Förr eller senare exploderar jag tycker jag var en lämplig bok för bokprojektet. Det finns såklart många anledningar till varför men jag har valt att fokusera på tre saker som gör boken lämplig för bokprojektet.

Handlingen är bland det viktigaste i boken och på denna punkten har John Green lyckats. Han gjort en handling som är mycket enkelt att förstå samtidigt som den är känslostark. Man utsätts för alla olika känslor genom boken. Samtidigt har han lyckats göra bra vändpunkter i boken där han har en som är ganska förutsägbar och en som är mycket oväntat. Jag gillar också längden på boken som är ca 300 sidor vilket är perfekt för ett bokprojekt, då den varken är för långt eller för kort.

John Green är också en skicklig skrivare och sättet han skriver på gör boken att boken få det lilla extra. Han har förmågan från olika personer och olika personer. I största delen av boken skriver han med ett vardagligt och ungdomligt språk som Hazel och Augustus pratar. Men sen finns det scener i boken där Green ändrar sitt språk, t.ex. i ett brev som utspelar sig vara skrivet av en 50 årig alkoholist och författare och det är precis som det vore ett verkligt brev skrivet av en 50 årig alkoholist och författare. Man använder också många metaforer vilket gör språket mer livligt.

Greens sätt att beskriva är också unik. Han fokuserar och berskriver vissa scener noga medan andra beskriver han bara “konturerna”. Detta tycker jag är smart för då kommer man ihåg de scener han har fokuserat på och kan skapa en röd tråd genom boken. Man blir också mer fri i sitt tänkande i de scener han har beskrivit överskickligt.

Som sagt boken passar bra till bokprojektet eftersom då den har de saker jag anser en bra bok behöver.