Morgon i Jenin. Del 6

Kategori: Videll Lisa

“I en avlägsen tid innan historien kom marscherande över bergen och krossade både nuet och framtiden, innan vinden fick tag i ett hörn av horden och skakade loss dess namn och egenart, innan Amal var född, då levde en liten by sydost om Haifa ett stilsamt liv på fikon och oliver, öppna gränser och solsken.”

“Av sådana pärlor blir man lycklig, för att sedan på nytt bli alldeles matt av den blandning av överbelastat språk med så många på varandra staplade metaforer att man måste stanna upp och gå tillbaka i texten för att alls förstå” - Anita Goldman, Expressen. (Syftar på inledningen)

Hon sätter ord på mina känslor för den här boken!  MAGISKT..

Inledningen är så underbar att jag bara vill gråta, resten av boken kan kasta sig i väggen. Det känns som om hon försöker så innerligt att få till ett djup i språket och i boken men det blir bara utdraget. Den är jobbig att läsa pågrund utav alla dessa metaforer. Metaforer i all ära, men för mycket är aldrig bra, eller hur är det Sverige?

Boken blir svår att läsa och förstå och därav inget att rekommendera. Jag ska inte smutskasta boken allt för mycket för jag ska säga er att även om  jag läste från en palestiniers perspektiv lärde jag mig mycket om vad konflikten handlar om och hur den började. Det var också en gripande historia varav jag inte vet hur mycket som är verklighetsbaserat, men den funkade.

Jag nämnde i mitt första blogginlägg att jag väntade på att boken skulle leva upp till alla höga betyg och enastående kommentarer som pryder dess omslag. Det gjorde den aldrig, ärligt talat förstår jag inte dess charm, men ja vi människor är ju olika.

Boken hade ändån något historiskt viktigt att berätta därför landar betyget ändån på två utav tio poäng. Men där ska jag även säga att jag var generös.

Morgon i Jenin. Del 5

Kategori: Videll Lisa

Det finns ingen direkt vändpunkt i boken, den är bara tragisk rakt igenom. I slutet av boken sköljde känslan av vilket liv Amal har haft över mig, den känslan var jobbig kan jag säga.

Men något jag ändån tänkte på som gjorde Amals vardag i USA lite mer lättsam var den när hon fick träffa sin förlorade, judiske storebror för första gången. Livet efter att  dom länge satt sig ner och pratat blev lättare och hon hade nån att bolla historia med.  

Amal lärde sig att ta itu med det hon hade kvar, och en gång för alla berätta hela sin historia för sin dotter Sara.

Jag tycker att boken i stora drag är ganska enformig, det är alltid samma ord och samma visa, samma tragedi och samma smärta. Därför var det svårt att hitta en tydlig vändpunkt. När Amal får träffa sin bror Ismael eller som han i sin judiska familj heter “ David “ så är det på sitt sätt spänt, han är ju “Israel” och hon är Palestinier, men dom kommer över den tröskeln och kan sedan skapa ett ganska starkt band.

Träffen med Ismael får Amal att återvända dit hon en gång växte upp, där hon började sin livs resa, i Jenin. Dit tar hon även med sig dottern Sara. Dom träffar Huda, Amals bästa vän och det berättas historier efter historier efter all den tid dom mist tillsammans.  

Men friden vilar inte för evigt. När Israelerna går in i Jenin plöjer dom husen till grunden och vi återgår till dit boken började, med en pistol riktad mot Amals huvud.

Morgon i Jenin. Del 4

Kategori: Videll Lisa

Morgon i Jenin är en tillbakablick där Amal berättar sin livs historia.

Boken är som jag nämnt tidigare berättad i generationer, tre eller fyra, där vi kort får följa deras vardag. Allt leder fram till den dag då Amal föds i flyktinglägret i Jenin. Det är här berättelsen börjar, där boken får nån betydelse och intresset väcks. Vi som läsare får följa Amals liv som barn, tonåring och vuxen med allt vad det innebär.

Bokens handling är baserat på just konflikter av olika slag, där allt börjar med kriget mellan Israel och Palestina, mellan judar och araber.Dessa externa konflikter är dom som ligger i grunden för Amal och sin familjs splittring, dysterhet och valen dom tvingas att göra.  Den person vars tankar och känslor vi får ta del utav mest är såklart huvudkaraktären Amal.  Som i just detta stadiet av boken kämpar med valet av att flytta från sitt hem och det lilla hon har kvar att kalla familj, vidare mot nya vyer i drömmarnas land, USA.

