“Du är så ung" säger han.

Jag borde också säga något, eller kanske gråta lite. Jag borde åtminstone tappa andan. Eller skrika att han inte kan göra såhär, att det är orättvist och att jag faktiskt alltid varit ung, att han inte kan komma nu efter tre år och helt plötsligt bara “jag hörde att du är 17 år, haha, jag är ju snart 21, såhär kan vi inte ha det””.

Så lyder ett par meningar på första sidan i boken Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, skriven av Sara Ohlsson.

Man blir redan då direkt inkastad i en tonårsflickas upprivna och kaotiska situation. Olivia har blivit dumpad och hon vet inte hur hon ska överleva utan John. Olivia försöker visa John att hon är den perfekta flickvännen så att han ska vilja ha henne tillbaka, men han vill inte längre och hon förstår inte varför. Hur kan någon bara sluta vara kär?