Erlendur åker för att förhöra en gammal brottsling som var kompis med mannen som blivit mördad. När han kommer dit är han väldigt ohjälpsam och pratar om att han känner Eva Lind (Erlendurs dotter). När vakterna hotar att sätta tillbaka honom i isoleringen blir han mer hjälpsam. Han berättar att den mördade mannen våldtog fler än kvinnan som anmälde honom för 40 år sedan. Problemet med det fallet var att polisen hon fick inte brydde sig. Han sa till henne att hon inte kommer komma någonstans med fallet och att ingen domstol kommer lyssna på henne. När hennes dotter dör vid fyra års ålder blir det för mycket och hon tar livet av sig. Efter man har fått denna nya information så börjar man söka efter kvinnor som levde i området för cirka 40 år sedan. Som ni förstår så är detta ett väldigt svårt uppdrag med stor risk att inte leda någonstans.

Som kriminalare, i en storstad, kan man ju förstå att man skaffar sig många ovänner i den undre världen, och om inte detta räcker så har han en dotter som tillhör dessa människor. Erlendurs relation med sin dotter är väldigt speciell. Han försöker inte bry sig när hon inte är hemma på kvällarna, men han är konstant orolig.

Han fick besök av två killar som är så kallade “indrivare”. Erlendur lyckades knocka killarna och söker sedan upp mannen som hade skickat dem. Det vissade sig att det var en man som hans dotter var skyldig pengar. Han gav mannen tjugotusen tillsvidare och letade rätt på Eva. Med henne hittade han även en flicka som hade försvunnit från sitt eget bröllop för ett tag sedan. Han tog hem tjejerna och lät dem sova i hans säng. När han senare på morgonen vaknar, fullt påklädd i soffan, möts han av sin dotter som han då skäller ut för första gången i boken. På grund av allt som ligger och gnager i honom så blir han så arg att han slår sönder hela sitt kök.