Kate Cann som är författare till ‘’Hon släpper dig aldrig’’ har verkligen fokuserat på att läsaren ska känna personerna, bilda en uppfattning om platserna som boken utspelar sig på men framför allt på hur personerna i fråga känner sig. Med andra ord en ypperligt bra miljöbeskrivande bok.

Boken utspelar sig i sydvästra delarna av England, närmare bestämt i Cornwall. En stad med många små pittoreskt beskrivna caféer och restauranger, vackra strandpromenader och på hösten stora träd klädda i mustigt höstfärgade löv som susar i den kyliga hösvinden. Det finns få ställen i boken som är så välbeskrivna som den lilla bistron som Amber, jobbar på. Den lilla restaurangen som ligger alldeles intill havet, ser egentligen inte speciellt mycket ut för världen men med de varma och kärleksfullt använda orden som ger läsaren en uppfattning om just den här Albatrossen, får vem som helst att förstå hur mycket huvudpersonen, Amber faktiskt trivs här. Det blir nästan lite som en fristad för henne.

Det är inte bara fina beskrivningar som boken innehåller, utan också en hel del mindre trevliga. I det hus som Amber bor tillfälligt i rör det sig en hel del skumma ting. Det är ett gamlat hus som verkligen beskrivs som just gamlat, man känner med det samma att det har bott flera andra människor innan de som bor där i dag. På nedre plan finns det ett litet kök och i ett lite större rum på nedrevåningen bor också Kaz. I hennes rum äter de i bland. Det är ett stort rum som egentligen är tänkt som matsal, men nu mera är varmt inträtt med orientaliska mönster, mjuka kuddar och en hel del tända ljus som gör rummet behagligt och väldoftande. Men däremot på vindsvåningen finns det ett rum som ligger precis ovanför Ambers. Detta rum verkar det vara något riktigt skumt med.

‘’Hon gick längst korridoren. Så långt nådde inte solen från takfönstret, och det var halv mörkt där borta. På den gulbruna väggen kunde hon nätt och jämt urskilja tre ljusare fält där det uppenbarligen hade hängt tavlor. Rummet var stort och förmodligen det bästa för att det fanns ett stort fönster och så var det högt till tak. Det var fullt av gamla saker och skräp. Det fanns bland annat två gamla telefoner med vev, prydnadssaker och dammiga böcker. Rummet kändes nästan antikt.’’