Citat: " Jag går att söka ett stort kanske "

Jag anser inte att bokens handlig tar form förrens i andra delen i boken, den del som kallas "efteråt". Alla de 138 sidorna innan är bara en lång inledning som sakta leder fram till dit boken verkligen börjar. Det kan diskuteras om det är en bra eller dålig metod, men jag antar att det finns någon tanke bakom det sättet att skriva.

 

Alaska är borta, hon dog packad som en åsna bakom ratten som styrde rakt in i en polisbil. Hade hon somnat?, var det självmord? och vart var hon påväg? Det är det ingen som vet. Men vad Miels inte berättar är att han lät henne åka, även fasst han visste att hon var full så lät han henne sätta sig bakom den där ratten och köra iväg. 

 Miels kämpar dag ut och dag in med att bearbeta förlusten av hans första stora kärlek och framförallt skulden och klumpen i magen av att allt var hans fel.

 Han behöver svar, veta varför och vill knyta ihop påsen om den alltför mysitiska Alaska Young. För han kände henne aldrig riktigt, det gjorde ingen. Och Miels hatar det med henne, att han aldrig fick vara den enda personen i hela världen som visste allt om denna tjej.. 

 Därav kommer namnet till titeln " Var är alska? "

Miels och Översten letar desperat efter tecken och spår som kan leda dom till vad som hände den natten, varför, och försöker ta reda på vem hon var.  

 

 Det är väl det som boken handlar om, att hitta svaren, att hitta en utväg genom den till synes oändliga labyrinten av sorg och skam, och att komma över det faktum att det stora kanske som Miels funnit med Alaska, hos Alaska är så gott som borta, och att ännu en gång starta om på nytt.

 

Citat: "Jag kan så många sista ord, men jag kommer aldrig kunna hennes "