Författaren, Neil Gaiman, har skrivit mycket bra miljöbeskrivningar i Coraline enligt mig. Det är ingen tjock bok. Men det betyder inte att den ska vara dåligt skriven eller att det är långa miljöbeskrivningar som tar plats. Gaiman beskriver huset och rummen i boken precis så att man får bilder i huvudet. Vädret har han också beskrivit väl. Det är allt från regn till dimma, beskrivet på bra sätt så att man får känslan att man är där, i boken, på platsen som beskrivs.
En sak som återkommit några gånger nu är korridoren mellan “vanliga världen” och den andra. Den beskrivs som mycket mörk och kall, hur det kommer en kall vindpust när Coraline öppnar dörren och hur hon sedan går in i mörkret och möts av något. Jag fick faktiskt en rysning som gick längs ryggen när jag läste det och det är då författaren verkligen lyckats skriva bra enligt mig. Jag kan vara rätt kräsen när det gäller böcker och miljöbeskrivningar men denna har fallit rätt i min smak.
Coraline, skriven av Neil Gaiman har en riktigt bra början måste jag säga. Man kastas direkt in i Coralines liv. Hon har med sin mamma och pappa precis flyttat in i ett gammalt hus som gjorts om till fyra lägenheter. De första veckorna ägnar hon åt att upptäcka trädgården och huset. Hon träffar även de andra personerna som bor i huset. Man kan endast säga att de är lite speciella och det ska bli intressant att få reda på mer om dem.
Författaren har skrivit inledningen av Coraline på ett mycket bra sätt enligt mig. Det är spänning och humor i samma text. Det är en bok som många har lätt att fastna för tror jag. Jag har fastnat och jag kommer klart läsa vidare snarast möjligt.
Titeln tycker jag väl är sådär. Coraline, nja, inget man fastnar för direkt. Dock är det ändå en rätt logisk titel då huvudpersonen heter Coraline.
Den första tydliga vändpunkten är när vännerna sitter hemma hos Bosse, gubbarnas chaufförs bror. I den buss de flytt från Gunilla med, ligger mc-gängets ledare Per-Gunnar. Han är skadad efter att ha blivit påkörd. Han tar sig ut ur bussen och in i köket med vapnet draget. Men när han står där och är beredd att knäppa av dem allihop så känner Bosse igen honom, och Per-Gunnar honom. De var bästa vänner och hade tillsammans ett kriminellt gäng för många år sedan, men det hade splittrats med hjälp av några år på olika anstalter.
Istället för att någon blir skjuten så blir det fest istället. Man dukar fram mer mat och dricka och de har trevligt hela kvällen och natten.
Den andra tydliga vändpunkten är när poliskommissarie Aronsson listar ut var vännerna kan befinna sig. I detta läge är Allan misstänkt för trippelmord. Kommissarie Aronsson kommer fram till gården och hittar Allan med sina vänner. Men han hittar även Per-Gunnar, som skulle varit död. Aronsson får även ett samtal från åklagaren. Den första kroppen har blivit hittad, eller i alla fall hans plånbok och pass. Det är i Djibouti (grannland till Etiopien) och det finns endast tecken på att han sprängt sig själv och många fler på en marknad, enligt polisen där.
Det fanns inga mord som gick att koppla till Allan Karlsson eller hans vänner. Man kan heller inte döma en person för att ha klättrat ut genom ett fönster i detta sammanhang. Efter långa presskonferenser fanns det inga misstänkta personer längre. Allan och hans vänner var fria.