Senare ska vi tillsammans med Amal hantera känslan av att inte känna sig förstådd eller hemma, att varken veta vad man vill eller vem man är, sakna det som var igår och frukta det som kommer imorgon.
 
 

Morgon i Jenin. Del 3

Kategori: Videll Lisa

Omgivningarna spelar en stor roll i den här boken. För att skapa känslan som personerna i boken upplever krävs många adjektiv.

Susan Abulhawa låter oss ta del av platser och miljöer, känslor och dofter genom en rad metaforer och liknelser. Hon beskriver solnedgångar likaså de hemska dagarna under sexdagars kriget med ett språk i sig och välkomnar oss in till Jenins dammiga gator på ett sätt som får mig att hitta vägen till Amals hus helt själv. Även personer i boken är väl blottade för läsaren att kunna skapa sig en bild av. Speciellt tänker jag på Huda, Amals bästa vän. Hon beskrivs med vackra drag såsom olivfärgad hy, lite snett dragna ögon och långt, tjockt, svallande svart hår.

En plats hon beskriver tydligt är den när Amal kommer till USA. Där är allt nytt för henne och hon använder sig av stora adjektiv som beskriver det mest vardagliga för oss. Man får också perspektiv på den stora kontrasten ur hennes ögon. Jag tycker i stort sett författaren har gjort ett bra jobb med miljöbeskrivningarna, fastän jag ibland kan tycka att för mycket fokus ligger just där.

Morgon i Jenin. Del 2

Kategori: Videll Lisa

I boken tar jag som läsare del av olika generationer och i de här generationerna får man följa många olika personer och deras historier. Så i början hade jag svårt att hitta vem som var huvudpersonen. Men när man kommit in en bit i boken märker man tydligt vem som står i centrum.Huvudpersonen i min bok är en flicka vid namn Amal. Hon föddes i flyktinglägret i staden Jenin där hon växer upp med hatet mot Israeler och i ovetandet om vad frihet är förnågot. 

Amal är en livlig flicka som söker efter sin mors bekräftelse, älskar sin storebror och avgudar sin far. Det bästa hon vet är att gå upp innan gryningen och tillsammans med sin far läsa poesi medan solen stiger på himlen.

Amal är en flicka som har sett mycket hemskt under sina dagar, hon tvingas att vara stark för att kunna ta hand om sin mamma som drabbats av chock efter de senaste attackerna mot byn.

Hennes far säger alltid “Amal med lång vokal” som betyder mycket hopp och drömmar. Jag låter dom orden  
klinga för sig själva och säger att jag tycker hennes namn är en bra och representativ beskrivning på hur jag har uppfattat hennes personlighet.

Morgon i Jenin. Del 1

Kategori: Videll Lisa

“I en avlägsen tid, innan historien kom marscherande över bergen och krossade både nuet och framtiden, innan vinden fick tag i ett hörn av jorden och skakade loss dess namn och egenart, innan Amal var född, då levde en liten by sydost om Haifa ett stillsamt liv på fikon och oliver, öppna gränser och solsken.”

Ett par ganska poetiska första rader som inleder första delen av min bok. En bok om konflikten mellan Israel och Palestina som jag inte vet något om. Det var nog just därför jag valde boken, för att få någon slags förståelse för det hela. Men det förstås, full förståelse får man nog aldrig?

De där raderna i början fångar mig direkt av någon slags betryckt känsla men också blandat med nyfikenhet, och ja, det får mig att vilja läsa vidare.

Morgon i Jenin är titeln på denna halvt verklighetsbaserade bok och är skriven av Susan Abulhawa, som man i en liten ruta på bokens baksida får veta, föddes under flykt från Israel. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om bokens titel, det är inget som fångar min blick, men inte heller något som får mig att lägga ifrån mig den.

Jag uppfattar inte riktigt allt som händer i boken, då många ord är på arabiska och jag är för lat för att slå upp orden i ordlistan längst bak. Oftast får man någon slags förklaring eller så har det ingen betydelse för sammanhanget, men det blir lätt att jag bara halvläser. Ett annat skäl till att jag inte uppfattar allt är att det handlar om så många olika personer och namn, det blir ibland lite svårt att hänga med.

Det jag väntar på är att boken ska nå upp till alla dessa kommentarerna på omslaget om hur det ska vara “den största läsarupplevelsen." Men nu när jag skriver det här blogginlägget så har jag ju förstås bara kommit 61 sidor.    

