Inledningsvis skulle jag bara vilja säga att Förr eller senare exploderar jag är en helt enastående och fantastisk bok som jag sent kommer att glömma. Något som jag verkligen fastnade för var John Greens sätt att skriva och därför kommer jag med säkerhet att läsa fler av Greens verk.

Jag tycker att Förr eller senare exploderar jag är otroligt bra därför att den åskådliggör karaktärernas känslor och miserabla öden på ett levande sätt. Hur huvudpersonen Hazel beskriver sig själv som snart exploderad granat anser jag är en utav världens absolut bästa beskrivningar på en människas tillstånd, eftersom att förr eller senare exploderar vi alla och det finns inte en själ i hela universum som kan förhindra det. Att få sätta sig in i hur det är att vara cancersjuk och leva under de omständigheterna som Hazel gör, har gjort att jag nu uppskattar de små sakerna i livet ännu mer. Att bara kunna pallra mig upp för trappan till mitt rum utan att lida det allra minsta är en av flera saker jag reflekterat över. Man ska vara glad över att få vara frisk och värdesätta det, för gör man inte det ångrar man sig den dagen då man själv eller någon i ens närhet blir sjuk, då tar man inte längre den friskes möjligheter för givet.

Boken föll mig i smaken på grund av dess fantastiska språk och sätt att förtrolla sin läsare. Den här boken passar som handen i handsken till det här syftet då den med säkerhet har väckt starka känslor hos de flesta vilket bjuder in till inspirerande diskussioner. Jag kan bara säga “Tack, tack, tack John Green för en perfekt bok”.