"Måste försöka skriva några ord för att hålla humöret uppe och inte förlora förståndet. Jag gömmer mitt häfte under golve. Så att ingen hittar det, även om jag skulle hittas. Det här är inte ett liv för en man. Människan behöver andra människor, någon att tala med. Jag försöker göra några armhävningar och träna upp mina muskler, men jag är ingen man längre, jag är död."

 

Detta skriver Hans Pekk Eeriks son, estnisk bonde, i ett häfte. Det är även med dessa rader som Sofie Oksanen börjar sin roman Utrensning. 

 

Bokens omslag är mystiskt med en svart basfärg och starka röda detaljer. Den fångade min uppmärksamhet och jag blev nyfiken om innehållet skulle vara lika mystiskt och dramatiskt på insidan. Bara rubriken måste man ju bara erkänna är väldigt slagkraftig med ett enda ord i stark röd färg. När man sedan läser på baksidan så får man reda på att boken ska handla om Aliide som är en ung kvinna som bor i Estland under andra världskriget. Estland har blivit ockuperat av Sovjetunionen. Hon har i sitt förflutna begått ett förräderi pågrund av kärlek och i början på nittiotalet hinner hennes förflutna ikapp henne. En ung kvinna vid namn Zara som är på flykt från sin hallick, ligger en morgon avsvimmad i Aliides trädgård. Aliide låter Zara komma in i hennes hem och snart upptäcker hon att Zara är långt ifrån en främling. 

 

Att denna boken ska handla om andra världskriget och om traffickingnät gjorde den för mig väldigt intressant. Jag tycker att det är två mycket hemska och obehagliga ämnen, men samtidigt två ämnen som är spännande. Jag har inte hört om denna boken innan, vilket gör att jag inte har några förväntningar och kan nu bara med spänning läsa vidare och se vad som händer.