Boken jag trodde skulle handla om en blandning av depression, komik och cancer har istället visat sig vara en kärlekshistoria med en hel del mer lycka än depression. Förr eller senare exploderar jag innehåller även olika typer av konflikter som framgår på olika sätt. Det är allt från interna- till externa konflikter och jag skulle vilja påstå att alla kretsar kring Hazel.

Under dryga 200 sidor har en intern konflikt pågått i Hazels hjärna. Hon har länge kämpat emot sina egna känslor för att inte skapa ett för starkt band mellan henne och Gus, med anledning för att minimera antalet skadade när hon sedan skulle dö i förtid. Men som den nerkärade gentleman Gus framstår att vara bryr han sig inte om Hazels få levnadsdagar. “Du fattar nog att jag inte kommer att känna mindre för dig bara för att du försöker dra dig undan” säger han och fortsätter med “Hur du än försöker rädda mig från dig, så kommer du att misslyckas”. Han har förstått hur Hazel känner.

Väl framme i Holland kan hon inte längre hålla sig. Hjärtat övervinner hjärnans motstånd och hennes interna konflikt om att låta känslorna styra eller inte är nu avgjord. “Amor vincit omnia”, ett klassiskt citat som översatt på svenska betyder “Kärleken övervinner allt”.

Det var för bara något kapitel sedan som en extern konflikt uppstod mellan Hazel, hennes föräldrar och hennes läkarteam. Hazel ville mer än allt annat åka till Holland med Gus men ännu en gång var hennes cancer påväg att förhindra henne från att leva det liv hon ville. Tillslut vann hon konflikten, vilket man förstår om man läser ett par rader upp.

Konflikterna kan ha påverkat varandra och det är jag så glad för. Den vunna externa konflikten kan ha varit anledningen till att den interna konflikten också löstes.