 

Looking for Alaska by John Green. Del 6

Kategori: Videll Lisa

Jag hade läst "the fault in our stars", hans senaste bok, och var om något lite småkär i hans sett att skriva och hans tankar. 
 
Oändliga citat, och bra såndana enligt mig, dök upp på skärmen när jag sökte efter beskrivningar av "Looking for Alaska" Vet inte om jag kan säga att handlingen, som så fint står skrivet på bokens baksida fångade mitt öga, men namnet John Green på framsidan gjorde definitivt det. Och så fick boken min uppmärksamhet. 
 Det här var Greens första bok och vad som fick den till att bli storsjäljare måste då som nu varit hans fina sätt att skriva som är lite sådär ovanligt och speciellt kan man säga. Jag tycker personligen inte att handlingen i den här boken var så bra, om jag ska vara ärlig så blev jag lite besviken, men hans språk var fortfarande detsamma så det är plus.
 Boken är ganska långdragen och det händer inget speciellt förrens i sista delen av boken, vilket är lite synd. Det var inget i boken som verkligen fick mig så intresserad så att jag skulle kunna sträckläsa den. Fast samtidigt så ville jag ju fortfarande veta vad som skulle hända med Alaska. 
 Att jag inte får ihop nått sammanhang av boken gör mig lite frustrerad. Det är som om att jag vet att jag har läst boken men inte riktigt vet vad som var poängen eller vad den handlade om. 
 
Aja nu har jag läst Looking for Alaska, den var medelmåttig.
Peace out! 
 
 
 

Looking for Alaska by John Green. Del 5

Kategori: Videll Lisa

Vändpunkten?
Jag har fått tagit mig tid till att riktigt fundera över den frågan faktiskt, dels för att a) I mångas tycke skulle nog Alaskas död vara den självklara vändpunkten, men för att göra det ur en mer personlig synvinkel så är b) när Miels finner friden i det hela, när han börja acceptera vad som har hänt. - Också ett alternativ.
 
etthundraarton dagar efter
Miels har inte fått några svar, inget nytt om den döda Alaska Young, det finns inga svar, och med tanke på hur dan den kvinnan var så antar jag att det inte är så konstigt. Hon ville alltid vara mystisk och gåtfull. 
 Översten och Miels sitter i bilen, dom kör högt över fartgränsen på samma väg där Alaska kört den där kvällen. Det är deras sista desperata handling i försök om att få smärtan att släppa. De trampar gasen i botten och svischar igenom där hon aldrig kom igenom, där hon smällde, där hon dog.
 För Miels att inse att han fortfarande levde när han kom ut på asfaltens andra sida, var den stora vändpunkten enligt mig, han har gått runt och klandrat sig själv i etthundraarton dagar, men nu har han kommit till ett ställe där han hittar förlåtelse, både från sig själv och från Alaska. Han inser att det inte var Alaska själv som var det STORA kansket utan att våga sig ut i den här oändliga labyrinten igen, att sluta gömma sig i den lilla vrå man så lätt bygger upp och som är så förbaskat svår att lämna. Att börja vandra igen, det är det STORA kansket.
 
Miels skriver i sin slutprovs uppstats att om man tar en människas genetiska kod och lägger till dens livserfarenheter och relationer samt storleken och formen av personens kropp, så får man inte automatiskt just den personen. Det är en del som saknas och den delen är större än summan av personens kända delar. Med delen menart energi. Och enerigi kan aldrig skapas och aldrig förstöras, alltså måste det finnas en del av Alaska någonstans där ute. Som Thomas Edionson sista ord va " Det är mycket vackert där borta" och vad där borta är vet vi inte men det är någonstans och det är förhoppningsvis vackert.
 
Så slutar min bok.
 Jag tycker det är en klok tanke om efterlivet, har personligen inte funderat så noga på döden eller så men skulle jag någon gång få för mig att göra det ska jag komma ihåg det Miels Halter sa.
 
 
 
 

Looking for Alaska by John Green. Del 4

Kategori: Videll Lisa

Citat: " Jag går att söka ett stort kanske "
         " Det kommer något tillfälle i livet då vi alla tittar upp och inser att vi är vilse i en labyrint " 
         

Jag anser inte att bokens handlig tar form förrens i andra delen i boken, den del som kallas "efteråt". Alla de 138 sidorna innan är bara en lång inledning som sakta leder fram till dit boken verkligen börjar. Det kan diskuteras om det är en bra eller dålig metod, men jag antar att det finns någon tanke bakom det sättet att skriva.
 
