Min bok handlar först och främst om den cancersjuka Hazels kamp mot döden. Hela handlingen kretsar kring hur det är att leva på räknade dagar och försöka få de resterande dagarna att betyda något. I början av boken när Gus kommer in i bilden, säger han att det värsta som skulle kunna hända är om han efter sitt liv på jorden glöms bort.

Författare John Green har gjort ett utomordentligt bra jobb med den här boken då han framför allt åskådliggjort de inre konflikterna hos människan. Hur känns det att dö? Hur kommer de i min närhet påverkas av min död? Vad gör just mitt liv betydelsefullt? För de flesta är föregående tankar bara just det, envisa tankar men för huvudpersonen Hazel är de en snar verklighet.

De något mer yttre konflikter som sker i boken existerar bla mellan Hazel och Gus då Hazels kärlek till en början inte riktigt vågar visa sig. Konflikten mellan dessa parter är inte en konflikt i den bemärkelsen att de bråkar, utan snarare att deras känslor drar i varsin ände av ett rep i en snart vunnen dragkamp. Man skulle kunna säga att boken innehåller mer konflikter mellan olika personer och cancer, än vad den innefattar vardagliga konflikter mellan personer.

Hazels livssituation och problem får mitt liv att verka hur simpelt som helst, det är bara att hänga på vart det än bär av. Att ligga vaken på nätterna med huvudet fullt av i-landsproblem känns plötsligt värdelöst. Det jag anser är viktigt att komma ihåg är det Gus sa i början om att han inte vill bli bortglömd. Det finns ingenting som säger att just du lever utan att någon kommer ihåg dig. Alla blir tänkta på bara de är nöjda med sig själva och har accepterat det faktum att livet pågår just nu.