“Coraline upptäckte dörren när de just hade flyttat in i huset.”
Det är den första meningen i Neil Gaimans bok Coraline. Efter att jag bara hade läst någon sida, och den enda som hade hänt var att hon gick runt, så trodde jag att de skulle bli en lång inledning då ingenting skulle hända. Jag hade som tur var fel!

Redan efter något enstaka kapitel så är du mitt inne i handlingen, vilket jag älskar. Man fick en snabb bild över hur området såg ut för att sedan direkt bli inslängd i handlingen. Jag hatar när böcker som utnyttjar nästan en tredjedel av boken för att bygga upp resten. Jag vill att de ska hända saker så att man blir intresserad och inte uttråkad. Det lyckas Gaiman med i denna bok. När man börjat läsa så är det svårt att sluta.

Bokens titel är inte så lockande. Visst låter Coraline lite annorlunda men det är fortfarande bara ett namn på huvudpersonen och säger inte så värst mycket om själva boken. Jag tycker inte att det är så värst tilltalande och hade nog inte valt boken om inte bibliotekarierna hade berättat om den innan.