Alaska är borta, hon dog packad som en åsna bakom ratten som styrde rakt in i en polisbil. Hade hon somnat?, var det självmord? och vart var hon påväg? Det är det ingen som vet. Men vad Miels inte berättar är att han lät henne åka, även fasst han visste att hon var full så lät han henne sätta sig bakom den där ratten och köra iväg. 
 Miels kämpar dag ut och dag in med att bearbeta förlusten av hans första stora kärlek och framförallt skulden och klumpen i magen av att allt var hans fel.
 Han behöver svar, veta varför och vill knyta ihop påsen om den alltför mysitiska Alaska Young. För han kände henne aldrig riktigt, det gjorde ingen. Och Miels hatar det med henne, att han aldrig fick vara den enda personen i hela världen som visste allt om denna tjej.. 
 Därav kommer namnet till titeln " Var är alska? "
Miels och Översten letar desperat efter tecken och spår som kan leda dom till vad som hände den natten, varför, och försöker ta reda på vem hon var.  
 
 Det är väl det som boken handlar om, att hitta svaren, att hitta en utväg genom den till synes oändliga labyrinten av sorg och skam, och att komma över det faktum att det stora kanske som Miels funnit med Alaska, hos Alaska är så gott som borta, och att ännu en gång starta om på nytt.
 
Citat: "Jag kan så många sista ord, men jag kommer aldrig kunna hennes "
 

Looking for Alaska by John Green. Del 3

Kategori: Videll Lisa

I min bok så ligger inte fokuset just på miljöbeskrivningarna, han beskriver däremot personer och tankar mer detaljrikt. Hans sätt att beskriva kan ibland uppfattas som lite långsökt, fast jag tycker det är intressant. Det är mycket där man får tolka själv och stanna upp och tänka över vad han menade. Fast jag gillar det, hans ord är inte bara ord utan också en mening.
 
Eftersom jag redan berättat om dom olika personerna, kan jag försöka mig på en beskrivning av några få platser där dom spendrar ganska mycket tid på änådån och där jag har riktigt fått en bild över hur det ser ut. 
 
Rökstället: Platsen dom befinner sig på är ute i skogen. En egentrampad stig med tät lövskog runtomkring, en forsande bäck med mycket stenar där en gammal bro byggd i trä är din väg över och ännu en bit till där det nertrampade gräset markerar vägen framåt är vägen som jag tänker mig till sjävla mötesplatsen. Sjäva platsen föreställer jag mig som en liten dunge, där träden är gröna och tunga av regn. Alaskas blå plaststol ligger omkullvält på marken och fimparna göms noga i det höga gräset. Nere i jorden har Alaska även begravt en vinflaska som bara hon och miels vet om, bara som ett extraförråd.
 
Miels och Överstens rum: Det här är ett rum som författaren beskriver ganska tydligt i boken, så man får lätt en uppfattning om hur dom bor men det är fortfarande en egen tolkning. Rummet är litet och trångt, väggarna som en gång varit vita har gulnat. Till höger om dörren står en vångingsäng i trä. Till vänster om dörren finns en dörr, inannför den ligger badrummet, som är gjort i gul kakel och sandfärgat linoleumgolv. Dom har en vit badkarsdusch där kranen och kanterna är rostiga. Tillbaka till rummet, rakt fram så ser jag ett fönster som saknar både gardiner och persienner. Framör fönstret så hittar vi den sunkiga med väldigt bekväma soffan Översten släpade med från en soptipp, och som soffbord var dom kreativa nog att ta Miels resväska. Där mot långväggen har dom även en gammal TV med diverse tv-spel. Deras klädbyrå har dom på sidan om sängen där kläderna ligger ihopskrynklade.  Det första man slås av när man öppnar deras dörr är den starka lukten av cigaretter och sprit, alltså är dom väldigt noga med att inte låta vem som helst komma in i deras rum.
 
 Alaskas rum: Alaska bor själv i sitt mycket större rum, hon har en säng längs väggen mot fönstret. Under sängen tänker jag mig att hon gömmar alla lass med cigaretter och sprit som hon sedan säljer till elverna. Det jag älskar med hennes rum är att hon har flera stora, höga staplar med böcker hon vill ha läst innan hon dör. Så därför ser jag även hennes rum som stökigt. 
 
