Det finns en huvudperson som berättar utifrån hans perspektiv hela tiden, Felix. Han är den coola killen från högstadiet som går på alla fester och alla flyttar sig i korridoren när han gå förbi. I början av boken så gillade jag inte honom alls, han var alldeles för tuff och hård, han blev inte alls berörd av någonting kändes det som. Men ju längre in i boken jag kommer ju mer mjuknar han upp och  visar sina ömma och snälla sidor. Det visar sig när han blir väldigt avundsjuk på sin flickvän, Alexandra som har träffat en annan kille medans Felix har varit bortrest. Man vet ingenting om Alexas förhållande med denna killen, Zäta. Det enda man har fått höra är spekulationer från Felix, väldigt negetiva eftersom att han redan hatar Zäta.

Felix hatar av hela sitt hjärta Zäta. Han hatar honom för att han är coolare, har mer muskler och framförallt för att han får Alexas uppmärksamhet.  När man läser boken så känner man inom sig hur avundsjuk han är och hur ont det gör i honom att inte veta och han vill inte fråga för att framstå som jobbig. Han träffar tjejkompisar utan att Alexa som hon också kallas, frågar och misstänker saker. Man känner även hur mycket han älskar Alexandra, enda in i skelettet. Nu börjar man bli riktigt nyfiken på om Alexa och Zäta bara är vänner eller om det hänt någonting när Felix varit bortrest..

 

Jag gillar boken än så länge och har inte tröttnat, det är ett bra tecken på att boken är bra!