Boken börjar med vändpunkten, men det förstår man inte när man börjar läsa sedan går de tillbaka i tiden och man läser fram tills vändpunkten sker och man hamnar på samma ställe som i början. Detta tycker jag är rätt intressant att man bygger upp stämningen i boken för att få veta vad som gjorde att det i början hände.

Boken inleds med att Benjamins mamma får ett brev från Benjamin som hon inte öppnar utan lägger det i en låda tillsammans med tidigare brev har har skrivit till dem, alla oöppnade. Hon skriver ett kort svar där hon berättar att han inte får skriva till dem mer och att hon älskar honom så mycket. Hela tiden tänker hon på att Jehova är stolt över henne för att hon är så trogen.

Den stora vändpunkten i boken är när Benjamin berättar för sina föräldrar och när hans föräldrar sedan säger upp bekantskapen med Benjamin för att han går ur kyrkan. Det kändes så absurt att man som en familj bara säger upp bekantskapen för att han är homosexuell. Kort därefter får Rasmus också beskedet att han har aids, så det händer två stora saker inom loppet av bara ett kapitel. 

Jag gillar väldigt mycket hur boken hoppar i tiden så att man genom hela boken anar vad som ska hända och spänningen byggs upp, trots att detta inte direkt är en spännande bok utan mer en sorglig bok. Jag satt nästan och små grät lite när jag läste de sista sidorna då boken avslutas snabbt efter vändpunkten så jag måste verkligen ta och låna den sista delen så att jag vet hur det hela slutar.