Det kommer verkligen inte som en chock att Förr eller senare exploderar jag är en väldigt hyllad bok med tanke på att det finns en sådan bra balans i boken mellan komik och allvar som jag tidigare nämnt. Jag har även tidigare sagt att mina förväntningar på boken var extremt höga med tanke på just alla hyllningar och ett tag beskyllde jag mig själv för att ha haft så pass höga förväntningar då boken inte riktigt fångade mitt intresse i början.

Många sidor senare kom jag tillslut in i boken. Jag skulle vilja påstå att det var resan till Amsterdam som fångade mitt intresse igen tack vare att äventyret var så levande. Det kändes precis som att jag var där med dem bland den härliga, varma, kärleksfulla miljön.

Att få möjligheten att läsa Förr eller senare exploderar jag tycker jag var väldigt bra och jag rekommenderar att fler ska få denna möjlighet. Man får sig en tankeställare då man aldrig kan veta hur många dagar man har kvar att leva. Ingen vet inte hur många dagar han/hon har kvar att uppskatta sitt liv, sin omgivning och möjligheterna man får här i livet. Våra levnadsdagar är egentligen alltid nerräknade. Vi vet att det är så det kommer bli, att vi alla tillslut kommer dö, men vi behöver inte tänka på det på samma sätt som Gus och Hazel behöver.

Jag läste tidigare boken Allt för min syster som även den handlade om cancer och systerns nedräknade dagar. Jag tycker om att läsa böcker då jag får en tankeställare och tar vara på mina minuter, timmar och dygn på ett annat sätt än förut. Alla har inte lika många levnadsdagar och världen är så pass orättvis att det inte spelar någon roll hurdan varken du eller jag är som människa.