Jag hade verkligen stora förhoppningar på denna bok. Att vara etta på New York Times bestsellerlista talar lite för sig självt. Men de som gjorde att jag verkligen tog denna boken var för att jag fick väldigt många påtryckningar om att den var värd att läsa.

Om jag ska säga vad jag verkligen tyckte, så blev jag innerligt besviken. Jag tyckte den var alldeles för utdragen och väldigt mycket tankar som jag till viss del inte alls kunde relatera till eller hålla med om. Då tänker jag mest på alla tankar som Hazel och Gus bollar mellan varandra. Tyvärr blir utgången att den blev lite mycket i vissa fall. Dem hade så många tankar som var väldigt djupa som jag aldrig tänkt på någon gång. Problemet blev att jag inte riktigt fick grep på boken, hade svårt att relatera till de och även att uppskatta boken. Eller så kanske de var att boken inte levde upp till de förväntningar den hade fått av mig, boken hade säkert varit bättre om man inte hade haft några förhoppningar alls. I vanliga fall läser jag inte noveller frivilligt, de skulle kunna vara därför jag kände att de var lustigt och ovant.  

I boken finns det väldigt mycket att diskutera om, vilket gör att den blev roliga att skriva om. Djupet i boken gör också att olika personer kan tolka den olika, lite fri tolkning gör även de att man kan få många synvinklar sen när man diskuterar.

Min känsla var att boken hade många vändpunkter till exempel när Hazel får tillåtelse av läkarna att åka till Amsterdam, eller när författaren börjar svara på de mail Hazel och Gus skickar. Men den allra största vändpunkten gör att bokens alla förutsättningar blir helt annorlunda. Hela boken får en helt ny mening. Att allt kan hända, den som kanske ser friskast ut är den som kanske stryker med först. Jag kan tycka att det är bra att han faktiskt dör lite för mitt eget underhållningssyfte. Men otroligt tråkigt om de skulle vara riktigt. Eftersom de är boken jag ska bedöma. Allt var lite för bra för att vara sant, en bok utan att något drastiskt händer någon gång känns väldigt konstigt för mig.

Det som hände var att på flyget hem från Amsterdam berättar Gus att han har fått ett återfall av skelettcancer och att det inte direkt fanns något som skulle funka. Han blev sedan tvungna att testa en behandling när han kom hem. Gus visste redan innan resan till Amsterdam men han ville inte förstöra för Hazel när hon väl kunde åka med.

Förr eller senare exploderar jag handlar om Hazel, en tjej som kämpar mot cancer som hon har dragits med i flera år. Samtidigt kämpar hon för kärleken mellan henne och Gus eller Augustus. Som hon träffade i stödgruppen som hon egentligen hatar, hon hade inte tänkt gå om de inte varit för hennes mamma och tur är väl det!

Det finns både externa och interna konflikter i boken som är väldigt tydliga. Konflikterna handlar oftast om att Hazel inte delar samma tankar och värderingar som de andra. Några exempel på de är när hennes föräldrar tvingar henne gå någonstans eller när de håller henne hemma när hon vill iväg, typiska konflikter för en som är i tonåren. Den konflikten jag tycker är allra tydligast är den mellan författaren av ett storslaget lidande och henne. Då hon åker till Holland för att få reda på slutet på boken, när hon väl kommer till Holland vägrar han berätta och Hazel blir rasande på honom. Hon blir så upprörd att hon nästan slår till honom.

De mest självklara interna konflikterna är hennes cancer och hennes känslor för Gus. Hon vill väldigt gärna leva nära Gus hela tiden, men hon är samtidigt rädd att hon lämnar ett alldeles för stort hål efter sig när hon så småningom inte längre är vid livet. Cancern gör hela tiden att hon inte kan gör de hon vill, jag skulle vilja beskriva det som någon som hela tiden vill hålla tillbaka henne.

Jag skulle inte vilja säga att författaren har fokuserat på miljön till en viss del. I vissa fall blir det väldigt detaljerat och mycket medan i vissa fall uteblir den helt. De författaren gör är att han vill förmedla känslor och tankar. Platserna som de nämns mycket om i boken är Hazels hem, Augustus hem och Amsterdam

Hazel bor i en enplansvilla i den relativt stora staden Indianapolis i delstaten Indiana. Hon tillbringar den mesta av tiden i sitt hem, antingen i sitt rum där hon har en stor säng, stor bokhylla och sitt största tidsfördriv, hennes TV. Allt som oftast tittar på amerikanska tv-program. Brevid sängen står hennes CPAP som förser henne med luft under nätterna med ett mullrande ljud vid varje andetag. Hazel beskriver den som en drake som andas i hennes takt.

