Vändpunkten i boken var väldigt tydlig. Från att ha varit massor av hat, bråk och krångel så kom vändningen, tyvärr väldigt sorgligt, när det blev tydligt att Tessa inte skulle överleva. Alla bråk var som bortblåsta och alla blev som helt nya personer. 

 Istället för att alla gav upp när de fick veta att Tessa inte skulle klara sig, så blev de nästan starkare, och Tessa som varit en av de starkaste hittills blev den svaga. Hon insåg att hon inte var redo och att hon ville uppleva så mycket mer innan hon dog som hon tänker vid ett tillfälle ”jag är inte redo, jag har inte varit såhär älskad tillräckligt länge”. Personerna i hennes omgivning ansträngde sig för att visa hur mycket de älskar henne medan de bara kan se på när hon försvinner mer och mer. Vändningen i den här boken är just början till slutet kan man säga. Och det är svårt att avgöra om det är ett lyckligt eller olyckligt slut. Det är inget slut man blir glad av att läsa man får uppleva så mycket känslor och det känns verkligen som att man känner all kärlek från personerna som älskar henne.

 Upplösningen är väldigt sorglig, och jag kan inte se det som ett speciellt lyckligt slut. Tessa slapp ifrån sitt lidande men att tänka på personerna hon lämnade kvar gör det hemskt. Sättet författaren skriver slutet på gör det ännu värre, hur sidorna får mindre och mindre text och det enda man läser är sakerna som hennes familj och pojkvän säger till henne. Att läsa de punkterna Tessa skriver i sitt minne när hon förlorar mer och mer kraft och tillslut inte kan öppna ögonen.