Hittills har boken mest cirkulerat kring ett få antal personer där vissa har gjort ett större intryck än vad andra har. Personen jag har fastnat mest för är Erlendur och han är huvudpersonen i boken.

Erlendur är polisen som man får följa med runt under bokens gång, både som polis och privatperson. Han är en relativt tillbakadragen människa som inte öppnar sig så mycket för någon. Han är rätt ensam och spenderar mycket tid åt att tänka själv.

Erlendur är skild och har två barn, dock ser han dessa väldigt sällan. Hans före detta fru hatar honom och är väldigt öppen om det. Man får veta i början av boken att hans son Sindri Snær precis har blivit klar med sin tredje vända på torken (behandlingshem för alkoholister).

Hans dotter Eva Lind är en narkoman. Han träffar bara henne när hon kommer för att be om pengar. Många av brottslingarna som Erlendur träffar på sitt jobb, nämner ofta att det känner han dotter. Även fast han försöker verka som att han inte bryr sig så finns det vissa som verkligen kommer åt honom.

En dag när Erlendur kommer hem så sitter Eva Lind där i trappuppgången helt utslagen. Han tar in henne och låter henne sova på soffan. När hon sedan väcker honom morgonen därpå så har hon duschat av sig och gjort frukost till dem båda. Hon berättar att hon kommer göra Erlendur till morfar. Hon frågar om hon får bo där under tiden. Det enda villkoret var att han inte fick lägga sig i vad hon gjorde och vad hon var på kvällarna. Hon berättar att hon vill sluta med drogerna för barnets skull men att det inte kommer bli lätt.

Innerst inne så tror jag att Erlendur är väldigt glad över att ha fått tillbaka sin dotter och att hon försöker ta tag i sitt liv även fast han inte visar det.