 
 
 
 
 
 

Looking for Alaska by John Green. Del 2

Kategori: Videll Lisa

Citat: "Om människor i allmänhet var regn, då skulle jag vara ett duggregn och hon en orkan"
 
Så beskriver Miels sig själv och Alaska. En väldigt öppen beskrivning som ger en utrymme att tolka själv. 
 Jag skulle personligen inte kunna säga det bättre utan det är en såndär klockren beskrivning. 
 
 Miels är blyg, tankespridd och nyfiken. Nyfiken på vad livet har att erbjuda och är villig att testa det mesta för att hittta det han söker, "ett stort kanske". Jag tolkar det "stora kanske" som om han letar efter sig själv, erfarenhet, spänning och något att leva för.
 Han gillar också att läsa, men bara biografer och bara personers sista ord. Han samlar på dem. Men han hatar Sport och alla som spelar det.
Jag skulle vilja träffa Miels Halter, han är intressant, med tanke på att han samlar på sista ord. Det är orginellt och lite sådär ascoolt.
 
Alska, som av Miels beskrivs som en orkan är motsattsen till Miels. Hon är vågad, säger precis vad hon tänker och hon har erfarenheter från det mesta. Hon är också påhittig och rolig, samtidigt utmanade och speciell. 
 Hon som Miels gillar också att läsa, men hon läser romaner och har hela studentrummet fullt med höga staplar av böcker som hon antingen har läst eller ska läsa innan hon dör.
Jag uppfattar henne som djup. Hon har djupa funderingar om allt.  Och det är det som får henne just så intressant, att hon har både den här djupa, känslomässiga sidan och sedan den här lite mer ytliga tjejen som kan uppfattas som spydig - att dom här två sidorna går ihop.
 Att Miels gillar Alaska beror inte bara på utseendet utan hon är allt han inte är men vill vara. Han ser upp till henne och han älskar att hon förendrar honom och hans liv.
 
Det finns en till person som tar ganska mycket plats i den här boken och det är "Översten". Riktigt namn: Chip. 
 Det här är alltså Miels rumskompis och Alaskas bästa vän. Han dricker "ambrosia " som är fem delar mjölk och en del vodka, spelar tv-spel och lånar pengar utav Miels för att köpa cigaretter. Han håller även på att memorera alla huvudstäder i hela världen.
 
Det här är dom tre personerna jag har fastnat mest för i den här boken, dels för att det är dom vi får lära känna och följa i boken men dom har också alla speciella personligheter som gör att jag tycker dom är intressanta.
 
 
 

Looking for Alaska by John Green. Del 1

Kategori: Videll Lisa

Looking for alaska / Var är alska ? - En roman skriven av den amerikanske författaren John green.

Jag vet inte men jag har aldrig gillat titlar som innehåller tecken jag har någon konstig motvilja mot att läsa sånna böcker. Jag vet inte varför men jag kan inte låta bli att tycka att det ser amatörmässigt ut. Så Looking for Alaska låter i mina öron mycket bättre vilket gör att det är just den titeln jag kommer använda mig av.

etthundratrettiosex dagar före

Så börjar min bok. En bok som efter mina 63 första sidor inte har handlat något annat än Miles Halters "Bullen" första dagar på internatskolan culver creek. Låter det intressant? Kanske inte.
Men vad händer efter? Vad betyder titeln? Och "Före" vadå? Det är dom frågorna som driver mig vidare.
 Anledningen till jag valde att läsa den här boken var inte av tietlen på framsidan eller texten på baksidan, hade jag bara gått på den hade jag nog aldrig läst den här boken. Jo anledningen är författaren, han är min favorit och jag vet att den kommer bli bra. Han har ett speciellt sätt att skriva, djupt men ändå klockrent och charmigt.

Miels letar efter "ett stort kanske", hans tidigare liv har varit allt annat än roligt och riskfullt och har nu bestämt sig för att lämna det livet i Florida bakom sig och börja om på nytt. På en internatskola i Alabama. Där träffar han nya kompisar och även den vackra och farliga tjejen Alska young. Och som förutspått så faller han pladask för henne.

Jag förstår vad han menar med "ett stort kanske", det är ett sånt som alla nån gång letar efter vare sig man vet det eller inte, vare sig man förstår meningens inebörd eller inte. Jag kan inte förklara i ord, men det är något som man bara känner.


Citat:  "Många röker för att de tycker om det, jag röker för att dö" 

        "Man använder sig bara av framtiden för att fly från nuet."