Augustus bor med sina föräldrar i ett mysigt litet hus med inspirerande citat som “Familjen är för evigt” och många fler. Gus som han kallas bor en trappa ner i sitt stora blåa rum med stor säng och en bokhylla full med priser från hans baskettid.

Det är ungefär så mycket man få veta om varje plats hon rör sig i. Jag vill inte påstå att det är något negativt med lite mindre miljöbeskrivningar, för min del är de positivt. Jag tycker inte om att det blir för mycket om miljön då blir boken väldigt lätt utdragen medan för lite gör att man får känslan av att det fattas något. Han har lyckats bra med hur mycket jag tycker är nödvändigt.

Mina två karaktärer jag tycker är mest intressanta är Hazel och Augustus.

Hazel tycker jag presenterar sig som en vanlig sjuttonåring. Hon gillar helt vanliga saker som TV-serier och läsa böcker.

Tyvärr är det ett men hon har cancertumör runt eller på lungorna jag minns inte riktigt om jag ska vara ärlig. Detta gör att hon har svårt att göra vissa saker som andra gör det är ofta att hon blir ansträngande eller trött. Vilket gör att hon inte längre går med sina klasskompisar. Så när andra går i skolan ligger hon hemma, går på föreläsningar och har någon lektion ibland. Personligen gillar jag henne för hon visar att man inte ändrar sig så mycket i sin personlighet trots att man lider av en så allvarlig sjukdom och veta att man kan dö vilken dag som helst. Med det menar jag att man tänker som vilken sjutton årig tjej skulle tänka.

Augustus är en väldigt social och trevlig person som presenteras av Hazel första gången som den perfekta killen, riktigt snygg på alla plan. Han är som jag ser det otroligt trevlig med mycket att säga hela tiden och en riktig charmör. Han och Hazel fattar tycke för varandra och inleder en väldigt intressant relation med varandra. Det jag reagerande mest på var Augustus språk, för det är så otrolig väl utvecklat, hans sätt att tänka och djupa konstaterande gör att man får ta en sekund och fundera över hur han verkligen tänker eller menar. Även han har ett handikapp vilket är att han amputerat benet.

Bokens titel är bra på så sätt att den tilltalar en på ett väldigt intresseväckande plan. Jag trodde den skulle handla om mycket känslor och många bekymmer, än så länge stämmer min första tanke av boken ganska bra. Men mitt första tvivel kom faktiskt just i första meningen där jag började tänka vad är detta för bok egentligen. Den löd så här “På senvintern mitt sjuttonde levnadsår kom min mamma fram till att jag var deprimerad, antagligen för att jag sällan gick hemifrån, låg rätt mycket i sängen, läste samma bok om och om igen, inte åt ofta och ägnade en ganska stor del av min rikliga fritid åt att tänka på döden” Detta gjorde att jag fick känslan av att jag har nog med mina egna problem och att läsa och skriva om någon annans problem i sju veckor kommer säker bara göra att jag mår dåligt i slutändan. Men så var inte fallet för i kapitlet som följde fick man veta mer om hennes kamp mot sin sjukdom som jag känner igen mig i mycket eftersom jag har en som står mig väldigt nära som gått ungefär samma process två gånger. Mot slutet av kapitlet fick man en liten hint om att de förmodligen kommer ingå många känslor som är bra, men även många som inte kommer bli så roliga att läsa om. Jag tror det blir en explosion av känslor från alla karaktärer.

Vid första anblick tyckte jag boken verkade intressant och händelserik. Boken fängslar till en början och man vill veta vad det första kapitlet har för betydelse och vad karaktärerna kommer göra framöver. Författaren förstör boken med förmånga karaktärer som hon hoppar emellan. De korta kapitlen gör att man har svårt att få en bra uppfattning om vad som händer. Det blir lätt förmycket att hålla isär och man har svårt att komma ihåg vem som var vem, även vem som sa vad. Ofta när det började bli spännande så var det slut på kapitlet och hon återvände aldrig till vad som hände, vilket gjorde en galen. Den blev då aldrig så spännande att man inte kunde sluta läsa. En annan dålig sak med boken var att den var fruktansvärt trögstartad det tog runt 150 sidor innan det äntligen hände något. Innan dess var det bara massa oväsentliga saker som inte hade något med boken att göra.

Nu har det varit lite väl negativt så jag tänkte säga något positivt om boken. Eftersom det är en kriminalroman så får man följa polisens arbete. Allt kändes väldigt realistiskt och verklighetstroget som polisen gjorde, man skulle nästan kunna tro att hon jobbade som polis. Ett annat stort plus är att det är omöjligt att lista ut mördaren. Boken har många små vändpunkter som gör att man börjar tro att någon annan är mördaren, vilket gör att man måste börja tänka i andra banor.

Så om den ska få något riktigt omdöme så får det nog bli 2 av 5 möjliga, men en positiv sak är att jag har sparat dig tiden genom att läsa Den Dubbla Tystnaden så slipper du lägga din dyrbara tid på att läsa boken. Så varsågod!

