Den största och tydligaste vändpunkten i boken är när Coraline vinner över den andra mamman, och hittar sina föräldrars själar. Man känner hur hela stämningen i boken och allting förändras när hon slänger katten i ansiktet på den andramamman och springer mot dörren. Innan de ögonblicket så känns allting rätt så förlorat, men då känner man hur hoppet kommer tillbaka.

Direkt efter detta när Coraline kommer igenom dörren till den riktiga världen och man får veta att den andra mammans hand fastnat i dörren och flugit av, så sänks hoppet igen. Man trodde att det var över och att allting var lugnt men då så blir det spännande igen. Det blir en knorr på boken, även om den inte är så jätte långvarig så är det ändå en lite spänningshöjare.

Man får aldrig ett riktigt besked om att nu är det helt slut och nu är den andra mamman stoppad för gott. Det blir en liten cliffhanger där man aldrig får veta om handen kan ta sig upp ur brunnen med nyckeln igen, men man får ändå ett lugn och känner att Coraline får leva ett vanligt liv nu.