelsen i deras liv, hungerspelen. Katniss levde för försörja sin mamma och syster genom att vara ute och jaga och skaffa mat i stort sätt hela dagarna medan Peeta levde ett mer glamoröst liv än Katniss, hans familj jobbar som bagare och han får mat på bordet i stort sätt varje dag.
Den huvudpersonen som tilltalar mig mest är Katniss, hon är 16 år och är en ganska självständig person som ofta tänker utanför boxen. Ju längre in i boken man kommer, ju mer börjar man märka det. Hon börjar tänka mer och mer på saker som kan hända, tillexempel så tänker hon på ofta på alla földer som kan inträffa och försöker alltid lista ut vad folks tanke är med det dom gör.
Peeta är däremot en person som man inte får reda på så mycket om, han personlighet är svår att tyda, men han är ofta ärlig i den han säger, han är också välldigt posetiv och är ofta snäll. Peeta är också välldigt pratglad och tar ofta insiativet när han ska börja prata med Katniss.
Personerna presenteras i början av boken som fattiga männsikor, speciellt Katniss som lever ett vällldigt hårt liv. Det första intrycket av henne är att hon är självständig men hon är endå välldigt frammåt när det gäller att träffa vänner, man får också intrycket att hon skulle göra vad som helst för att skydda sin familj.
Om Peeta får man intrycket att han är en välldigt omtänksam person som gillar att hjälpa till.
Boken som jag läser heter Hungerspelen och är skriven av Suzanne Collins, och de första meningarna i boken lyder såhär:
"När jag vaknar är det kallt på sängens andra sida. Mina fingrar trevar efter Prims värme men hittar bara madrassens sträva kanvasöverdrag . Hon har nog haft mardrömmar och lagt sig hos sin mor. Så är det förstås. Det är ju slåtterdag idag."
Det kanske inte är så lätt att förstå vad en bok kommer att handla om genom att läsa de första meningarna, men jag tycker endå att författaren har lyckats göra en bra början som fångar upp läsaren, mig själv i detta fallet, att fastna lite i boken även om det bara är några få menigar. Man kastas direkt in i spänningen och man får snabbt ett litet hum om vad som kommer hända längre fram.
Mitt egna intryck av de först meningarna var att jag fick känslan av att något sämre skulle hända, i det här fallet en dag som inte värkade var särskilt omtyckt.
Något som jag inte tänkte på var att de första meningarna i boken skulle ha en så stor "betydelse" som de hade, men nu när jag gick tillbaka efter ungerfär 100 sidors läsande så insåg jag att det var en mycket större del en vad jag först hade tänkt på, så nästa gång jag läser en bok ska jag försöka tänka på läsa de första meningarna lite mer noggrant än vad jag gjorde den här gången.
Då jag har läst ganska långt in i boken och redan sett filmen hunger games så vet jag för det mesta redan vad som kommer hända längre fram i boken, men detta stoppar mig inte från att läsa då boken är spännande och än så länge jätte bra, och att ha sett filmen innan gör att jag bättre kan se händelserna i huvudet vilket jag tycker gör boken ännu bättre. Man kan också säga att det var därför jag valde boken men jag hade också hört från många att det var en läsvärd bok och det var också en anledning till att jag valde den. Den här boken passar mig också perfekt då det är spänning och det är en av de få saker jag gillar att läsa.