OVER AND OUT!

När Karin är på väg för att förhöra Andrea ytterligare en gång om hur hennes relation var till Sam och de andra i grannskapet, så kommer hela utredningen kastas om och gå i andra banor. Karin stöter då på en som bor i området, han tar kontakt med Karin och bjuder på kaffe. När de sitter där börjar Janne prata på om fallet och ger Karin en riktigt bra saker att gå på. Eftersom han visste att paren hade haft swingfester. Karin förstår genast vad som är på gång, men håller sig cool. Man förstår då att det är avundsjuka i gänget som gjort att två personerna från de olika par blivit mördade. Samtidigt får polisen två andra riktigt bra saker att gå på, dels att en som sprang i spåret såg två ha sex med varande och en ledtråd från rikskrim att Stina var gravid när hon mördats och barnet var Sams.

Sen tas Beata in på förhör och hon berättar då att det var sant och att de hade byt partners några gånger, Sam och Stina var under den lilla tiden ett par. Men då kommer det en sak som gör att man tror något annat Andrea har tydligen en stalker som är helt besatt i henne och han har dels några mycket mystiska händelser som gör att han grips.

Plötsligt slår det bara till att Knutas tror att Andrea är ute vid klipporna. Han åker dit och lyckas få kontakt med Andrea hon är mycket ledsen och Knutas tröstar henne. Hon att hon mördade båda två och även en fiskare som såg allt. Eftersom Sam och Stina hade planerat att fly tillsammans. Då hade Andrea blivit så arg av sig att hon mördade alla tre.

Jag tycker knappast att detta är ett bra slut på en bok egentligen har alla personer utom poliserna de bara fått det tuffare. Det är tråkigt att lite avundsjuka kan göra att man till slut dödar någon och att Sam och Stina varit otrogna så länge, de sätter all i en så sjukt dålig sits. Jag kan inte annat en att tycka synd om Andrea och Håkan nu i efterhand för allt de går igenom är fruktansvärt tufft. Man skulle kunna säga att Sam och Stina också fick sitt straff, men att de blev mördade är ju inte självklart lite väl hårt. Så i denna bok är alla förlorare.

Boken börjar väldigt trevligt alla i kompisgänget i Terra Nova umgås nästan dagligen det är väldigt tajta inget kan rubba deras relation det har till varandra, för att inte tala om deras alla traditioner de har årligen.

De är sommar och  gänget har fixat så att alla har ledigt samtidigt för att kunna åka upp på Ingmar Bergmanveckan uppe på Fårön på Gotland. Andrea känner av en viss oro i gruppen och tänker ta upp det någon gång under veckan, eftersom det aldrig går tillsammans längre innan frukost. Under resans gång så börjar Beata bli lite efterhängsen på Andreas man Sam. Beata har egentligen en man men hon är tydligen bara så som person. Andrea tycker det börjar gå för långt och tänker nu vissa vart gränsen är. Bara hon får det rätta tillfället. Men det tillfället kom aldrig under resan för Sam blir helt plötsligt mördad och en annan tjej i kompisgänget försvinner.

Andrea kommer hem och då börjar hennes interna konflikter, hon vet inte riktigt vad hon ska ta sig till och känner hela tiden ett hot utan en “manligbeskyddare” hon klarar knappt att ta hand om sig själv, hon verkar vara väldigt nära ett kollaps, hennes barn bor hos sin mormor och morfar eftersom Andrea inte är stark nog att gå vidare.

Håkan får sedan reda på att Stina hittats död vilket gör att han inte klarar av det längre av sina interna konflikter längre och tas in på sjukhus och är helt paralyserad, vilket gör att polisen inte kan få kontakt med honom.

Ju längre man läser så kommer grannar och utomstående som bor i närheten av kompisgänget, man börjar förstå då att det händer väldigt märkliga saker i kompisgänget. Då en granne berättar för polis att det inte är de pryda personer som det verkar. Skrapar man lite på ytan så märker man att det finns vissa spänningar i gruppen och många grannar tycker att det har gått över styr för länge sedan tex att det går in alldeles för djupt i varandras privat liv och det har haft swingpartyn några gånger….

Jag skulle kunna räkna upp hur många konflikter som helst eftersom det finns så många karaktärer i boken och alla har en egen liten konflikt med sig själv eller med andra och ibland också med båda.  

Boken utspelar sig på Gotland vilket är ett optimalt ställe för en författare att bara överösa med ljud- och miljöbeskrivningar, men eftersom det är en ren och skär kriminalroman så i många fall uteblir ofta en bra miljöbeskrivning. Vilket är väldigt synd, ofta beskriver författaren bara lite allmänt för att sedan direkt gå tillbaka till den egentliga handlingen. Visserligen kanske inte det nödvändigigaste eftersom boken just utspelar sig på Gotland. Det kanske författaren gjorde med flit för att kunna lägga mer tid på själva handlingen eftersom alla är ganska familjära med hur Gotland ser ut. Det hade kanske bara varit att man överarbetat det hela för mycket och gjort att boken blivit något för lång. Men visst finns det några riktigt detaljrika tillfällen då hon ger riktigt bra och fina detaljer till platser.

"Sillgrisslorna skränade var öronbedövande. De branta bergväggen var svart av tussentals fåglar som trängdes på de smala klippavsatsen. Havet nedanför var fullt av hannar som ropade på just sin unge och luften ven av honor som skriande flög fram och tillbaka från avsatserna" Jag bara älskar det här stycket ur texten, för hon förmedlar både ljud och miljöbild som är så klockren. Jag tror aldrig jag har fått upp en så klar bild i huvudet på så få rader. Man hör även alla ljud som händer runt omkring dem. Man får nästan en känsla av att man själv har upplevt det.

Jag kan tycka att det är en fördel att hon inte beskriver allt så jättemycket. Eftersom jag är den personen som gärna vill rita upp en egen bild i huvudet. så gör det inte mig så mycket men visst jag säger inte att den ska utebli. Men om författaren vill förmedla en känsla så är ju det ett måste.

I boken är det väldigt många karaktärer, men jag tänker att jag skriver om den personen som jag har fastnat lite extra för. Det var den första personen som man fick veta vad hon hette vilket gör att man fattar lite extra tycke för henne också.

Andrea Dahlberg är en mycket intressant person. Hon bor lyxigt med sin man och hennes två barn som är i tonåren hon verkar vara en helt ¨normal¨ förälder. Hennes rutiner är något hon håller väldigt hårt på, med sin morgonrunda med sina väninnor får hon veta det senaste skvallret och när hon sedan kommer hem äter hon en riktig lyxfrukost, med yoghurt med bär och dricker nypressad juice, ett liv som nog alla föräldrar strävar efter att uppnå. Men aldrig lyckas med.

Hon känns lite skrytsam i mina ögon och jag tror hon ofta känner sig utmanad av sina väninnor att ha det finast hemma. Hon bor i en rymligt hus på gotland i ett bostadsområde som heter Terra Nova. Det känns lite som ett miniDanderyd där alla förorts kändisar bor för att ha något så när privatliv.

Hon ger en ständigt ny pikar om att hon är bäst och att ingen har det bättre en henne. Man skulle kunna säga att hon hela tiden intalar sig själv att hon minsann har det bättre än alla andra. Det gör att jag ställer mig frågan är hon verkligen nöjd med sitt liv? Är hon stressad? eller är det bara så hon är som person?

Jag tror hon har en enorm press på sig att hon hela tiden ska framstå som kvarterets drottning. Men hon känns trots det som en väldigt spontan, impulsiv och risktagande. Vilket jag tror kommer leda till många roliga stunder framöver…

Den dubbla tystnaden hur intressant låter inte titeln, det var den som fick mig att fastna för boken direkt. Man kan tolka titeln på så många olika sätt och när man börjat fundera på vad man tror att den menar, så är man redan fast.

Boken börjar väldigt händelserikt. Ett par är ensamma i skogen mitt i natten ¨de utnyttjar varandras kroppar¨. Man känner att något allvarligt kommer hända någon av dem. Man bara sitter och väntar på det. Pulsen höjs och man kan inte sluta läsa. När tjejen blir fastbunden och ¨manen börjar utnyttja överläget¨ man börja förstår att det kommer hända något fruktansvärt. Då hela inledningen tar slut, vilket ställde en i många intressanta frågor! Var det en flashback från en bit som kommer i slutet eller i mitten av boken? Får jag reda på det i nästa kapitel?

Nästa kapitel börjar med att man får möta en tjej som man då tänker det måste ju varit hon som var i skogen man började få ihop det. Boken började då bli lite ointressant eftersom man tyckte att man redan hade fått ihop det. Men inledningen ligger och gnager redan, vilket gör att man vill veta något mer innan man bestämmer sig för om den är värt att fortsätta läsa.

Bokens nästa kapitel börjar från en annan synvinkel med en annan tjej som är bästa kompis med den första tjejen och allt blir bara helt rörigt, jag var tvungen att läsa mer för att reda ut allt.

Jag känner efter det 2 kapitlen mig helt borta men är fortfarande tvungen att veta vad det inledningen kommer ha för roll i boken. Men det kom ingen riktig förklaring i varken det tredje, fjärde eller femte heller. Det gjorde att jag nu var tvungen att reda ut allt. Sedan att det hela tiden känns som någon kommer att dö, gör att man måste veta vem det kommer bli….